Facit till Julkalendern 23 december 2008

Lucka 22
Lite nervöst är det att skriva ett facit redan på eftermiddagen utan att faktiskt veta hur det går med gissningarna. Tänk om ni alla går in här vid midnatt och inte har en susning om vem hemlisbloggaren är. De som verkade insatta var Pärlbesatt ”... modefolk är ju ofta fransmän” och Annananna ”Stilen vet jag vems det är, skulle jag kunna gå ed på”.

Den första som verkligen var säker, var A.G – som dessutom var lagom mystisk:

”Muggen” på engelska kan heta likadant som en mosse.
Ordet för ”ett helt liv” också kan betyda kärleksört.

Pang, där satt den: Bog – muggen, livelong – kärleksört. Men det tog ett bra tag innan bl.a. BéatriceBeaBeatas och Ö-helenas ledtrådar sjönk in. Själv satt jag i radio och kunde inte annat. Framför allt inte delta med hejarop. Jag måste faktiskt dra upp Mikael till ytan nu, bara för att jag tycker så mycket om att få kännedom om era nattliga liv:

”Jag vaknade i natt och var tvungen att gå upp och kolla dagens lucka. När jag sedan somnade om drömde jag att jag knäckte nöten - på ett raffinerat sätt dessutom. Jag klurade ut att de felversalade (kan man skriva så?) bokstäverna bildade ett anagram för författaren.

Tyvärr var lösningen helt värdelös IRL. DOISIUSTNÄH kan möjligen vara ett anagram för "nätduo i hiss", men om detta skulle vara något av en ledtråd tycker jag nog att den är i svåraste laget.

I drömmen blev författaren Astrid Lindgren, vilket också är helt kasst eftersom hon bloggade härmodagen.  Den sämsta dröm jag haft på länge.”

Fler livsöden: Pysseliten har upptäckt att tjugokronorssedel rimmar på rengöringsmedel medan Den bittre karlsloken påstår sig vara (h)atteist eftersom han inte har vunnit. Än.

Ni som fastnade på Tyra Banks och Top Model, kunde läsa er till att en av de första säsongernas domare hette Janice Dickinson. Just det, Dickinson. Därifrån är steget visserligen enormt till en annan Dickinson, men i alla fall.

Emily Dickinson (1830–86) var en amerikansk författare som var den tidens ... öh. Kanske embryo? Eller en ung Linda Skugge? (Vet inte vem av dem som blir mest irriterad av att jag drog den parallellen.)

Många veck blire.

Emily skrev med versaler här och där, med tankstreck och kommatecken på konstiga ställen och var allmänt svårförstådd. (Därmed inte sagt detsamma om varken embryo eller Skugge.) Fast henne gjord det inget, hon hann nämligen dö före berömmelsen – bara sju av dikterna publicerades medan hon levde.

Hon mådde inge vidare, av allt att döma. Isolerad satt hon på sin kammare och plitade ner tankar om död och förnyelse, jagets kamp och tankar kring Gud, himlen och odödligheten. Här är dikten som jag använde – som dessutom finns i hennes Wikipediaartikel:

   I'm Nobody! Who are you?
   Are you -- Nobody -- Too?
   Then there's a pair of us!
   Don't tell! they'd banish us -- you know!
   How dreary -- to be -- Somebody!
   How public -- like a Frog --
   To tell one's name -- the livelong day --
   To an admiring Bog!

Här finns flera av Emily Dickinsons 1 775  poem med följande trevliga inledning (fritt tolkat):

”Detta får vem som helst använda helt utan kostnad eller restriktioner. Kopiera, återanvänd,  ge bort – men ange gärna källa.”

De första versionerna av Emily Dickinsons dikter blev tillputsade av vänner och redaktörer. Originalen var ju skrivna för hand, och alla prickar och streck fick tolkas lite huller om buller – ibland som kommatecken, ibland som semikolon eller tankstreck. Inte undra på att hon före sin död gav order om att allt skulle brännas.

Än en gång: författare som verkligen vill ha sina verk förstörda får banne mig ha omaket med att göra det själva. Man kan inte lita på någon. (Om jag dör vill jag att allt som jag har skrivit ska broderas på linnedukar, ramas in och sättas upp i Louvren. Tack.)

Emilys fina arbetsrum. Jag är sugen på en egen friggebod, jag.

Ett år innan Emily Dickinson dog, skickade hon ett litet meddelande till sina kusiner:

                                Little Cousins—
                                                      Called back—
                                                              Emily.

Hon visste nämligen att hon var dödssjuk i vad man på den tiden kallade Brights sjukdom (njurkalops). ”Called back” är på engelska att i fem i tolv dra tillbaka en text med skrivfel. Och kommer ni ihåg vad det står på hennes gravsten? Just det:

Det hon dog av kallas idag nefritiskt syndrom och ger en farlig massa symptom:

• brunt kiss
• högt blodtryck
• yrsel
• ödem (svullnader här och där)
• ökad kvävehalt i blodet.

 

Stackars lilla Emily! Här går jag med en bruten tå och klagar. Pah.

Men nog nu. Även dan före dan ska vi ha en vinnare. Jag överlämnar detta förfarande till min djefla man, som måste hålla sig vaken för att sortera, dra och ha sig:

Jag plockar fram den slitna hatten och plockar fram ... aha. Vinnare är Dieva! Nu måste jag ... det står inte riktigt rätt till ... mitt namn finns inte med bland lapparna. Hm.

Grattis! Ny lucka nu meddetsamma! Och den är lite annorlunda.

Comments

[dieva]

Wow! Tack - en riktigt fin julklapp!!
Bra förrättad dragning av den djefla mannen, med utmärkt beröm.

Trots att jag var helt fel ute ...

[Översättarhelena]

Dieva, jag trodde du tänkte på dikten "There is another sky" när du nämnde något om en annan scen!

[Lotten Bergman]

Beröm till alla!

[den blyga]

Vi har mycket att vara tacksamma för:
På 50-talet gjorde jag min med.ass. tjänstgöring på Nils Alwalls urämiavdelning i Lund, där unga människor sakta tynade bort. Det du inte hade på symptomlistan var ett allestädes närvarande illamående!

Han experimenterade med konstgjorda njuren - men behandlingen blev ej framgångsrik förrän många år senare.

[embryo]

emily dickinson: vilkcen ära!

[dieva]

Översättarhelena: Nej, jag hade inte en tanke på Dickinson. Fast enligt en av dessa "vad-är-du-för-typ"-tester på nätet som La bibliofille länkade till så är jag en Emily Dickinson-typ. Det är kanske dags att läsa något av henne.

[aequinoxia]

Hur kunde jag missa Emily Dickinson?!?! Jag *älskar* Emily Dickinson!!!

[Håkan (hakke)]

Oj, här var jag helt borta. Hon ingick inte i kurslitteraturen på KTH av någon anledning, det hade förmodligen med grodjävlar och intigheter att göra. Nu får jag allt ta och läsa några av hennes dikter.