Ännu en gång följer gissningarna detta mönster:
1) någon gissar tossigt
2) någon gissar rätt
3) alla dräller in och gissar välformulerat uppåt väggarna
4) Statistikerns överdängare gissar på en gammal idrottsman
5) någon håller med den som har gissat rätt
6) hakke gissar jättefyndigt
7) de andra ignorerar rättgissarna och gissar fel … eller lägger helt medvetet ut roliga villospår
Aequinoxia gissade på Ekelöf, som jag ju absolut och definitivt borde ha gett mig på (”krossa bokstävlarna mellan tänderna gäspa vokaler …”). Andra förslag kom, som vore de spridda skurar: Frank Herbert, Iodine Jupiter, Lennart Hellsing, Kristina Lugn, Joppe Pihlgren, Dunderklumpen (Ica förstås), Bruno K Öijer, Kent Andersson, Alfr-d V-stl-nd (är nog en utmaning att hemlisblogga), Völuspa, Samuel Beckett, Ingrid Bonde, filmen Dune och Victor Rydberg (av Yvonne, som med den gissningen ändå var ganska nära).
Men Agneta visste besked först av alla – ”Jag kommer dragandes med något gammalt igen”, skrev hon. Översättarhelena och Lisa höll snabbt med, följda av en nattsuddande Den Blyga, som redovisade halva hemlisbloggarens cv. Ni som inte kände till honom idag är i gott sällskap, men hör nu vilken lattjo historia det är:
För hemlisbloggaren var Jan Wictor – Lars Gyllensten (1921–2006) och Torgny Greitz (f. 1921). Diktsamlingen Camera obscura var alltså författaren, läkaren, akademiledamoten, prosektorn, bilism- och ideologimotståndaren samt ständige sekreteraren Gyllenstens författardebut. Greitz blev mer läkare än författare, och fick 1995 pris av Läkarförbundet som varande språkvårdare – han är tydligen specialist på att hitta på bra svenska ord till medicinska termer på utrikiska.
Några förklaringar:
Översättarhelena skrev ”Lustigt med pluralböjning av verben fast det känns rätt modernt i övrigt.” Ja, det var precis så Jan Wictor skrev. Pluralböjningen försvann ju från grammatiken 1906 (stavningsreformen, ni vet), men levde kvar hos stofiler ända in på 1930-talet. (Precis som att jag och andra gamla hundar idag fortsätter att skilja på t.ex. de/dem, jag/mig och innan/före.) Att Gyllensten & Greitz skrev så i diktsamlingen var säkert med flit, men jag har inte räknat ut meningen med det. (Harry Martinson höll fast vid verbplural länge. Kan det ha med något att göra?)
Köpenickiad är ”en typ av falsk maktutövning, i syfte att luras”. Vilket de ju gjorde.
Titeln ”En mörk låda med hål i” och orden ”rätlinjiga foton” skulle bekräfta era misstankar om ni slog upp ”camera obscura” i en uppslagsbok.
Slutraden ”de två männen som lurade lärdomens lemlösa lakejer” syftade på de två författarna.
Men hur gick det till?
Det var en gång två medicine studerande som en vårdag 1946 drack öl och hade trist. Grabbarna var – på studenters vis – mellan alla tentor om histologi och endokrinologi ilskna på 1940-talets moderna poesi. De tyckte att den var otillgänglig och tråkig samt överskattad och att vem som helst som lade sig till poet-jargongen kunde skriva likadant.
– Schkåhl, sa Lars. Nu skriver vi *hick* en egen dikt!
– Nej! ropade Torgny. En hel diktsamling! Skål! Skaru harej en till?
– Du rabblar ord, jag sätter ihop dem i meningar!
– Du är ett geni! Och jag med! Hör här: evangelium, boudoir, sängomhänge, pormaskplockning och, eh, eau-de-cologne!
– Ro hit med en öl till, det här blir vansinnigt bra:
Evangelium i boudoiren
dold bakom sängomhängen pormaskplockning
baddning av ögonen med eau-de-cologne
evangelium necessaire.
