Facit till Julkalendern 19 december 2008

 Lucka 19
Under tiden på NE hände det nio gånger av tio att skribenterna skickade in artiklar som var för långa. För det är så himla svårt att skriva kort.

– Hejsan hejsan, det är redaktör Bergman här. Ja, din senaste artikel skulle ju vara på 15 rader, men du har skrivit 375. Trehundrasjuttiofem. Rader.
– Men ni på redaktionen förstår inte hur viktig denna person var! Och ääär! Hans livsv...
– Jag kommer att stryka 360 rader, inklusive uppgifterna om att han var en mycket omtänksam morfar och hade 37 kusiner.
– Neeeeej!

Detta skriver jag bara för att ni ska förstå att hur långt detta facit än är, hade det kunnat vara så himla mycket längre.

Lotta löste gåtan på ett tidigt stadium, men var så diskret att flera av efterföljarna trodde att de var först. Hans Persson, Pribus och Bengt var två av de mer lyckliga gissarna med många utropstecken och Fru Decibel konstaterade med en ledtråd insmugen helt lugnt: ”Basker mig, den bloggaren skulle det kunna vara!” Loppran gjorde detsamma med ett citat ur hemlisbloggarns mun:

Lotta bör få dagens pris för blixtsnabb reaktion
fast så snart en kvinna tänker någorlunda snabbt så kallas det intuition.

Hon fortsatte senare med:

Vi kan också berätta
vad som utomlands är svårt att tro;
att det inte handlar om en farbror
fast förnamnet slutar på o.

Och föräras därför dagens heders-t-shirt.

Flera stackare bekände dock att de kände sig deppade och utanför pga:

1. tröjbrist
2. slutledningsbrist
3. hemska minnen från skolgården.

Och det är ju alls inte min mening. Om jag har tröjor kvar efter julafton och de tröjlösa fortfarande är just det, tar jag emot mutor på vardagar mellan 07:03 och 07:15. Särskilt ömmande fall får dispens även under helgerna.

Den coolaste kommentaren med total insikt kom Ökenråttan med:

”Jag har varit hemma hos hemlisbloggerskan på efterfest, med Dottern och andra kompisar. Vi åt upp alla efterblivna pannkakor som skulle varit till middag dan därpå.(På själva festen före började det brinna i en soffa och jag blev kär i en kille som jag fortfarande umgås med, efter alla dessa år. Vi sågs senast i går kväll, faktiskt, med hans tredje fru och min Lille Maken.)”

Barbro ”Bang” Alving (1909–87) kom ur två skrivande föräldrar och visste redan som liten att hon skulle bli journalist. (Ptja, jaha, jag visste redan som liten att jag skulle bli skådespelerska, men inte blev jag det, inte.) Hon växte upp i ett s.k. ”roligt” hem, men var inte nöjd med vem hon var, och sökte själv orsaken på detta vis: ”Av någon anledning vägde jag 80 kilo när jag var 18 år."

Precis som andra skrivande storheter från denna tid, var det tidningsjobb i Klarakvarteren som gällde. Bang skrev även utförliga dagböcker, och hade säkerligen varit en flitig bloggare idag. Månne är bloggen vår tids litterära plantskola i sin linda?

Det Bang är mest känd för idag är de många kåserierna, utlandsrapporterna, skildringen av Belin-OS 1936 (jag är grön av avund), radioreportagen, att hon som ogift fick ett barn som hon inte gömde och att hon strax därefter bildade familj med med en kvinna, att hon var feminist, pacifist och katolik och sa upp sig från DN när DN inte höll med henne om kärnvapnens vara och inte vara. (Tänka sig, Herbert Tingsten propagerade för svenska kärnvapen.) Eftersom hon vägrade att delta i civilförsvaret fick hon sitta i en månad på Långholmen. (Sedan 1986 heter civilförsvaret något annat. Håll i er. ”Civilt försvar” Wow, liksom.) Bang for världen runt, var rolig och bestämd samt vansinnigt kompetent. Här har vi alltså en viljestark och självsäker pennfäktare?

