En djefla man

ADD-föreläsning

– Hrm, hrm, tack tack för inbjudan och kolla vilken dammig lampa var var jag nu? Jo, jag ska alltså försöka ge er en bild av hur en ADD-hjärna fungerar. Jisses vad jag är törstig, kan nån sätta fram vatten. Vilken cool gul färg du har på tröjan, var har du köpt den? MEN det var inte tröjor vi skulle prata om, utan ADD a-d-d a-d-d hör ni vilken rytm det är i det uttrycket tänk en hel blandad talkör som bara framförde bokstavskombinationer a-d-d a-d-d S-T! Det skulle bli nåt i stil med gubbdrunkning med de där konkretisterna på 1960-talet – Johnson och Fahlström och allt vad de hette.

Men ni har inte kommit hit för att höra mig svamla om sextiotalspoesi, utan ni vill höra något om det neuropsykiatriska funktionshinder som benämns ADD. Det handlar inte om små racksingar som klättrar på väggarna och har myror i brallan, utan snarare om klassens drömmare som tänker på tusen och en andra saker än de som han eller hon ska tänka på … eh -- eh -- ehh -- nu kom jag av mig, hjälp mig någon?

ADD, var det ja. Värst vad magen kurrar. Alla har en mage, har ni tänkt på det. Ni är fyrtio stycken, och alla har ni en mage. Jag skulle kunna ersätta er med tio kor, hehe. Nå.

Var var jag nånstans. Jisses, vad trött jag blev. Kan vi inte bara ...

Om man skulle ...

Om man skulle ge ut en bok. En liten bok, men viktig bok. En bok som läses i soffor och sängar, bussar och tunnelbanor, klassrum och läsesalar, skrubbar och garderober, grottor och hyddor. I ficklampans sken i en sovsäck medan snöstormen yr på andra sidan tältduken. I knät, under bordsskivan medan läraren mal på.

Om man skulle skriva en sång. En enkel sång, men viktig sång. En sång som gnolas i väntrum och i parker, under slit och släp, och när man väntar på grönt. En sång som ylas från snöklädda toppar, över stekheta ökenslätter, som bubblas ut av pärldykarna.

Om man skulle bygga ett hus. Ett präktigt hus med många rum, fullt av värme och lugn, trygghet och fröjd. Ett hus som knakar i höstens stormar och knäpper i vinterkylan, som andas med vårens lungor, där sommarens vindar leker i gardinerna.

Om man skulle säga sin mening. En genomtänkt mening, full av visdom och insikt, ansvar och hopp. En mening som skulle tryckas för förstasidorna, spridas per mejl och klottras på dassväggarna.

Om man skulle … om man skulle … om man skulle ta sig en lur.

Om det blir november

En konstnärlig bearbetning av denna text (länk).

Mörkret största hotet, kryp på golvet
Om det blir november tar det bara ett par minuter innan mörkret fyller din bostad. Mörkret är det största hotet när det är november. Den innehåller ämnen som söver och kväver samtidigt som den gör det svårt att orientera sig. Mörkret är kallt och brer ut sig. Nere vid golvet under mörkret kan du se bättre och andas lättare, kryp därför ut under mörkret.

Utrymningsplan
Gör en utrymningsplan hemma. Hur tar vi oss ut om det blir november? Behöver vi stegar eller linor för att komma därifrån? Se till att det alltid finns minst två vägar ut och bestäm en samlingsplats till våren.

Saga om ett envist löv

Två löv satt bredvid varandra på en gren. Hela sommaren prasslade de vänligt om ditt och datt men när hösten började närma sig blev de som främlingar för varandra.
– Snart ska jag vila bland dem som susade och prasslade före oss. Jag blir gul och torr, faller ner till jorden och löses upp i myllan med mina bröder och systrar.
– Jag tänker inte falla ner och jag kommer fortsätta vara grön, sa det andra lövet.
Oktober kom och alla löven föll till marken utom ett som satt grönt och trotsigt längst ute på en gren. Då kom en botanist från naturhistoriska museet förbi, förundrades över denna besynnerlighet och plockade lövet från grenen.

I sextio år satt lövet inklämd mellan gråa papper i ett herbarium. Sedan brann hela museihelvetet och uppstoppade armadillor, snustorra valben och spritbägare med hundra år gamla hästfoster flammade och sprakade så att det bolmade och rök i hela fanskapet och teglet sprack och rutorna sprängdes och golven föll in och väggarna rämnade och svarta sotflagor föll över hela huvudstaden.