Och bra blev det. Så bra att de tu fick samlingen utgiven – under pseudonymen Jan Wictor. Boken fick fina recensioner och mycket beröm, men några månader senare skrev Karl Vennberg i en artikel om ryktet att Camera obscura var ”ett skoj”. Då skyndade sig Gyllensten och Greitz att berätta att de hade gjort dikterna ”på måfå och med slump och slarv som inspiratörer”.
Nästan alla i hela kultursverige blev vansinniga av ilska. Rubrikerna i tidningarna löd:
"Bluff-diktsamling slutsåld! Fyrtiotalist-expert till ilsket angrepp"
Aftonbladet
"Löpande-band-lyrik kan numera fritt tillverkas enligt modell camera obscura.
Man begriper ändå ingenting."
Svenska Dagbladet”Ordstapel blev på fem timmar Camera obscura i julboksfloden."
Sydsvenska Dagbladet
Gunnar Ekelöf (han där uppe med bokstävlarna) tyckte däremot att Camera obscura var ”ett exempel på spontanistisk dikt – en diktart med viss hävd – och att några av dikterna inte alls var så dåliga”.
Jag håller med! Camera obscura är riktigt, riktigt rolig. Rolig poesi behövs.
Femtio år efter Camera obscura skrev Gyllensten och Greitz:
”Så här i efterhand kan man nog säga att Camera obscura var ett slag i luften – men ett kraftfullt slag. Den tog inte död på modern dikt. Men kanske bidrog den till att rensa ut alltför långsökta godtyckligheter och falskt eller förfelat djupsinne ur vad som skrevs. Åtminstone tillfälligtvis.”
Nu ska vi väl ha oss en vinnare? Jag får idag ta bort en hel bunt med lappar. Såja. Och den. Men den ska i igen. Såja. Uuut med Bästisgrannen och min djefla man. Jag draaaaar: En annan Petra! Grattis!
Eftersom jag är på extraprishumör får Statistikerns överdängare, Eva-L, Trulsa samt Alva/Jenny/Martin varsitt envishetspris!
Här kan ni läsa mer om Camera obscura.
PS. Precis som jag tycker om Tranströmers rad ”Fröet sparkar i jorden”, gillar jag denna rad av Jan Wictor: ”lilla klockan tuggade hela dagen”.
Här har vi då titelbladet i vårt exemplar av Camera obscura. (Jag knycker stolt på nacken.) Himla fin med Gyllenstens personliga dedikation till Olle och med en inbyggd ficka i bindningen, innehållande tidningsurklipp från anno dazumal. (Artikeln i kanten här ovan är skriven av ingen mindre än Jolo.)
Vad man inte anar av det sköna titelbladet är att en chock erbjuds läsaren när boken sedan ska avnjutas: Olles brorsbarn Johan har färglagt hela boken med blå krita.
(I morgon löser ni den röda tråden också!)
Ica förstås!
Posted by: ica | den 24 december 2006 at 00.05.47
Vad kul att en person orkade läsa allt! Begriper inte varför jag har börjat bli så ymnig.
Posted by: Lotten Bergman | den 24 december 2006 at 00.51.17
Jag måste säga att det var ferruktansvärt skickligt av Agneta att pricka in en sån svinsvår hemlisbloggare så snabbt.
Posted by: Översättarhelena | den 24 december 2006 at 13.31.21
Jag håller med, Översättarhelena! Men jag är i största allmänhet så himla imponerad av er alla och er förmåga att luska, så jag ... har blivit luttrad?
Pukor och trumpeter i Agentas ära!
Posted by: Lotten Bergman | den 24 december 2006 at 14.40.06
Nejmen har jag vunnit?!? Vilken glad överraskning när man kommer tillbaka från Internetexilen.
Posted by: En annan Petra | den 27 december 2006 at 23.08.37
Ja, En annan Petra, och nu måste du mejla mig!
Posted by: Lotten Bergman | den 27 december 2006 at 23.29.48