Nej.

Hon avslutade inte sina studier och hade dåligt samvete för det. Hon var inte hemma med sin dotter Ruffa och hade dåligt samvete för att Ruffa kände barnflickan bättre än Bang själv. Hon skrev i 18 år på en bok om Elin Wägner och hade dåligt samvete för att det tog så lång tid och precis som alla andra med krav på en veckokrönika led hon av deadlineångest med tillhörande dåligt samvete. Hon fick barn med DN:s tecknare – Birger Lundquist – som råkade vara gift på annat håll och det kan man ju ha lite dåligt samvete för också. Dessutom hade hon i perioder väldigt dålig ekonomi. Jag fortsätter listan: skrivångest, livsångest, käkkramp, ansiktssmärta, magkatarr, prestationsvånda, skrivkramp, depressiva perioder och dessutom ett synnerligen besvärande alkoholberoende. Exempel kommer här.

När hon hade fått hinkvis med beröm för OS-rapporterna 1936: ”Så nu är man Sveriges styvaste journalist, piddelipej, komiskt det är vad det är. Men du fattar ju att jag är glad, det här klarar hela karriären.”

År 1939 skrev hon i sin dagbok: ”Man ska bara orka och orka och orka hela livet. Just nu orkar jag inte orka någonting.”

(Läs mer.)

Bang umgick med Cilla Frankenhaeuser, Eyvind Johnson, Karin Boye och Elin Wägner och de andra. Om jag riktigt koncentrerar mig, kan jag komma på att jag en gång drack öl med Johan Wester (Hipp, hipp) och att Den djefla mannen har en lumparkompis som är regissör i Hollywood. Fast vad ska jag med sånt kändisskräp, jag har ju ett helt kommentatorsbås till mitt förfogande.

Det var 1936 som hon började ha på sig basker inte bara i ur och skur utan även i solsken. Underligt då att jag inte kan hitta en enda vettig bild på baskern. (Här sitter hon i en hatt i Madrid och ringer in en rapport om spanska inbördeskriget. Nynna nu Uuunder en fiiilt ...)

När vi frilansskribenter stånkar över konstiga uppdragsgivare som hittar på dumheter kan vi tänka på dessa Bang-rader:

”Dessutom drunknar jag snart i svenska Kyrkans psalmbok. Jag har haft ett hundra arga prelater i telefon för att jag satte journalistiska rubriker på enquèten, inte deras eviga å ena sidan - å andra sidan. För att vara Kristi brudar grälar de förvånansvärt bra.”

Annika skrev i en kommentar ”Lite klyscherizer idag?” och Husse kom med en välbefogad fråga:
”Kan inte hennes stil, bara att hon var en god rapportör, men skrev hon verkligen så?”

Nej, verkligen inte. Bang var nämligen rolig. Det jag gjorde var att ta titlarna på hennes böcker och bland dem stoppa in allt, är, då, det, faktiskt, få, förstås, gör, jag, lite, man, med, men, min, när, och, om, oss, ser, ska, som, till, ut, vad, vara, väl, vi, vill så att det blev en läslig text. Att "trots att min man numera är omgift" var från ett filmmanus  och sista slängen om Svenne & Lotta var för att ni skulle börja nynna på ”Bang, en boomerang” som de deltog med i Melodifestivalen 1975 (ett ypperligt år, när coola Michelangelo var med men trista Jennie, Jennie vann och alla ändå bara minns Ska vi plocka körsbär i min trädgård).

Uppdatering: Ö-helena hittade en basketbi..., nej baskerbild.

Våren 1983 drabbades Bang (liksom Tomas Tranströmer 1990) av bland det mest helvetiska en språkmänniska kan drabbas av – afasi.  Dottern Ruffa har sorterat bland allt det som Bang sympatiskt nog hade sparat (ser ni, min välfyllda källare kanske kommer till nytta?) – skoluppsatser, taxikvitton, andras brev, egna brev, kassaböcker, tidningsklipp, reportageblock och en farlig massa små lappar med anteckningar från sömnlösa nätter. (Än en gång: Blogg-Bang!) Allt detta finns sparat på Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg, dit ju Flinn irrade häromdagen.
 
