En djefla man

Om gitarrsolon

Idag, barn, ska vi högljutt dryfta något som man vanligtvs talar tyst om inom den bildade borgarklassen, nämligen gitarrsolon. Vi skruvar upp volymen till 11 och börjar.

1. Richie Blackmore är faktiskt en himla klämmig gitarrist, som beledsagat mig under många timmars angenämnt luftgitarrsflaxande. Ska jag dra till med några favoriter får det bli Lazy och Burn.

Tyvärr har Blackmore råkat ut för samma öde som John Lennon och Kurt Cobain: han slukades av en talanglös men narcissistisk livsbeledsagarinna. Numera struttar han omkring i kalasbyxor, snabelskor, puffbyxor och spelar el-luta.

2. Vi tar nästa bekännelse direkt eftersom jag ändå håller på: Mark Knopfler plonkar även han på med innerlighet och elegans. Telegraph Road gör mig ännu svag i knäna.

3. Något som sällan påpekas är att John Fogerty har lyckats plutta in många trevliga toner mellan andra och tredje omtaget av refrängen. Den svåra konsten att spela träskgitarr, skulle man kunna benämna hans hantverk.

4. Some like it rough – ett exempel är J Mascis gitarrer. Överstyrt, distorderat, svajigt, brötigt, förvridet ... wow! Min favorit: Where You Been.

Mascis och Robert Smith utkämpar f.ö. en hård strid i titeln om ”rockgeni som mest liknar Göran Greider”.

Det här var kul, men nu måste jag jobba en stund ...

Uppdatering den 9 maj: Okej, vi fortsätter …

5. Barry Palmer är en australiensisk gitarrist som ingen nånsin hört talas om men jag är imponerad av det feta bilskrotsljud han pressar fram ur plankan på Hunters & Collectors näst sista studioalbum Demon Flower. Intresseklubben antecknar!

6. På grund av någon droginducerad nyck sparkade Bowie den pålitlige Mick Ronson efter Aladdin Sane och beslutade sig för att spela in Diamond Dogs med sig själv som gura-guru. Resultatet blev förvånansvärt intressant: en blandning av teknisk tafflighet och musikalisk begåvning – något som jag alltid varit svag för.

7. Mick Ronson, ja. Briljant, underskattad och väldigt död. Satte pricken över i:et i många Bowieklassiker. Karriärklimax måste vara Aladdin Sane i låtar som The Prettiest Star och Time.

Efter arbetspausen skriver jag om Adrian Belew och Frippen. Stay tuned!

8. Frippen, ja, eller Robert Fripp som han egentligen heter. Excentrisk gitarrvirtuos med fingrarna i en massa grötar. Han har spelat in många olyssningsbara konstigheter, men i sina bästa stunder är han han som Kung Midas: det han rör vid blir till guld. Ett exempel är Bowies bästa album Scary Monsters där Robert Fripp spelade lead guitar.

9. Min gymnasietids största gitarrhjälte vid sidan av Frippen var Adrian Belew som var en hejare på rundgång. Styckmordssolot i slutet av The Great Curve – tredje låten på Talking Heads epokgörande Remain In Light – fick alla mina tonårshormoner att rusa till sina målorgan.

Snart, snart är de här!

Spänningen stiger, spänningen stiger! Snart kan ni beställa den djefla mannens historieböcker. Och vilket härligt pris, sen! A splendid time is guaranteed for all.

Upplysande seminarium

Här kommer ett meddelande från vår fodervärd:

Om du är småföretagare eller jobbar med kommunikation tror jag du kan vara intresserad av det seminarium som äger rum på Sidenväveriet (nära Slussen) på fredag eftermiddag. Tänkte bara berätta att det finns platser kvar.

Danskarnas föreslagna historiekanon

Ertebøllekulturen 
Tutankhamon
Solvognen 
Kejser Augustus 
Jellingstenen 
Absalon
Kalmarunionen
Columbus
Reformationen 
Christian IV 
Den Westfalske Fred
Statskuppet 1660
Stavnsbåndets ophævelse
Stormen på Bastillen
Ophævelse af slavehandel
Københavns bombardement
Grundloven 1849
Slaget ved Dybbøl
Slaget på Fælleden 
Kvinders valgret
Genforeningen
Kanslergadeforliget
29. august 1943
FN’s Verdenserklæring om Menneskerettighederne
Energikrisen 1973
Murens fald
Maastricht 1992
11. september 2001
Globalisering

Jag ska skriva lite mer om det här snart. Under tiden kan ni fundera på vad en motsvarande lista skulle innehålla i Sverige!

