Lisa Förare Winbladh beställde en hemlisbloggare med mattema till Taffel. Gissarna fick en vecka på sig, och sedan bröt internet benet och fick rehabiliteras i ett par dagar. Fem, för att vara exakt. Men nu kommer facit efter lite extrasmörj i sajberlederna.
Gissarna föreslog i tur och ordning Gunnel Linde, Nils Karlsson Pyssling (ergo Astrid Lindgren), Torgny Lindgren, Rasmus och Roald Dahl – och en av dem hade rätt.
Men först lite rekapitulation av vad det var hemlisbloggarn skrev:
– Jaså där är du! Så dags att komma nu!
Bara där tycker jag att det går upp en sol av sjuttiotalistiskt tv-serieprat på himlen. Ser ni hur den som – iklädd förkläde – taaalar och håller armarna i sidorna och grymt tittar ner på ett litet skrämt barn som inte kan svara?
Men han kunde inte prata.
Eftersom just detta hemlisbloggaravsnitt skulle publiceras för matnördar, valde jag mattemat med noggrannhet. Tryffelsvamp? Minipumpa? Högrev eller hundskav? Nope.
– Nu kommer du in och äter lunch medan jag vet var jag har dig! Uppstekt gröt!
För att vara så mystisk som möjligt, var huvudpersonen ändrad till en han (Joppe). Men precis som Maria föreslog, skulle det få er att tänka på Gunnel Linde, som har skrivit böcker om en Joppe. Som ju inte var det rätta svaret. För det ni skulle känna igen var ju dialogen mellan Fideli och tant Malin i ”Den vita stenen”. Av Gunnel Linde. Minns ni? Fideli får inte prata men måste tacka för maten?
Gunnel Linde (f. 1924 ) debuterade som författare när hon var 34 år. (Jag är mycket förtjust i relativt sena debutanter eftersom det är en tröst för mitt ego.) ”Den vita stenen ” utkom 1964 (ett år efter den fantastiska ”Fröken Ensam Hemma åker gungstol”) och 1985 kom ”Rädda Joppe – död eller levande” som på 1990-talet i tv skrämde min förstfödde halvt ur blöjorna. (Gosedjuret Joppe hamnade i sopnedkastet! Uuuuääääh!!!)
Gunnel Lindes lista över utgivna böcker är imponerande och har satt spår i min tv-tittarfyllda uppväxt. Programmet ”Upp med händerna ” lärde mig teckenspråk, ”Löjliga familjerna” roade mig storligen och så länge ”Pellepennan och Suddagumman” inte handlade om svältande barn tyckte jag om dem. (Ja, är det inte otacksamt, så säg? Här försöker Gunnel Linde bilda den tioåriga Lotten om världen i kris, varpå lilla Lotten i flätor tröttnar och längtar efter fantasivärldar där alla är lyckliga och glada.)
”Den vita stenen” må som tv-serie vara mer än 30 år gammal och är för dagens barn kanske lite långsam – men den är underbar. Köp den, se eller läs den och njut. Och snegla inte på Aftonbladets artikel från 1999 som handlar om hur Fideli och Farornas konung vill ha upprättelse för sin förstörda barndom. (Ni vet, jag är fortfarande tio år och vill att alla ska vara lyckliga och glada.)
Grattis Maria från Västerås som svarade rätt på författare. Om du är ganska liten och smal har jag en vacker t-shirt som jag kan skicka på studs. (Om du är lång, bred och ståtlig kan jag också skicka en t-shirt, men då tar det kanske två veckor eftersom tröjtryckeriet har tagit jääääättelångt jullov.)
Nu kommer det inte fler hemlisbloggarfacit på ett bra tag, så ni får roa er med vanliga www.lotten.se-bloggen.
Nej men. Har hon gjort allt det där braiga?! Nu beundrar jag henne ännu mer :)
Posted by: crrly | den 5 januari 2008 at 13.31.09
Ja, Crrly, Gunnel Linde är värd vår beundran!
Posted by: Lotten Bergman | den 5 januari 2008 at 15.50.12
Tackar! vad glad jag blev och ser fram mot en t-shirt när tryckeriet kommer tillbaka från jullovet. Hade glömt vilka andra bra böcker som blivit TV-serier av henne. Boken om Joppe satte jag upp i hyllan på biblioteket för inte allt för länge sedan...
Så ännu ett tack och en önskan om en bra fortsättning på året...
Posted by: Maria från Västerås | den 5 januari 2008 at 17.13.17
Pellepennan och suddegumman var jättebra! Fast ibland blev jag så less på att de ritade så långsamt. "Pratet" eller vad det var de höll på med tog slut och så var halva bilden kvar att rita och när den äntligen var klar så var det dags att byta scen.
"Upp med händerna!" följde jag noga och jag har kvar teckenspråkskortlekarna i nån låda fortfarande tror jag.
Jag VAR f ö Ensam hemma när jag lekte. Jag hade två nallar av olika storlekar, en gungstol av rätt snitt (som btw är det enda snitt jag godkänner för gungstolar trots att vi nu har en helt annan), ett blommigt överkast, skrivbordsgrotta och allt man kan tänka sig.
Posted by: Cecilia N | den 5 januari 2008 at 19.29.54
Astrid Lindgren i all ära, men trojkan Gunnel Linde, Maria Gripe och Barbro Lindgren går inte av för några som helst hackor heller.
Posted by: Ulrika Good | den 14 januari 2008 at 23.03.01
Exakt! Särskilt Linde och Gripe, om jag får säga vad jag tycker ...
Posted by: Lotten Bergman | den 15 januari 2008 at 08.37.44