Facit till Julkalendern 17 december 2008

Lucka 17
Elva minuter efter publiceringen klev jag in i kommentatorsbåset för att på goda grunder ta Aequinoxia i nackskinnet och placera henne i skamvrån. Här drar man henne som vinnare ena kvällen för att några timmar senare se henne kliva in med jordiga spikskor på mitt blommiga plastgolv!

(Jag vet – bilden är lite otydlig. Men andemeningen är: äsch, plastgolvet klarar av både jord och spikar. Jag klev ju alls inte in någonstans och tog ingen någonstans. Nu kommer nästa bild, koncentrera er.)

Men vad är väl hål i och jordkokor på golvet när nästan alla andra dansade in på lätta fjät och putsade fönster, satte upp fantasifulla väggprydnader och lade ut snygga soffbordsböcker?

(Beröm, beröm! Och det där med jordiga spikskor är jag van vid, Aequinoxia. Den djefla mannen springer orientering.) Dagens lucka var alldeles för enkel, för embryo skrev: ”nej den här var knepig men jag gisslar: orden runt på åttio dagar av jul verne”. (Min kursivering.)

Andra röster:

Eva-L:

”Det låter som fantasy detta. Tolkien. Lotten har dragit ner på deltagarantalet, Johnny Panic är Sam och Rainman är Gandalf. "Jag" är förstås Frodo. Tom och Jerry, eller Pippin och Merry, försvinner halvvägs och Pusher är Elrond, som sitter därhemma (fast han egentligen är den som borde ha störst chans mot Mr Blonde, det har jag alltid tyckt var lite konstigt). Mr Blonde är Sauron och kullarna som nämns är förstås bergen runt Mordor.”

Fredrik I höll inte med:

”Johnny Panic är förstås en fegis, så lejon han är, och Rainman är i själva verket en Tinman. Faster och Farbror (Tom & Jerry) fick stanna hemma när huset blåste iväg, och elakingen i bakhåll är ingen annan än häxan Västan. Och efter en massa äventyr lyckas hela gänget ta sig hem till Kansas (där finns det visserligen ingen havsvik, men Lotten gillar ju att luras). Medicinen? Helt vanligt vatten.”

Medan Görel hade problem med geografin:

”De åker norrut längs kusten och har lämnat Jansson och Husmusen vilket innebär att de åker FRÅN kullarna. Strax därpå kommer de TILL kullarna och har en tête-a-tête med Vargen. Sen kör de VIDARE mot HAVSVIKEN som är vårt hem.”

Jamen betänk nu att jag fick jobbet som geografiredaktör på Nationalencyklopedin just för att jag är så kass på geografi. Jag tror att några kullar bara är kullar medan andra är Kullaberg och att havsviken bara är Viken, där Rune ju bodde. Citattecknen stoppade jag förresten bara in i texten för att förvirra er. Simpelt. (Men rätt dumt när luckan var så lättlöst.)

Hur funkar den där kanttätningen vid öronen egentligen?

Det finns så fantastiskt mycket information om tidningen Bamse – han som var hemlisbloggare – på nätet. Det verkar som om det skrivs runt hundra uppsatser per år om Andréasson och den lille björnen som inte vill någon något ont, men som är beskäftigare än till och med jag. På Wikipedia kan man frossa i noggranna analyser av huvudkaraktärerna, kolla alla tidningarnas teman och spekulera i medvetet politiska, heta potatisar – förvånansvärt långt efter det politiserade 1970-talet. (Jag bodde i Luleå 1973–81. Say no more. Jag har spelat både ”Så tuktas en argbigga” och ”Trettondagsafton” i versioner som handlade om konflikten mellan de arbetslösa som ville ha jobb på NJA och den elake chefen som inte fattade att han behövde anställa fler.) Bamsefiguren är människovän, antirasist, feminist och alltid på de svagas sida. Krösus Sork och handlare Grymtlund är däremot elaka – för att kapitalismen (som bör bekämpas) tvingar dem att vara elaka. Jahaja. Har tiden sprungit ifrån Bamse?

I Bamse nr 7/1990:

”När Indokina [...] var fransk koloni fick folket där inte lära sig att läsa. Men under befrielsekampen mot Frankrike och USA lärde sig soldaterna det. De hade inget papper utan skrev på blad som de hängde på ryggen. Då kunde soldaten bakom läsa på ‘läxan’, medan de marscherade. Så lärde sig många läsa i det tappra Vietnam.”

