Bara så att ni vet: enligt Görel är muskotblomma ett piggt tillskott i vetelängden. (Hjälp, jag har aldrig gjort en vetelängd. )
Att lägga ut en Hemlisbloggare som en iPhone-sms-koversation, tyckte Godiva (och eh, jag!) var ”innovativt och hippt”. Och så fortsatte Godiva med sådant som jag ofta filosoferar över: ”Tänk förr i tiden när man för att messa varandra fick skicka brev mellan sig via sina betjänter och jungfrur som sprang genom staden på hala kullerstensgator eller åkte droska med frustande hästar.” Exakt! Om 50 år säger man så här:
– Tänk förr, när man inte kunde åka tillbaka i tiden och fixa sånt som man ångrade utan var tvungen att stå ut med sig själv på ett helt annat sätt. Asså, jag hade aldrig klarat att leva så!
(Kom ihåg var ni läste det först.)
Dammråttan är helt på det klara med hur jag tillverkar texterna: genom att tänka tvärtom: ”Eftersom det är en iPhone,så tror jag att det är något som utspelar sig för VÄLDIGT längesedan.” Översättarhelena satte fingret på ärtan (”I dag tror jag alldeles bestämt att det är teaaaater”), men påstod senare att hon inte visste vad hon talade om, fastän detta låter precis hur rätt som helst: ”Fast vid närmare eftertanke. Rep och skor och byxorna nere. De som sms:ar till varandra kan vara en örtkrydda och mannen från floden Lena”. Ett bra tag var Mikael Persbrandt och Tiger Woods aktuella gissningar, vilket man i alla fall till 50 % kan sägas vara lite rätt. Pysseliten gissade nog rätt ganska tidigt, AB var på rätt spår (men tänkte kanske lite mer på E.T ett tag?) och har minsann sett den riktiga, svenska versionen av pjäsen (1966), medan Niklas skrev ”Yes! Nu trillade papiljotten ner. Rödhåriga associationer idag också.”
Och si ... jag har inte den blekaste aning om vilken rödtott i papiljotter han menar. (Svaret finns i kommentarerna här nedan.) Men så slog Ökenråttan till med den punkterande repliken: ”Vad väntar vi på?”
TBFKAEM har en poäng sin fråga ”Har tiden 12.52 någon relevans?”, men jag kan inte riktigt bestämma mig för svaret. Chall skrev ”Hm, jag tänkte på Margareta Krook. Men sen kom jag på att hon inte var en författare” – och då måste jag bara hojta att hohoooo, alla luckor innehåller inte Hemlisförfattare! (Jag sitter ju här och försöker göra en lucka av både Zlatan och Henke Larsson. Men säg det inte till någon.) ZKOP skrev vid niosnåret något som han senare hävdar är en korrekt ledtråd: ”Varför, varför pratar de på det här viset? Inte kunde de kalla på hjälp med sådan fin teknik.” Jag är inte säker jag, men måste ju ge beröm för envisheten! (Ännu en gång: jag vet att alla inte nämns i facit. Men var inte ledsna för det.)
– If by Godot I had meant God I would have said God, and not Godot, svarade Beckett lugnt och skrev vidare och drömde om att lära sig flyga.
– I do not feel like spending the rest of my life writing books that no one will read. It is not as though I wanted to write them, sa han suckande.
Stackars alla författare som skriver så motvilligt. Här sitter jag (som inte är författare) och skriver serpentinlånga facit som aldrig tar slut. Och Godot ska minsann uttalas [gådd-eu] med betoningen på första stavelsen.
Beckett läste språk och utbildade sig till lärare, men hoppade helt sonika av yrket när han inte trivdes och inte fick undervisa som hans själv ville. Så här beskrev han det:
Spend the years of learning squandering
Courage for the years of wandering
Through a world politely turning
From the loutishness of learning.
Sedan reste han runt i Europa (de tenderar göra det, de stora författarna), skrev och blev refuserad, skrev och blev publicerad i tidningar, recenserade och skrev lite mer. Han skrev till ryske filmregissören Eisenstein och bad om att få jobba med honom, men brevet försvann eftersom Eisenstein var isolerad pga. en smittkoppsepidemi. Beckett flyttade till Frankrike, blev ovän med sin mamma, blev knivstucken och nästan dödad, men omhändertagen av James Joyce. Förstås.
Ett på det hela taget lugnt och fridfullt samt normalt liv om man ser på det så här på håll.
Plommonstopsdags! Extrapriset går idag till Niklas, som i kommentatorsbåset på ett mycket tydligt sätt klargjorde varför det ibland blir fel på höger och vänster. Dock har han redan vunnit en tröja i Lucka 3, så jag ger bort en bok som jag inte behöver längre, blir det bra? Nu ska jag dra fram en vinnare ur världens mest spruckna plommonstop, och det blir … ack, där fick jag upp en gammal Griskindspatrik, men han är ju försvunnen, så då tar vi en annan … TBFKAEM/HeMo!
