En djefla man

Vi höjer ett stop av svartnad ek för Vasamuseet

Under loppet av tre månader har jag besökt en lång rad museer, berömda byggnader, monument och allmänt kända ställen. På varje plats har jag försökt hålla hjärtat vidöppet för upplevelser och ögonen öppna för förtjänster och brister när det gäller framställning och pedagogik. 

Med stor risk för att glömma något ska jag nu ge mig på ett försök att rekapitulera:

• British Museum, London
• Imperial War Museum, London
• Royal Air Force Museum, London
• Churchill Museum, London
• Cabinet War Rooms, London
• CERN-museet 
• International Red Cross and Red Crescent Museum, Genève
• Musée international de la Réforme, Genève
• Patek Philippe Museum, Genève
• Domkyrkan i Genève
• Naturhistoriska Riksmuseet (inkl. Cosmonova), Stockholm
• Kosackmuseet + kosackbyn på Chortytsia-ön vid Zaporozsje
• Gammelsvenskbyn
• Örlogsmuseet i Mykolaiv
• Krigsmuseet i Sevastopol
• Hamnen i Sevastopol
• Krimkrigs-panoramat i Sevastopol
• Vorontsov-palatset
• Livadija-palatset (där Jaltakonferensen ägde rum februari 1945)
• Chersones (grekisk/romersk ruinstad utanför Sevastopol)
• Slagfältet vid Balaklava
• Hamnen i Balaklava
• Krimkhanens palats i Bachtjysaraj
• Friluftsmuseet över andra världskriget i Odessa
• ”Potemkintrappan” i Odessa
• Fortet i Bender med museum
• Stadsmuseet i Bender
• Platsen för kalabaliken i Bender
• Slagfältet i Poltava med museum
• Stadsmuseet i Poltava

Så för två dagar sedan åkte hela familjen + kusiner + onkel till Vasamuseet. Det var länge sedan vi var där – hur länge var det ingen i sällskapet som kunde erinra sig.

Men det var ett kärt återseende. Både vad avser upplevelser och pedagogik tycker jag personligen att Vasamuseet är i samma klass som Londonmuseerna – med undantag för British Museum vars försprång jag betraktar som ointagligt.

Topplistor våren 2009

Museer

1. British Museum
2. Vasamuseet
3. Imperial War Museum 

Platser

1. Slagfältet vid Balaklava
2. Livadija-palatset
3. Chersones

Bottenplaceringar

• Musée international de la Réforme, Genève

Postmodern skit – obegripligt, pretentiöst, distanserat. Ge mig pengarna tillbaka!

• International Red Cross and Red Crescent Museum, Genève

Postmodernisterna är framme igen. Var är alla gripande historier om uppoffringar och kurage, till exempel befrielsen av Belsen? Var är alla artefakter som får oss att begripa? Blää!

• Potemkintrappan

Haha – man hade kunnat gå upp och ner i den i ett halvår utan att begripa att det var något speciellt med den.

Någon är saknad

Någon var här alldeles nyss, någon som vi saknar alldeles oerhört.

Där står stolen någon målade förra veckan och satt i härom morgonen. Där är boken någon läste i förrgår kväll. Här står busken han beskar, här ligger veden han travade. 

Ordningen någon lämnade består, men om jag andas ovarsamt så kanske den faller isär. Därför ställer jag mig i mitten av någons verk och håller andan.

Huvudvärk och sömnighet – kroppen känns som om den inte hade nog med syre. Jag glömmer och vimsar, läser utan att förstå. Men det gör inte ont.

Nu går jag genom barndomshuset, där alla ting har berörts av någons hand. Någon garntråd finns dock inte att följa, spåret leder ut i tunna luften ... över havet ... mot det väldiga frågetecken som tornar upp sig som ett svampmoln vid horisonten.