Efter en kväll på Kungliga Dramatiska Teatern

En regissör, en producent och tio skådespelare vandrar längs stranden till Det Mänskliga Kulturarvet. Några i sällskapet är garvade sjömän, jovisst, men de håller sig i kön. Fyra av de främsta ställer sig och pinkar i vågskvalpet. Det känns bra. Sedan slänger de stenar och gör fula miner. Dumma dumma Kulturarv! Där fick du så att du teg.

Nu slänger de i ett nät, och vad får de upp? En val! En av Det Mänskliga Kulturarvets största varelser. Wow! Det här ska bli kul.

Någon reser en stege mot den väldiga varelsens vita buk, och sedan klättrar en regissör, en producent och tio skådespelare upp. Här ska dansas! Uhoh! Yeahyeah! Wouhwouh!

Tre timmar senare får valen nog, skakar av sig en regissör, en producent och tio skådespelare, snärtar till med stjärtfenan och försvinner in i Det Mänskliga Kulturarvet.

Bland dynerna står en liten skara människor och applåderar teatersällskapet. Det där måste ni göra om!

Alla floder fortsätter rinna ut i havet, men ändå ändå blir havet aldrig fullt.

 

Påskpuss från Ironic Software

Jag hade redan dragit fram kontokortet när jag fick följande besked från Ironic Software:

Vid sällsynta tillfällen blir man faktist belönad för att man är en (notorisk) early adopter (i det här fallet av pdf-katalogen Yep).

Mac OS-användare: Ta en titt på Leap som introducerar ett helt nytt sätt att hålla ordning på filer. Ironic Software har lagt ut en räddningsplanka för dem som vill undfly kaoset på hårddisken.

Länktips för historienördar

Här kommer tre tips för den som vältra sig i historia under påskhelgen:

• Populär Historia bjussar på tusentals artiklar. Pröva sökordet ”klädlusen” och se vad du får upp!
• Tidskriften Fornvännen firade hundraårsjubileum härom året. Sök, och du skall finna underbart supernördiga texter om kulturlager, vävtyngder, stenhögar och rostiga svärd.
• Den amerikanske journalisten Dan Carlins podcast Hardcore History är sinnessjukt underhållande.

”Historien är en reservoar av mänskliga erfarenheter. Vi är galna om vi inte utnyttjar den.”

Dick Harrison

Film är inte bäst på bio

Det är så trevligt att drabbas av den typen av insikter som bär med sig löften om en enklare, trivsammare och framför allt billigare framtid. Som att man t.ex. egentligen inte är ett dugg intresserad av dagens svenska teater (bort, bort med det dåliga samvetet för att man aldrig tar sig tid) eller av att läsa Elfriede Jelineks böcker (bort, bort med det dåliga samvetet för att man aldrig tar sig tid).

Häromdagen gick jag på bio för att se en våldsam film om hur den fasansfulla döden alltid kommer att söka upp oss och segra, oavsett hur mycket vi än krumbuktar oss, kämpar vidare och uthärdar smärtan av livets törnar och slag.

Det var

• trångt
• snackigt
• bökigt
• dyrt.

Dessutom var han som satt framför otrevlig och stingslig och hon som satt bakom en ”oooohh!”-are och ”uschvahemskt!”-are vilket medförde att jag studsade in och ut ur fiktionen som en numminensk gummiboll.

Nej, minsann. Film ska man se på en MacBook som ligger varm och snäll på ens mage. Och hörlurar ska man ha, som avskärmar en från världens ävlan, storm och strid. Du och jag, filmen!

Den djefla mannen besvärjer fram våren

Den djefla mannen fann vid löpning i sörmlandsskogens mossar ett bronsålderskit för solriter. Dels en ärgad bronsskiva med proto-runor, dels två kultyxor i guld. Därtill en svartnad, skrumpnad läderluva. På en en berghäll strax intill fanns en bruksanvisning inristad.