I Bamse nr 4/1983:

”I Beijing finns världens största torg- Tien An Men. Den himmelska fridens torg. Där samlades den 1 oktober 1949 miljoner människor för att höra Mao Zedong utropa Folkrepubliken Kina. Landet var befriat från de krigsherrar, affärsmän och utlänningar som tidigare styrde. Före denna befrielse svalt vissa år många miljoner människor ihjäl. Efter 1949 har man delat maten mer rättvist och ingen svälter. Det är en av 1900-talets viktigaste händelser - var fjärde människa på jorden är ju kines!”  Källa.

På samma sätt som att jag igår inte skulle snöa in på 1300-talets klädmode, ska detta inte bli ett politiskt facit. Istället vet jag att berätta att Rune Andréasson bodde vid samma gata som Den djefla mannens barndomshem fortfarande är beläget och att han var synnerligen givmild med Bamse-merchandise som handdukar och dito tröjor. Det enda konstverket i vårt hem som inte är en filmaffisch, ett barnfoto, en barnteckning eller en loppistavla är en svartvit Bamsetuschteckning med Andréassons dedikation. Den är säkert värd flera kronor idag. Jag låter Den djefla mannen berätta själv:

Farbror Rune älskade verkligen barn, men hade samtidigt en fantastisk arbetsdisciplin. När han jobbade var det strängeligen förbjudet att smyga i arbetsutrymmena, men då och då fick man besöka det allra heligaste. Det kändes högtidligt och väldigt spännande. På väggarna hängde souvenirer från Runes många resor. En gång fick jag välja ut några bildrutor (celler) som hade använts i Bamsefilmerna; jag tror de ligger på vinden i mitt föräldrahem. När det var dags för barnkalas ritade Rune individuella placeringskort i tjock kartong som var rena konstverken; jag har kvar ett rosa troll med svamp på näsan.

Familjen Andréasson hade en molijox långt före alla andra, nämligen en videobandspelare med stooora kassetter. I övrigt var hemmet befriat från överdåd, men det fanns många roliga saker att titta på.

Så här i efterhand har jag insett att familjen Andréassons liv var ganska likt Lottens och mitt. Barnen stod i centrum, och vardag och yrkesliv byggdes upp omkring dem. /En djefla man

Nä. Hit med datorn igen. Det är mitt facit!

Det är med att placera ett antal figurer med någon slags diagnos tillsammans och göra en gullig story är inte helt ovanligt. Nalle Puh, I-or, Nasse, Tigger ... ni ser mönstret? Prova nu med hela persongalleriet i Seinfeld. Eller så tar vi narcissisterna en och en: Karlsson på taket … Kalle Anka … Pellefant … Socker-Conny.

Förresten. Orangeluvan mejlar att det är hysteriskt roligt när inte bara hemlisbloggaren är mystisk, nu är ju även kommentatorerna mystiska i sina svar och tävlar om att vara så luddiga som möjligt. Vatten-Sanna påpekar i en kommentar helt sant att kommentarerna är ett livselixir. Ta åt er.

Nu drar vi snabbt två vinnare – jag måste cykla iväg till radiostudion i denna arla timma! (Helt utan vittnen görs detta nu, ska du veta, nudge, nudge, Pysselitens karlslok.)  Jag sorterade så många lappar som möjligt igår, nu ska vi se, pluttiplutt. Såja. Jag drar två: den ena står det Glöre på. Hm? Det måste vara Görel! Och den andra står det Goblincharlott på! Grattis! (Mejla!)

Lucka 18!

Bonusfilm som mina barn skrattar åt.

Comments

[Håkan (hakke)]

Min snart treåriga dotter upptäckte YouTube i somras när hon snöade in på sångaren Jimmy Jansson. Nu i helgen upptäckte hon att där också finns Bamse-filmer så vi hittade denna pärla (bonusfilmen) och några andra liknande. Jag får erkänna att en av dessa andra parodier dök upp i tankarna igår när jag läste om "Pusher".

[Husse]

Tack Lotten! ( igen! )
Denna gång för bakgrunden till att vi här hemma pratar med våra katter i termer som, "ajsing, bajsing lille katt - Skalman han är tlött" och nu förstår jag varför. Denna filmen måste vi ha sett i Internets barndom, i vår familj, dvs 90-talet, och sedan har jag glömt varifrån dessa repliker har sitt ursprung. JULKALENDERN VÄXER!!!

[Översättarhelena]

Anar en viss inspiration från Tintin i det där månfararäventyret ... Rymddräkterna är orange till och med.