Lucka 17
Elva minuter efter publiceringen klev jag in i kommentatorsbåset för att på goda grunder ta Aequinoxia i nackskinnet och placera henne i skamvrån. Här drar man henne som vinnare ena kvällen för att några timmar senare se henne kliva in med jordiga spikskor på mitt blommiga plastgolv!
(Jag vet – bilden är lite otydlig. Men andemeningen är: äsch, plastgolvet klarar av både jord och spikar. Jag klev ju alls inte in någonstans och tog ingen någonstans. Nu kommer nästa bild, koncentrera er.)
Men vad är väl hål i och jordkokor på golvet när nästan alla andra dansade in på lätta fjät och putsade fönster, satte upp fantasifulla väggprydnader och lade ut snygga soffbordsböcker?
(Beröm, beröm! Och det där med jordiga spikskor är jag van vid, Aequinoxia. Den djefla mannen springer orientering.) Dagens lucka var alldeles för enkel, för embryo skrev: ”nej den här var knepig men jag gisslar: orden runt på åttio dagar av jul verne”. (Min kursivering.)
Andra röster:
Eva-L:
Fredrik I höll inte med:
Medan Görel hade problem med geografin:
Jamen betänk nu att jag fick jobbet som geografiredaktör på Nationalencyklopedin just för att jag är så kass på geografi. Jag tror att några kullar bara är kullar medan andra är Kullaberg och att havsviken bara är Viken, där Rune ju bodde. Citattecknen stoppade jag förresten bara in i texten för att förvirra er. Simpelt. (Men rätt dumt när luckan var så lättlöst.)
Hur funkar den där kanttätningen vid öronen egentligen?
Det finns så fantastiskt mycket information om tidningen Bamse – han som var hemlisbloggare – på nätet. Det verkar som om det skrivs runt hundra uppsatser per år om Andréasson och den lille björnen som inte vill någon något ont, men som är beskäftigare än till och med jag. På Wikipedia kan man frossa i noggranna analyser av huvudkaraktärerna, kolla alla tidningarnas teman och spekulera i medvetet politiska, heta potatisar – förvånansvärt långt efter det politiserade 1970-talet. (Jag bodde i Luleå 1973–81. Say no more. Jag har spelat både ”Så tuktas en argbigga” och ”Trettondagsafton” i versioner som handlade om konflikten mellan de arbetslösa som ville ha jobb på NJA och den elake chefen som inte fattade att han behövde anställa fler.) Bamsefiguren är människovän, antirasist, feminist och alltid på de svagas sida. Krösus Sork och handlare Grymtlund är däremot elaka – för att kapitalismen (som bör bekämpas) tvingar dem att vara elaka. Jahaja. Har tiden sprungit ifrån Bamse?
I Bamse nr 7/1990:
I Bamse nr 4/1983:
På samma sätt som att jag igår inte skulle snöa in på 1300-talets klädmode, ska detta inte bli ett politiskt facit. Istället vet jag att berätta att Rune Andréasson bodde vid samma gata som Den djefla mannens barndomshem fortfarande är beläget och att han var synnerligen givmild med Bamse-merchandise som handdukar och dito tröjor. Det enda konstverket i vårt hem som inte är en filmaffisch, ett barnfoto, en barnteckning eller en loppistavla är en svartvit Bamsetuschteckning med Andréassons dedikation. Den är säkert värd flera kronor idag. Jag låter Den djefla mannen berätta själv:
Familjen Andréasson hade en molijox långt före alla andra, nämligen en videobandspelare med stooora kassetter. I övrigt var hemmet befriat från överdåd, men det fanns många roliga saker att titta på.
Så här i efterhand har jag insett att familjen Andréassons liv var ganska likt Lottens och mitt. Barnen stod i centrum, och vardag och yrkesliv byggdes upp omkring dem. /En djefla man
Nä. Hit med datorn igen. Det är mitt facit!
Det är med att placera ett antal figurer med någon slags diagnos tillsammans och göra en gullig story är inte helt ovanligt. Nalle Puh, I-or, Nasse, Tigger ... ni ser mönstret? Prova nu med hela persongalleriet i Seinfeld. Eller så tar vi narcissisterna en och en: Karlsson på taket … Kalle Anka … Pellefant … Socker-Conny.
Förresten. Orangeluvan mejlar att det är hysteriskt roligt när inte bara hemlisbloggaren är mystisk, nu är ju även kommentatorerna mystiska i sina svar och tävlar om att vara så luddiga som möjligt. Vatten-Sanna påpekar i en kommentar helt sant att kommentarerna är ett livselixir. Ta åt er.
Nu drar vi snabbt två vinnare – jag måste cykla iväg till radiostudion i denna arla timma! (Helt utan vittnen görs detta nu, ska du veta, nudge, nudge, Pysselitens karlslok.) Jag sorterade så många lappar som möjligt igår, nu ska vi se, pluttiplutt. Såja. Jag drar två: den ena står det Glöre på. Hm? Det måste vara Görel! Och den andra står det Goblincharlott på! Grattis! (Mejla!)
Bonusfilm som mina barn skrattar åt.
Min snart treåriga dotter upptäckte YouTube i somras när hon snöade in på sångaren Jimmy Jansson. Nu i helgen upptäckte hon att där också finns Bamse-filmer så vi hittade denna pärla (bonusfilmen) och några andra liknande. Jag får erkänna att en av dessa andra parodier dök upp i tankarna igår när jag läste om "Pusher".
Posted by: Håkan (hakke) | den 18 december 2008 at 07.40.38
Tack Lotten! ( igen! )
Denna gång för bakgrunden till att vi här hemma pratar med våra katter i termer som, "ajsing, bajsing lille katt - Skalman han är tlött" och nu förstår jag varför. Denna filmen måste vi ha sett i Internets barndom, i vår familj, dvs 90-talet, och sedan har jag glömt varifrån dessa repliker har sitt ursprung. JULKALENDERN VÄXER!!!
Posted by: Husse | den 18 december 2008 at 08.14.51
Anar en viss inspiration från Tintin i det där månfararäventyret ... Rymddräkterna är orange till och med.
Posted by: Översättarhelena | den 18 december 2008 at 08.28.09