Vi avslutar förstås denna dag med en hakke:
En man på Grev Turegatan
satt fast med sin fot som satan.
Hans brallor var nere,
och hans livslust. Vem e're?
Helt hjälplös jag väntar vid datan.
Lucka 14 kommer imorrn när ni har lämnat ungarna på dagis och tagit er till jobbet alternativt blott och enbart vaknat.
Att lägga ut en Hemlisbloggare som en iPhone-sms-koversation, tyckte Godiva (och eh, jag!) var ”innovativt och hippt”. Och så fortsatte Godiva med sådant som jag ofta filosoferar över: ”Tänk förr i tiden när man för att messa varandra fick skicka brev mellan sig via sina betjänter och jungfrur som sprang genom staden på hala kullerstensgator eller åkte droska med frustande hästar.” Exakt! Om 50 år säger man så här:
– Tänk förr, när man inte kunde åka tillbaka i tiden och fixa sånt som man ångrade utan var tvungen att stå ut med sig själv på ett helt annat sätt. Asså, jag hade aldrig klarat att leva så!
(Kom ihåg var ni läste det först.)
Dammråttan är helt på det klara med hur jag tillverkar texterna: genom att tänka tvärtom: ”Eftersom det är en iPhone,så tror jag att det är något som utspelar sig för VÄLDIGT längesedan.” Översättarhelena satte fingret på ärtan (”I dag tror jag alldeles bestämt att det är teaaaater”), men påstod senare att hon inte visste vad hon talade om, fastän detta låter precis hur rätt som helst: ”Fast vid närmare eftertanke. Rep och skor och byxorna nere. De som sms:ar till varandra kan vara en örtkrydda och mannen från floden Lena”. Ett bra tag var Mikael Persbrandt och Tiger Woods aktuella gissningar, vilket man i alla fall till 50 % kan sägas vara lite rätt. Pysseliten gissade nog rätt ganska tidigt, AB var på rätt spår (men tänkte kanske lite mer på E.T ett tag?) och har minsann sett den riktiga, svenska versionen av pjäsen (1966), medan Niklas skrev ”Yes! Nu trillade papiljotten ner. Rödhåriga associationer idag också.”
Och si ... jag har inte den blekaste aning om vilken rödtott i papiljotter han menar. (Svaret finns i kommentarerna här nedan.) Men så slog Ökenråttan till med den punkterande repliken: ”Vad väntar vi på?”
TBFKAEM har en poäng sin fråga ”Har tiden 12.52 någon relevans?”, men jag kan inte riktigt bestämma mig för svaret. Chall skrev ”Hm, jag tänkte på Margareta Krook. Men sen kom jag på att hon inte var en författare” – och då måste jag bara hojta att hohoooo, alla luckor innehåller inte Hemlisförfattare! (Jag sitter ju här och försöker göra en lucka av både Zlatan och Henke Larsson. Men säg det inte till någon.) ZKOP skrev vid niosnåret något som han senare hävdar är en korrekt ledtråd: ”Varför, varför pratar de på det här viset? Inte kunde de kalla på hjälp med sådan fin teknik.” Jag är inte säker jag, men måste ju ge beröm för envisheten! (Ännu en gång: jag vet att alla inte nämns i facit. Men var inte ledsna för det.)
Svaret på gåtan var idag den irländske författaren Samuel Beckett (1906–1989), som skrev ”I väntan på Godot”, som ju var den solklara källan i sms:en, som jag hade illustrerat med, som jag och Min djefla man pysslade ihop med våra mobiler.
Kolla, Samuel Beckett ser ju ut som P.O. Enqvist!
Pjäsen är till största delen en dialog mellan Vladimir och Estragon (Gogo och Didi på svenska) – två män i plommonstop (!) som väntar på något. En av dem får inte av sig sin sko, de pratar om att hänga sig men saknar rep, en av dem tappar brallorna men märker det inte … och på Grev Turegatan finns Brasserie Godot. Men – och förlåt – det här var ju faktiskt jättesvårt om man inte har sett eller läst pjäsen. Fast jag tänkte att ni skulle hjälpa varandra och att någon ju måste känna igen det. Och det blev precis som jag ville! Hurra!
Uppdatering: Jag glömde ju att lägga in den här filmsnutten!
”Waiting for Godot” med Barry McGovern och Johnny Murphy.
Vi ska inte gå in närmare på pjäsens handling, men den är mysko. Och rolig. Vem är då Godot? sa alla till Beckett. Och hur uttalar man namnet? Är Godot Herren Gud? (För när man inte förstår, måste det vara något storslaget.)
– If by Godot I had meant God I would have said God, and not Godot, svarade Beckett lugnt och skrev vidare och drömde om att lära sig flyga.
– I do not feel like spending the rest of my life writing books that no one will read. It is not as though I wanted to write them, sa han suckande.