Nu mot Plommonstopet! Jag spottar tvi-tvi-tvi och påminner om Lopprans hederspris (se ovan) och draaaaaaar (nu censurerar jag att jag först drog tre lappar på redanvinnare) ... Leopardia! (Förtvivla icke, Malinka, Babbsan, Kronfrun, Dieva och alla andra som fryser om överkroppen.)

Lucka 20! (Hopplöst svår förstås.)

Comments

[dieva]

Men mörker, dååååå!

* klapprar med tänderna *

Grattis Leopardia!

Fem chanser till!
(Eller muta. Hmm.)

[Husse]

Jag inte bara fryyser, utan trots det faktum att klockan inte är mellan de ovan angivna klockslagen 07.03-07.15, erbjuder jag dig och din djefla man att komma hem till min hall och där få kika på en karikatyrteckning av en bocciaspelande farfar, gjord av Birger Lundkvist, som där hänger. Dock, måste sägas, spelar han inte boccia på bilden, utan suger upp serum med en STOR spruta.

[Heléne]

Och ÄNNU mer pinsamt blir det när man tror sig veta svaret och berättar att det känns så självklart så man borde tagit det på en gång, för att efter facitläsning inse att man ju hade totalfel.

Jag går och lägger mig nu. Väck mig om jag vinner en tröja eller två.

(Men nu vet jag åtminstone vilka Svenne och Lotta är. Jag kan ju för bövelen till och med låten.)

[Översättarhelena]

Här och här har hon basker!

[Lotten Bergman]

Bra, Ö-helena! Den första hade jag missat -- och lägger in den. Den andra var stecool, men hon syntes så lite.

Tack! (Kan man få ha researchassistenter om man orkar ha Julkalender fler år?)

[Mikael]

Men Lotten då! Har du inte korrekturläst eller?

"Hon var inte hemma med sn dotter Ruffa och hade dåligt samvete för att Ruffa barnflickan bättre än Bang själv."

[Jessika]

ja du kan få researchassistent mot förra årets tröja :)

[Lotta]

Bang är en älskling, så jag är glad att jag kunde. Jag är också glad att min gissning var tillräckligt diskret, agvar lite orolig för det under förmiddagen...

[Loppran]

Hurra! En heders-t-shirt, och i Bang-luckan dessutom! Jag är såå lycklig.

[Husse]

Jag har hört talas om att du söker assistenter till kommande år. Min blyga anhållan om ev. ersättning för detta sträcker sig inte alls långt, om jag försiktigtvis får säga det själv, kanske en tröja från årets tävling, om nu inte stopet visar sig vara ett sanningsstop, då kan jag nöja mig med ett ex av dina skrivregler, t ex...

[Lotten Bergman]

Tack för korrigeringarna, assistent Mikael! (Jag skrev i sirap igår.)

Assistent Jessika: Varför i hela friden vill du ha FÖRRA årets tröja? (Ska kolla om jag har någon kvar!)

Assistent Husse: Här kommer en skrivregel ... öh ... uh ... – äääääh. (Jag tänkte skriva en enkel skrivregel men det såg så jädra beskäftigt och malplacerat ut, så det gick bara inte. Språkpolis Bergman fick tunghäfta, helt enkelt.)

[crrly]

Undrar någon över mina skumma ledtrådar inatt så var det en låt med Electric Banana Band med en refräng som går typ så här: "Banka banka bang, chacha, bonka bonka bong, chacha" jag tänkte på, förutom bumeranglåten.

Och det där med kryddorna och örterna förstår väl bara de som har läst Bangs dotters Ruffas kåserier. Hennes barn (Bangs barnbarn) har namn som Timjan etc (kommer inte ihåg nu vad de heter mer).

[Översättarhelena]

Jag kan researcha! Jag blir ju ändå bara sämre och sämre på att gissa.

[Lotten Bergman]

Naaaaaaah. Jag tror bara att du jobbar för brödfödan för mycket, Ö-helena.