*den djefla mannen springer runt i trädgården endast iklädd läderluvan och ett höftskynke och gör volter över ryggen på en ilsken tjur, rullar sig i leran, smörjer in sig med bävergäll, applicerar utsvultna blodiglar vid tinningarna, viftar hotfullt mot molnen med kultyxorna, bankar kraftfullt med en tallkotte på bronsskivan, inandas röken från glödande örter och utstöter välsignelser och svordomar som inte yttrats i landet sedan 1200-talet före Kristus*

Så. Nu är det bara att vänta på solen.

Punchdrunk

Jag älskar narcissisten som komisk rollfigur. Vem gör inte det? Ett själviskt ärkesvin som använder andra som instrument för att få utlopp för sina impulser och drifter, utan ansvar eller medkänsla, skenhelig, harhjärtad och opportunistisk.

Varför det? Jo, för att vi känner honom så väl; han sitter ju mitt i vår hjärna och gastar som ett bortskämt barn. ÄTA KAKAN! SLÅ TANTEN! KLÄMMA TUTTEN! BANKA GLASET! VÄLTA BORDET! KISSA GOLVET!

Han är Herr Såfårmanintegöra, ständigt spelande en bakvänd visa: ”uppochner, nerochupp / grisen gal i granens topp / sparka tant, släppa skit, leva på kredit!” Den texten utgör viktig referensinformation för de mer sansade delar av hjärnan som verkligen styr vårt beteende – framför allt bland våra artfränder.

OCD, vad är det? Jo, det är en sjukdom där man förbannats med förmågan att kunna höra Herr Såfårmanintegöra sjunga, och hans baklåt kan verkligen vara skrämmande ibland när han sjunger om nedbrända hus och folk i blodpölar. De flesta slipper för höra den låten för det mesta, men ibland tränger den igenom. Perronglåten kan till exempel de flesta gnola med i: ”hoppa framför tåget, hoppa framför tåget, ja jag sa hoppa framförtåget nuuuuu”.

Hittills har min favorituttolkare av Herr Såfårmanintegöra varit Kung Ubu, men även Kalle Anka och Socker-Conny spelar ju rollen med den äran. Min nya favorit är Punch som bland annat slänger ut sitt barn genom fönstret och slår ihjäl både sin fru och polisen. Sök på ”Punch and Judy” på Youtube så hittar du mängder av filmade föreställningar!

Halleluja, den är frisk igen!

Idag kom den – den första riktiga uppdateringen till Mac OS X 10.5 Leopard. Och för första gången på två månader funkar min internetuppkoppling utan att jag startar om datorn varannan timme.

Det finns så mycket som kan göra en så glad.

Pensionärsorientering i Köping

Grönklädd och rakryggad, upplyst av februarisolen står han på hörnan och väntar på skjuts. ”Nu bär det av!” & ”Fyra banor i Köping.” och ”Visst skulle du kunna hänga med.”

Så kommer en bil sakta rullande, sväljer den rakryggade gamle mannen och sen bär det av till Köping och fyra banor. Själv fortsätter jag hem och tänker på blöta små kärrpussar och skrapet av ståldubbar mot fönsterlavstäckta hällar och skärmar gömda i skrevorna och hur ljuvligt det vore att låta februarisolen lysa mot mig och giva mig frid.

Hem, hem för att äta min groda i arbetsrummet. En stor statlig rapportgroda på 220 000 tecken. Förvissad om att jag är starkare än alla mina frestelser.

"Eat that frog": a metaphor for tackling the day’s most challenging and most prone to procrastination task.

Det roliga har bara börjat

Alla byxor äro dyra
Olle fyller 44 …

Jag skrev faktura nummer 691 för Bergmans Bokstäver häromdagen. Vi började på nummer 1 för tio år sedan. Förundrad över detta kommer jag att tänka på något som Tiger Woods sa i en intervju:

”The greatest thing about tomorrow is, I will be better than I am today. And that's how I look at my life. I will be better as a golfer, I will be better as a person, I will be better as a father, I will be a better husband, I will be better as a friend. That's the beauty of tomorrow. There is no such thing as a setback. The lessons I learn today I will apply tomorrow, and I will be better.”

