Lucka 9
Det var väldigt vad gissarna snöade in på flygande superhjältar och Karlsson på taket! När svaret ju var ungefär Pippi Potter-Hitchcock (enligt Agneta).
Dagens frustration får Herr R stå för: ”Idag var det stört omöjligt att gissa. Hitchcock, Douglas Adams, Kalles klätterträd, Monty Pyton, Tårtan, Willy Kyrklund och Agata Christie far genom huvudet när jag läser din text. Jag är rådvill. Jag gissar på någon av ovan.” Annars kan man ju göra som Hans Persson: ”Det här blir ju bara värre och värre. Jag vet inte vem det är, och för att illustrera det gissar jag på Tim Davys, för det är just ingen som vet vem han egentligen är.” Maria analyserade helt korrekt, fast på fel person: ”I Mons Kallentofts Sommardöden blandar sig den mördade i handlingen i kursiv-stil. Så jag gissar helt enkelt på det.”
(Det här med att rapa upp era kommentarer kanske inte är så spännande att läsa för er som har installerat er med kudde och matsäck i kommentatorsbåset – men det är många som inte ens öppnar dörren utan bara skickar mejl till mig med sina gissningar. Jahadå.)Det som Maria nämner ovan är alltså ett inte
särskilt ovanligt berättarknep – författaren, någons alter ego, den döda hjältinnan eller Gud själv hoppar in i handlingen och ställer allt tillrätta eller bara till det i största allmänhet. (När jag gick i gymnasiet skrev jag en uppsats med en helt ovidkommande, rimmad dikt mitt i alltihopa. Den lättlurade läraren gav mig högsta betyg eftersom jag var synnerligen mystisk och rättstavad.) Boken om mysterier här är en av mina favoriter från barndomen – och där avbryts skeendet ibland av Hitchcock som talar om vad som är mystiskt och vad som kanske är en ledtråd.
Det kan man naturligtvis sedan blanda ihop med manuset till Fåglarna:
Nu ska vi se vad Anna kom med för ledtrådar:
- AH-HA, säger jag bara.
- Kicki, Pippi, Titti! Koko!
- Hjälp! Jag sitter instängd på ett kontor och ropar i kod: HA-HA-HA! PI-PI-PI!
Ja. Alfred Hitchcock blir ju A.H och Fåglarna är full av pippiar och huvudrollen (Melanie) spelades av Tippi Hedren (vars dotter fick namnet Melanie och sedermera gifte sig med Don Johnson). Själv skrev jag ledtråden ”ett klocktorn”, vilket kanske skulle kunna få er att tänka på En studie i brott. Men äras den som äras bör: söstra mi Orangeluvan var faktiskt först med det rätta svaret.
Alfred Hitchcock (1899–1980) var ett geni som aldrig fick en Oscar. Fast han var även ett inte särskilt snällt kontrollfreak.
Alfred, Muminmåsen och Hugin.
När jag läste några poäng filmvetenskap var Hitchcock den allerstädes närvarande skuggan.
– Orson Welles var ju ok, men Hitchcock ...
– Spielberg kan visserligen bli något, men Alfred ...
– Den där Fellini är bara skum medan Hitchcock ...
Preciiiis som i filmerna, där han alltid (100 %?) fanns med framför kameran som statist. Oj, vad man spanade – vilket gjorde att han såg till att synas inledningsvis så att publiken kunde koncentrera sig på filmen istället.
Mikael skrev: ”Delar av texten handlar om symmetri och geometri. [---] Kanske är den där tårtbiten inte en ätlig tårtbit utan en geometrisk tårtbit?”
Tårtbiten var, som Eva-L upptäckte, Alfred-citatet som det dräller av över hela nätet: ”For me, the cinema is not a slice of life, but a piece of cake.” När jag betonade vikten av vinklar och inbördes relationer mellan tingen, berodde det på att just det var viktigt – bildkompositionen skulle enligt Hitchcock alltid vara perfekt. Här hade vi kunnat dra en parallell även till Arizona Dream, där Vincent Gallo spelar upp en perfekt scen ur North By Northwest. (Och Johnny Depp är by the way jättecharmig. Men det hinner vi inte gå in på närmare här och nu.)
Nu ska vi dra en vinnare! Jag trollar fram alla lapparna och drar eeeeeeeeeeen ... Sofia! Grattis! Mejla mig.
Nästa lucka öppnas ca 00:15!
Och här har man alltså läst allt om Hitchcock och sett praktiskt taget alla hans filmer och ändå klickade det inte!
Posted by: ab | den 10 december 2008 at 00.22.26
Åh, Arizona Dream, min ena favoritfilm! Soundtracket är också underbart! Den andra favoriten är Much ado about nothing, som märkligt nog också kom upp hos Lotten i en kommentar häromdagen.
(min tanke: jag skriver nånting här så kanske jag framstår något lite kulturell ändå och det inte märks så mycket att jag gissade fel idag igen)
Posted by: godiva | den 10 december 2008 at 01.11.17
Godiva och AB: Tänk om bara de som gissade rätt fick gissa.
Så förfäääärligt.
Eller ... ve och fasa ... tänk om alla bara skrev sin gissning som ett namn och inte resonerade i kringelkrokar. Hu.
Eller – hjälp! – tänk om ALLA på två sekunder såg det rätta svaret!
Nej, fortsätt ni att gissa fel så blir det så bra så.
Posted by: Lotten Bergman | den 10 december 2008 at 06.11.57
Jag som trodde jag var superfiffig som gissade på Daphne du Maurier! Snacka om att gå över ån efter vatten.
Posted by: Översättarhelena | den 10 december 2008 at 07.39.28
Underbart, alltihop. Pekinesrarna och den lilla håriga vännen var faktiskt också ledtrådar, fast det skulle ha varit selyhamterriers och fjädrar. Huvudsaken är att jag framstår som spritt språngande galen. Om man bara kunde få tio extra timmar per dygn i december för att lottenkalendra skulle livet vara fullkomligt!
Posted by: Anna T | den 10 december 2008 at 09.39.30
"Huvudsaken är att jag framstår som spritt språngande galen."
Se där ett visdomsord att rista i sten.
Posted by: Lotten Bergman | den 10 december 2008 at 11.04.47
Jag har inte haft ett enda rätt än... knappt ens en bokstav rätt i författarens namn typ...
Hitchkock och Fåglarna. Det var två Lovebirds som utlöste hela konckarongen i filmen, inte kråkor.
Posted by: Jessika | den 10 december 2008 at 12.36.23