Retroblog 27 juni: The Devil is in the Details

Krigsspelet i Poltava på själva minnesdagen var som sagt mest trams, och dessutom kunde man ju knappt se vad som försigick eftersom Poltavaborna hade gått man ur huse för att titta på spektaklet. Men när jag studerade de dassiga foton jag fått med mig hem lade jag märket till en intressant detalj.

Hur tungt väger hatten?

Min akademiska karriär sträckte sig över cirka tre år. Sammanfattningsvis kan man säga att jag var en

• smart teoretiker

• kreativ och noggrann metodutvecklare

• engagerad föreläsare och samtalspartner.

Dessvärre saknade jag den frustrationstålighet och motivation som krävs i yrket. Min personlighet kräver tydliga resultat, tät återkoppling och en belöning då och då. Uteblir dessa – skulle det visa sig – kajkar jag ihop av osäkerhet, självtvivel och ren leda.

När jag stod i min mörka, snåriga skog och undrade varför mina experiment oförklarligt gick åt skogen vecka efter vecka verkade publikationerna så ytterst avlägsna. Själva disputationen var något som jag bara kunde ana over the mountains and far away. 

Det var ingen unik situation för en doktorand på medfak. Alla som sedermera lyckas disputera i medicinska, tekniska och naturvetenskapliga ämnen lägger ner enormt mycket tid och arbete på genomföra en ändlös rad av experiment, observationer och mätningar. Därför blir jag så beklämd när jag läser om avhandlingar som denna.

Låt oss säga att dr Werner hade fyra år på sig. Ponera sedan att det tar henne ett år att komma igång med teorin och ett år att skriva ihop avhandlingen. Det skulle i så fall innebära att hon hade en månad på sig att följa var och en av de 23 flickorna.

Här skulle jag vilja citera samhällsanalytikern Linda Bentzing: ”Hur svårt kan det va’?” En del hattar väger tyngre på hjässan än andra …

Sovjetisk bilskönhet

När man tröttnar på Poltava-politik och sommarhetta kan man ställa sig under ett träd och njuta av sovjetisk industridesign. Inte varje dag man ser en Zaporozhets med solstol på taket.

Historieförvanskning bland stäppdamm och bajamajor

I sommartidtabellernas land kan man finna sig uppspolad på ett caféskär i det oroliga stationshavet. Bara man har ett vägguttag, en halvljummen kopp te och plats i ett sofhörn finns det egentligen ingen orsak att klaga – försåvitt man stålsätter sig mot den barn- och hustrulängtan som nu väller fram ur hjärtat. Ungefär som när magen och blåsan börjar tjuvstarta när man har bråttom in på muggen.

För drygt ett dygn sedan befann jag mig på en av de bisarra och fascinerande platser som man hamnar på när man reser med Pelle Mohlin. Ett fult och dammigt fält under en brännande inlandssol, tusentals festsugna ukrainare och ett minnesarrangemang där alla var i luven på varann och ingen visste någonting men där det samtidigt talades vitt och brett om försoning.


Försoning och insikt är naturligtvis det vi vill ha. Men som man kan ana på bilden ovan så fanns det väldigt många som ville använda slaget vid Poltava för att understryka sin – ofta extrema – ståndpunkt. Flaggor, flaggor, flaggor. Åsikter, åsikter, åsikter. Maktambitioner, maktambitioner, maktambitioner. Motståndarhat, motståndarhat, motståndarhat.
Det finns enormt mycket intelligent och analyserande man kan säga om situationen, men det orkar jag inte nu. Jag nöjer mig med att konstatera att jag är hel, frisk, trött, glad och nöjd samt att jag har cirka 1 200 bilder att gå igenom och skriva anteckningar till.

Retroblog 19 juni: Man ska aldrig säga aldrig

För tre år sedan besökte jag Zaporozsje-kosackernas museum på Chortytsia-ön i Dnepr, vilket jag då uppfattade som en väldigt perifer plats på jorden.

– Jag kommer aldrig tillbaks till den platsen! brukade jag hävda.

