Språkklådan

Pratminus eller citattecken?

Hur gör man när man ska skriva en dialog?

Jo, då måste man välja om man vill skriva med citattecken (”) eller med pratminus (–). Pratminus är ett långt streck – alltså ett tankstreck.

(Åååå. Här på skärmen ser tankstrecket inte alls långt ut. Inte alls bra typsnitt. Nåväl. Titta på bilden här istället.)

Om man inte hittar det långa strecket på tangentbordet skriver man två korta streck (--), och ibland gör datorn eller skrivaren faktiskt om det till ett långt streck automatiskt. (De korta strecken kallas bindestreck eller divis och används bl.a. i sammansättningar och dubbelnamn: glass-skål och Anna-Karin.) Men nu till dialogerna:

”Är du helt bäng i kolan?” sade hon.
”Ska du säga, som har två vänsterfötter”, svarade han.

– Kolla! skrek Lisa.
– Vad? svarade Nisse yrvaket.
– En örn!
– Ge dig, det är ju en sparv.

Ibland måste man tillägga ”sade hon” för att det ska bli tydligt vem som säger vad. Vad man ska akta sig för är ”sade hon menande” eller ”viskade han överraskat”. Det blir larvigt i längden.

Sedan kan man prova att läsa dialogen högt för att höra om det verkar trovärdigt. När man ser en svensk tv-serie och någon säger ”det var inte hans avsikt att förleda henne”, fattar man att någon har glömt att kolla trovärdigheten.

Förresten, det heter inte tankestreck och inte heller situationstecken. Basta.
/Lotten Bergman

Tillägg 2006-02-02: Engelskan har, som en av våra besökare så riktigt påpekat, två typer av tankstreck. De brukar kallas em dash och en dash eftersom deras längd motsvarar den typografiska bredden av ”m” respektive ”n”.

Läs i Wikipedia om hur de används. (Här kan man också konstatera att min beskrivning är en aning förenklad.)

Synonymer, del 1: Näraliggande – inte identiska

Vad är en synonym?

”Ett ord med samma betydelse som ett annat!” skulle du förmodligen svara, men faktum är att fullständig synonymi är sällsynt. Varför skulle språket låta sig tyngas av en massa dubbletter?

Ergo: när vi talar om synonymer menar vi i praktiken ord och uttryck som är nära besläktade snarare än liktydiga. Detta sakförhållande gör jakten på synonymer mer meningsfull och dessutom spännande. Syftet är inte att själlöst byta ut ord som känns tjatiga. Nej, kärnpunkten är att försiktigt förskjuta betydelsen av det man vill ha sagt, tills man hittar rätt koordinater på betydelsekartan.

Som avslutning vill jag påpeka att jag använde synonymlexikonet tio–tjugo gånger när jag skrev den här texten. Några exempel:

• Identisk bytte jag mot liktydig.
• Faktum bytte jag mot sakförhållande.
• Mekanisk bytte jag mot själlös.
• Poäng bytte jag mot kärnpunkt.

/Olle Bergman

PS ”Ergo” är latin och betyder ’alltså, följaktligen’. Fint värre, men föga begripligt för de allra flesta.

Foge-s i dubbelsammansättning

Har idag fått en fråga som du kanske kan lösa åt mig: Om man är chef för en vårdcentral heter det då ”vårdcentralschef” eller ”vårdcentralchef”? Alltså med eller utan s?

Vid sökning på Google får jag flest svar på ”vårdcentralschef” – är det det rätta?

/I., läkarsekreterare

---

Mitt svar är tveklöst ”vårdcentralSchef”.

Genom att sätta in ett foge-s markerar man nämligen att denna dubbelsammansättning ska läsas "vårdcentral" + "chef". Läs mer i Myndigheternas skrivregler, avsnitt 3.1.2!

Samtidigt tycker jag att det var förståndigt av dig att googla på ordet. Ibland händer det ju att det verkliga språkbruket inte följer språkvårdarnas vackra regler. Ett flagrant exempel är ”Fotbollförbundet” som saknar foge-s och enligt huvudregeln borde uppfattas som "ett bollförbund för fötter".

http://www.svenskfotboll.se/t2vv.asp?p=7178

Fotbollshöjdarna har dessvärre ställt sig kallsinniga till alla vädjanden och synpunkter från språkvårdens sida.
;)

/Olle B.

Delar av datum

Vi har kommit in i diskussion om hur man skriver månad-dag inne i text.

En av oss hävdar att man exempelvis skriver ”05-03” (skall betyda 3 maj), men den andre tycker att detta kan missförstås. Hela datum skrivs det en del om, men inte så mycket om delar av datum. Att skriva ”3 maj” går ju bra men kan man – som förr – skriva ”3/5” också?

Det här gäller journaltext, anamneser vad gäller patienters sjukhistoria m. m., i löptext i brev till patienter m. fl. I dessa texter blir det många datum som ofta ligger inom en begränsad tid, varför upprepning av sekel-år kan kännas tjatigt.(Vad gäller förslaget ”05-03” vet man ju inte om det gäller år, mån eller dag, tycker jag).

Vad tycker Du?

H., läkarsekreterare

---

Din fråga är alltså hur man skriver datum inne i en text på svenska. För detta finns det ingen standard, men däremot en väl utvecklad praxis.

Att skriva ”05-03” är direkt olämpligt, eftersom man ibland menar år + dag, t ex i USA och ibland vid datummärkning av livsmedel.

Den ”3/5” kan man väl skriva för hand till sig själv. Men det var mycket vanligare förr.

Att skriva ”2005-05-03” inne i en text är ganska klumpigt. Vid datering av dokument är det däremot svensk och faktiskt även internationell standard (ISO). EU-standard är däremot ”03.05.2005”, lustigt nog. Används bl. a. i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Holland och Italien.

Det absolut bästa och det vanligaste och - enligt min mening - tydligaste och snyggaste är att inne i en text skriva

3 maj 2005

Kan det vara till någon hjälp?

/Per Stenson