Genomlider fulvåren. Längtar efter finvåren.
TrackBack
TrackBack URL for this entry:
http://www.typepad.com/services/trackback/6a00d8341c7ecf53ef0120a968cbb5970b
Comments
Verify your Comment
Previewing your Comment
This is only a preview. Your comment has not yet been posted.
Your comment could not be posted. Error type:
Your comment has been posted. Post another comment
As a final step before posting your comment, enter the letters and numbers you see in the image below. This prevents automated programs from posting comments.
Having trouble reading this image? View an alternate.
Om denna blogg
- Jag heter Olle Bergman, jobbar som frilansskribent och är pappa till fem barn samt make till Lotten Bergman. Den här bloggen är min öppna anteckningsbok där jag samlar infall, åsikter, små textkompositioner m.m. Ibland är det jag skriver inte särskilt lätt att förstå. Det är inget att bekymra sig om.
Har ännu inte kommit fram till fulvåren. Är bara på den vita skimrande underbara vårvintern.
Skönt att veta att det finns fler än jag som sett den fula vårperioden.
Undrar om de som "älskar våren" har missat fulvåren, eller om det är den som avses?
Posted by: Cecilia N | den 24 mars 2010 at 09.14
Det är när våren är som fulast, när vägdammet ligger och bränner vid snödrivorna, som man kan skymta Pater Noster i diset bortom Klädesholmen. På senvintern är det för mörkt, på våren och försommaren för ljust, men på fulvåren, ja då lyser hon röd och stolt därute.
Posted by: Howdy Sailor! | den 24 mars 2010 at 22.58