Men jisses amalia kors i taket – nu var jag plötsligt där igen och platsen kändes inte alls särskilt udda och overklig. Tvärtom har jag en stark känsla att den kommer att växa i betydelse eftersom det är uppenbart att ukrainarna har valt ut kosackkulturen som ett fundament när de skapar sin nationella identitet. Bland annat finns två ukrainska hetmaner (”kosackhövdingar”) på sedlarna:

• Bogdan Chmelnitskij (1597–1657)
• Ivan Mazepa (1644–1709).

Helt nära kosackmuseet har man nu byggt upp en kosackby – en så kallad stanitsa. Den inger delade känslor. Å ena sidan är det spännande kulturhistoria. Å andra sidan blir man så beklämd över det ständiga byggfusket i det här landet. Går man och granskar sånt som är nybyggt så ser man förfärliga exempel på slarv och okunnighet, bland annat svåra fuktskador på kyrkor som bara är 15 år gamla.

Ordning och reda – kyrkan mitt i byn.

En favoritpryl i kosackmuseet: en rekonstruktion av en skytisk sammansatt båge – även kallad kompositbåge. Den är liten och smidig nog för att kunna hanteras av en ryttare, men genom att den är sinnrikt sammansatt av flera olika material kan den utveckla samma kraft som en betydligt större båge.  Detta vapen har ur ett världshistoriskt perspektiv spelat lika stor roll som till exempel musköten eller stridsvagnen. 

Retroblog 18 juni: Gott och nyttigt

En god och nyttig måltid från Aerosvit, dvs. Ukrainas största flygbolag.

Från vänster: förvuxna ostbågar, chokladcroissant med limpkonsistens, två goda chokladfingrar samt ett glas juice.

  

Retroblog 18 juni: Rapport från en gatepeeper

Sitter här och spionerar på journalisten som är här för att filma den numera berömda Karl XII-bysten och kan inte begripa hur hon resonerade när hon klädde på sig i morse. Boots med alldeles för hög klack och ett par ormskinnsjeans med S&M-snörning ... typ. Inte undra på att gubbar – i alla åldrar – glor lystet. Samtidigt förmodar jag att hon förväntar sig att betraktas och behandlas som en yrkesperson.

Det där med att man alienerar sig så mycket som möjligt från dem man ska intervjua har jag sett förr bland mediemänniskor från 08-området. Det är som att stoppa en uppvärmd termometer i en kall vätska och tro att man mäter den verkliga temperaturen. ”Ils sont fous, les stockholmiennes” eller vad nu Asterix hade sagt.

Att Karl XII rullas runt på pirra är helt i överensstämmelse med hur han rörde sig på slagfältet utanför Poltava. Han hade nämligen en sårskada i foten och fick bäras omkring på bår.

Från vänster: skeptisk (med rätta) resledare, fördragsam expertguide, poserande journalist samt malplacerad krigarkonung.

Retroblogg 18 juni: Resan startar

Den 18–28 juni befinner/befann jag mig i Ukraina på en historisk rundresa med ett chartrat sovtåg, fyllt av upplevelselystna historienördar.

När jag nu loggar ut/loggade ut har/hade jag ingen aaaning om när och hur jag kan/kunde få kontakt med internet nästa gång. Ambitionen är/var att offline-blogga – det beror på omständigheterna och luftfuktigheten.

Rektorn håller tal

Åh, vad fint tvåorna sjöng om solidaritet, fred, miljö och genusperspektiv. Låt oss ge dem varm, fin applåd full av tillhörighet!

Det är fantastiskt vad kloka barn är. Vi vuxna glömmer så ofta bort hur mycket klokhet som kan rymmas i så små personer. Häromdagen var det en flicka som sa till mig ”Varför ska du sitta där och bestämma?”. Och då tänkte jag ”Ja, varför egentligen? Varför är det bara jag som ska sitta där och bestämma? Borde vi inte få bestämma tillsammans på vår fina skola?”. Det är fantastiskt vad barn är kloka. Tänk om vi kunde tänka på det lite mer när vi jäktar och stressar och ska hinna med allting.