Det lilla torra blekgröna lövet brann upp på en sekund och förvandlades till koldioxid och vattenånga som virvlade upp mot himlen i den rytande uppåtvinden från branden. Och över land och hav svävade miljoner och åter miljoner koldioxidmolekyler på jakt efter gräs och löv som kunde svälja dem och låta dem ingå i ännu en cykel av liv.

Det sista lövet tänkte var innan han förintades, alternativt återföddes, var ”om jag inte vore så jävla envis …”.

Michel kör som en galning i sin jaguar

Michel kör som en galning i sin jaguar
nedför Dag Hammarskjölds väg, förbi domkyrkan, över Fyrisälven.
Gasqueklädda studenter räddar sig upp på trottoaren
står och glor efter de röda baklyktorna som försvinner i grådiset.

Michel låter sig slukas av det skandinaviska höstmörkret
irrar med rusande motor på oljegrusvägarna norr om Knivsta.
Han tänker sig död, på väg att lösas upp i vinterns magsäck
en vitslemmig bål med stympande lemmar.

Som han hatar. Han hatar kylan och mörkret och människorna.
Ingen vill ge honom det han begär, ingen är värd en tanke.
Världen är en  ormgrop där kroppar slingrar och vältrar i vämjelse och lust.
Varje själ en förtryckare, en plågoande, en bödel.

Bokstav för bokstav formar Michel ensamhetens evangelium.
Om han befinner sig i döden eller i livet vet han inte längre.
Bara att han är övergiven – av sig själv och alla de andra.

Om Foucaults Jaguar.

Manlig diskurs

 You wanna fuck with me? Okay. You wanna play rough? Okay. Say hello to my little friends!

(Vy från kommandobryggan på HMS Belfast – ett martialiskt fortskaffningsmedel för 900 karlar och en hankatt.)

Slemmigt men mättande

Tänk om mördarsnigeln, den spanska skogssngeln Arion lusitanicus, var lika läcker som vinbergssnäckan, Helix pomatia. Mums!

Litet och lätt – perfekt sommarlunch för barnen. Hot slug, snarare än hot dog.

Lite sushi-stuk – de är naturligtvis lika goda varma som kalla!

Snigelodlarna skulle snabbt haka på och avla fram nya, matigare varianter.

Dry t-shirt competition

 

Topplistan

Nu är det dags, nu gör jag det. Håll er bara undan så kommer fem av världens tjugo bästa skivor:

Grandaddy: The Software Slump
The Cure: The Head on the Door
Dinosaur Jr: Where You Been
Soundgarden: Superunknown
Hoodoo  Gurus: Stoneage Romeos

Ingen ordning alls; de här plattorna ska placeras kring ett runt bord där ingen har hedersplatsen.

Nu har jag femton platser kvar. Bowie måste in någonstans – det blir nog ”Scary Monsters” – och Hunters & Collectors. Feeder och Eels borde kunna platsa, fast deras bästa låtar är lite utspridda, hmm …

VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ!!!

Webbrensning 6: Den första av tre sagor

Jag tänkte berätta om en katt som hette Winston. Han var inte särskilt slug, men hemskt pålitlig. Med sitt svaga förstånd filosoferade Winston sällan över svåra ting. Snarare var han en katt som gjöt liv i begrepp som "hederlig" och "anständig".

Detta gjorde naturligtvis att han väckte ett visst löje hos de andra katterna.

Det var just inget som bekymrade Winston, eftersom han var en katt som gick in för vardagens sysslor med lika delar allvar och glädje och därför sällan fick tillfälle att fånga upp någon förlupen kommentar från de andra katterna, vars arbete han ovetande utförde medan de låg och kråmade sg i skuggan av kastanjerna.

En dag var Winston försvunnen.

De andra katterna letade länge och noga i alla väderstreck, men han stod inte att finna. Detta gav upphov till både dysterhet och ilska. Det dröjde inte länge innan de alla var indragna i förtvivlade stridigheter där de slet varandra i stycken. Först de svagare, sedan de starkare.

När deras hån inte längre band dem samman var de utlämnade åt sin skam, vilket ingen av dem orkade bära. Snart låg deras toviga och blodiga kroppar och ruttnade under kastanjerna.

(Publicerad 1997–98, någon gång)