Kit för att ta emot hemvändande föreläsningshjältinnor

Mor far

Far stannar hemma och ser på dinosauriedokumentärer med barnen. Läs mer på www.lotten.se.

Rem tene, verba sequentur

Det bubblar och ryker från brygden av ord
som sjuder i min hjärnkastrull.
Sänk värmen, sänk värmen – det kokar över!
Det löddrar över kanten, det rinner som små ormar, det skvätter mot världen.
Väl- och övertalighet, hög- och lågtalare, snusbludder och struntmummel, småsnack, in- och utvändningar, bort- och tillbaksförklaringar, ut- och inläggningar, drapor och drypor.

Allt är nu sagt
men i vilken ordning?

Måndagssöl istället för fredagsöl

Jag satt ner vid datorn för att tänka och skriva
men då spillde jag te över skrivbordets skiva.

Så kan det bli när händerna snubblar.
Nu står min hårddisk och gurglar och bubblar.

Papper och pennor i gulbrunt kladd
och där simmar i sölet min bildskärmssladd.

Det rann över kanten, det dröp på mitt golv
det skedde en måndag, ungefär fem i tolv.

Thä Helsingborg Callchuur Haus

Attäntion, attäntion! This is the djefla maan blogging live from Dunkadunka Koultourhouus in Hälsingborg, a pläjs wär postmodern utställningskommissarer aplenty redefine our förutfattade and inskränkta meningar. What is historia egentligen but a big pile of rubbish, skit und krukskärvor? And the miining is thä aj of the behoulder. Reallity is redifining its baundaries all thä tajm så lätts sätta på oss svarta polotröjor und konstiga glasögon and have a rykande poststrukturalistisk vernissage med spojler und extralysen whär we putt spottlajts on our oown tajm and will be freee, freee, freee!

Hand thä chips plis!

Om man skulle ...

Om man skulle ge ut en bok. En liten bok, men viktig bok. En bok som läses i soffor och sängar, bussar och tunnelbanor, klassrum och läsesalar, skrubbar och garderober, grottor och hyddor. I ficklampans sken i en sovsäck medan snöstormen yr på andra sidan tältduken. I knät, under bordsskivan medan läraren mal på.

Om man skulle skriva en sång. En enkel sång, men viktig sång. En sång som gnolas i väntrum och i parker, under slit och släp, och när man väntar på grönt. En sång som ylas från snöklädda toppar, över stekheta ökenslätter, som bubblas ut av pärldykarna.

Om man skulle bygga ett hus. Ett präktigt hus med många rum, fullt av värme och lugn, trygghet och fröjd. Ett hus som knakar i höstens stormar och knäpper i vinterkylan, som andas med vårens lungor, där sommarens vindar leker i gardinerna.

Om man skulle säga sin mening. En genomtänkt mening, full av visdom och insikt, ansvar och hopp. En mening som skulle tryckas för förstasidorna, spridas per mejl och klottras på dassväggarna.

Om man skulle … om man skulle … om man skulle ta sig en lur.

Rekvisition från Aktiebolag Tomten & Son

Jag önskar, jag önskar. Jag ville jag vore. (vilja, åstunda, eftertrakta, längta efter, söka, drömma om, åtrå, hoppas på, fika efter, anhålla om, begära, förvänta). Vredens barn bad mig.

• Först av allt vill jag ha en universell multiabrovink – gärna av den moderna, digitala typen (men en ångdriven i glänsande mässing går också bra).

• Sen vill jag ha nya Icebug-dojjor och Crafts vintertajts.

• En effektbox.

• En resa till pyramiderna i Giza, Victoriafallen samt Grand Canyon för att utforska begreppet STOORT. Tittar gärna på vithajarna utanför Kapstaden om flygkaptenen är villig att göra en avstickare.

• Ett nytt bokkontrakt vore också skoj att få.

• Slutligen vill jag ha en stor låda med några miljoner hederliga, hyggliga, nitiska och framför allt omutbara tjänstemän att placera ut i korrupta statsförvaltningar världen över samt en outtömlig energikälla utan säkerhets- eller avfallsproblem.