Så här på avslutningen så känns det lite pirrigt i magen och lite ledsamt i hjärtat och springigt i benen. Tänk om vi som är personaler här på skolan kunde få ta med oss lite av den klokhet som alla fina barn på skolan har. Ja, en dag när jag kände att jag hade lust att vara lite tokig så sa jag till ett barn att ”Tänk om jag kunde stoppa dig i fickan och ha med dig hela sommaren så kunde jag fråga dig när jag inte visste vad jag skulle tänka.”. Och då sa hon att ”Men jag får ju inte plats i din ficka, och dessutom skulle det rubriceras som egenmäktigt förfarande och människorov.” Tänk så kloka de är, våra barn!

På vår skola har vi inte bara kloka barn och personaler. Vi har demokratigrupp, biståndskluster, jämställdhetsnätverk, solidaritetsplattform, antimobbingsamtalsgrupp, genusgendarmeri, miljökommando och myshörna. Här finns det rum för alla, här är det ingen som blir utstämplad, utan alla får vara med och ta ansvar. 

Och om man inte vill ta ansvar så har man faktiskt rätt att säga ”Nej,det här är inte okej – för mig.” Kanske känner man att ”Nej, ansvar är inget för mig!” och då har man faktiskt rätten här på vår skola att stå över och låta bli att ta ansvar. Det är jätteviktigt att alla får ha stjärnögon och spring i benen och följa sin nyfikenhet och upptäckarlusta inte känner att de tvingas följa några regler som vi vuxna har hittat på. Alla barn är ju olika.

Nu kom jag av mig var var jag nånstans ...?

Bloggpärla i ytterbana

Morronskiftets bloggenlogg är kul, men den kretsar liksom som en satellit utanför bloggosfären. 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Gränslösa!

Måste vara vänlig mot dem som försöker

Tösabiten i luren tycker att jag ska köpa en spärrtjänst så att jag slipper ovälkomna säljsamtal. ”Såna som du sitter och ringer till folk?” tänker jag säga, men så hejdar jag mig. Det hörs att hon är generad, att hon gör så gott hon kan med en pseuoprodukt som hon innerst inne tror lika lite på som jag.

Hon skulle kunna luta sig tillbaks i Moder Sveas rymliga famn, se på molnen som driver förbi och kolla internetbanken då och då för att se om bidragspengarna kommit in. Istället sitter hon på ett call center och jobbar för vad jag antar är en skitlön och landar helt utschasad i soffan varje kväll.

Jag bestämmer mig snabbt för ett nytt förhållningssätt. Heder åt dem som försöker i dåliga tider! Är de artiga, så förtjänar de ett artigt bemötande – trots att det som de säljer är skräp. (Tölparna, däremot, ska ha den behandling de förtjänar. Dem gör jag gärna till slaskhinkar för min irritation över helt andra saker i livet.)

”Nej tack”, säger jag. ”Men tack för erbjudandet.” 

ABC

Det här var nån Facebook-finess som jag inte begriper mig på eftersom jag är medelålders. Publiceras endast i bloggform.

You've been tagged. You are supposed to write a note with the ABC's of YOU. At the end, choose 20 people to be tagged. If I tagged you, it's because I want to know more about you -- but not in a creepy stalker kind of way. (Well, maybe in a little bit of a creepy stalker kind of way.)

(To do this, go to “notes” under tabs on your profile page, paste these instructions in the body of the note, type your ABC's of Me, tag 26 people (click "Preview", then look in the right hand corner of the app), then click "Publish".

A - Age: 45

B - Bed size: väldigt stor – Eurasien, typ

C - Chore you hate: det mesta som är ogjort efter en stund

D - Dog's name: Loppcirkusen, Flåsdregelhårstink, Juckamotvaden, Fismaskinen, Äteruppulandsbarnensmat

E - Essential start your day item: göra gröt i mikron och hälla upp hett, hett te

F - Favorite color: orange, vårgrönt, blodrött

G - Gold or Silver: guld 

H - Height: 186

I - Instruments you play(ed): gitarr, munspel

J - Job title: Uppdragsskribent, journalist, författare, informationsdesigner och föreläsare

K - Kid(s): fem

L - Living arrangements: Gula Huset i Mesta

M - Mom's name: Gunilla

N - Nicknames: Olle

O - Overnight hospital stay other than birth: akut lumbago för några år sedan

P - Pet Peeve: skräp på marken, hundskit, korkade cyklister, 100 000 år av mänsklig krigföring samt växthuseffekten

Q - Quote from a movie: ”Frankly my dear, I don't give a damn!”

R - Right or left handed: höger

S - Siblings: två bröder

T - Time you wake up: kvart i sju

U- Underwear: inte boxers, inte för trånga

V - Vegetable you dislike: rättika – fy, tvi!

W - Ways you run late: tidsoptimism, hål i huvudet.

X-rays you've had: Schlatters sjukdom

Y - Yummy food you make: hämta god och nyttig pizza

Z - Zoo favorite: allt som har puls.

tidigt uppe och såg i högarna

vårsolen stack fingret i mitt öga och sa ligger du här

jag låg en stund och försökte besvärja ned rullgardinen

som hängde på halv stång

men kvittret var obönhörligt och ljuset

det fick Ältan att piggna till

hon vevade en störande tanke

som en kaffekvarn

papperna var är papperna?

de saknade papperna?

papperna var är papperna?

de saknade papperna?

så jag var tidigt uppe och såg i högarna

av 80 grams A4 en del i plastfickor

de flesta med OCR

de jag sökte låg i en väskas mörker

och väntade på återuppståndelsen

jag gick och la mig

skrev det här

och somnade förhoppningsvis

Frågestund med Någon därute

Jag stod arla upp denna unga förmiddag, inte särskilt fuller av ångst och twijk men som vanligt ganska ivrig och nyfiken. Man måste ligga i om man ska lära sig allt om allting som någonsin har hänt! När jag gläntade på dörren för att nosa på morgonen hörde jag att det var paus i fåglarnas konferens; sorlet från deras minglande överröstade trafiken.

Styrkt av detta stegade jag ut på tunet, klev manligen upp på odlingsröset under asken och vände blicken mot skyn. Nu var det dags att få svar!

– Hallå därute! Jag vet att du är väldigt upptagen,men jag har ett par frågor som jag undrar om jag kunde få svar på.

Varken Ingen eller Någon svarade, så jag drog upp en lapp ur fickan och läste innantill: 

– Vem? Vad? Var? När? Hur? Varför? Och med vilka konsekvenser?

En kvart senare gick jag in igen och tog en kopp te. Inget napp idag, men jag ger mig inte!

En av mina favorittidningar är i knipa

Om du är intresserad av indie-musik i allmänhet och alt.country i synnerhet är Paste Magazine en guldgruva. Vore synd på så rara ärtor om de gick i kånken.

Peppar, peppar, men hur kan ...

... så många personer glömma datorn på Arlanda? Bläddra lite här, och förundras! Undrar för övrigt vem som lägger ner jobb på att återfå sin vita plastkasse från Willys?

En 60-talist-t-shirt? Nej ett ...

vanitas-konstverk.

(20-, 30-, 40-, 50-, 80- samt 90-talister kan nog behöva en ledtråd här!) 

Jag var i London, ...

... besökte The London Book Fair Masterclass, Churchill Museum & Cabinet War Rooms, Royal Air Force Museum, London Book Fair (igen), Imperial War Museum, British Museum samt slog världsrekord i intressanta samtal.

Fylld av flyktiga idéer och intryck som borde skrivas ner småjoggar jag vidare på livets stig och tänker att det är dags att hämta andan.