Stackars alla författare som skriver så motvilligt. Här sitter jag (som inte är författare) och skriver serpentinlånga facit som aldrig tar slut. Och Godot ska minsann uttalas [gådd-eu] med betoningen på första stavelsen.
Beckett läste språk och utbildade sig till lärare, men hoppade helt sonika av yrket när han inte trivdes och inte fick undervisa som hans själv ville. Så här beskrev han det:
Spend the years of learning squandering
Courage for the years of wandering
Through a world politely turning
From the loutishness of learning.
Sedan reste han runt i Europa (de tenderar göra det, de stora författarna), skrev och blev refuserad, skrev och blev publicerad i tidningar, recenserade och skrev lite mer. Han skrev till ryske filmregissören Eisenstein och bad om att få jobba med honom, men brevet försvann eftersom Eisenstein var isolerad pga. en smittkoppsepidemi. Beckett flyttade till Frankrike, blev ovän med sin mamma, blev knivstucken och nästan dödad, men omhändertagen av James Joyce. Förstås.
Ett på det hela taget lugnt och fridfullt samt normalt liv om man ser på det så här på håll.
Plommonstopsdags! Extrapriset går idag till Niklas, som i kommentatorsbåset på ett mycket tydligt sätt klargjorde varför det ibland blir fel på höger och vänster. Dock har han redan vunnit en tröja i Lucka 3, så jag ger bort en bok som jag inte behöver längre, blir det bra? Nu ska jag dra fram en vinnare ur världens mest spruckna plommonstop, och det blir … ack, där fick jag upp en gammal Griskindspatrik, men han är ju försvunnen, så då tar vi en annan … TBFKAEM/HeMo!
Vi avslutar förstås denna dag med en hakke:
En man på Grev Turegatan
satt fast med sin fot som satan.
Hans brallor var nere,
och hans livslust. Vem e're?
Helt hjälplös jag väntar vid datan.
Lucka 14 kommer imorrn när ni har lämnat ungarna på dagis och tagit er till jobbet alternativt blott och enbart vaknat.
Mina fina ledtrådar då som jag var så stolt över (19:52 och goda godo)? Jaja det gör inget. Luckan var jättebra! Och jag hoppas att tv filmade pjäsen när den spelades med Krister Henriksson och Jonas Karlsson, och att alla ska få se den, för den var så HIMLA BÄST.
Posted by: Anna Toss | den 14 december 2009 at 00.15.46
Å, tack! När jag tittar på min egen hemsida är den spegelvänd, jag trodde det var så för alla.
Jag var under en stor del av dagen övertygad om att dagens bloggare var Astrid Lindgren med lösryckta bitar ur Ronja Rövardotter. IVPG kändes så förutsägbart att det borde vara för lätt. Läs om luckan så får du se att man kan läsa in både stammande rumpnissar (vvet), ramla ner i klyftan, fastna i snöhål (skidor i stället för sko), livsleda när man flyttat hemifrån och mycket annat. Den rödhåriga associationen var alltså Tage Danielsson och hans kopia Birk.
Posted by: Niklas | den 14 december 2009 at 00.17.16
Jag kan berömma dig tusenfalt och åter samt ideligen, Anna. Men vad säger familjen Toss-Finnsiö om det?
Posted by: Lotten Bergman | den 14 december 2009 at 00.17.39
Ja, det var ett långt facit. Jag ljög inte, utan polletten trillade trillade faktiskt ner precis efter att jag hade påstått att jag inte hade en aning. Örtkryddan = Estragon. Mannen från Lena = Lenin, förnamnsnamne med den andre snubben.
Posted by: Ö-helena | den 14 december 2009 at 00.19.07
haha, jag har haft en vecka av fullt upp och tillräcklig trötthet, men kanske jag kommer tillbaka och gissar fel igen
Posted by: Griskindspatrik | den 14 december 2009 at 00.20.38
Jag visste inte att Beckett var död. Så mycket vet jag.
Posted by: bengt | den 14 december 2009 at 00.27.09
@Lotten: Säg det inte till någon men du skulle av tidsbesparingsskäl kunna använda samma lucka igen men med alternativt svar. Fiffigt va?
Posted by: Niklas | den 14 december 2009 at 00.30.58
Äsch, familjen, de är bara avundsjuka. Men du Lotten jag tänkte på en annan sak, att i vanliga bloggen så slutar kommentarerna att visas efter 200 (tror jag det är), eller man ser dem om man är på kommentarssidan men inte om man är på samma sida som bloggtexten. Det är därför Plastfarfar inte tror att det har kommit något facit ännu, tror jag.
Posted by: Anna Toss | den 14 december 2009 at 00.32.44
Tack Lotten för att du så idogt förgyller våra decemberdagar.
Om jag hade kollat gatans lokus lite bättre i början så hade jag förmodligen snubblat över Brasseriet. Nu övergav jag det sättet att leta då jag träffade på Grodan Grev Ture.
Ett slag trodde jag mig ha funnit lösningen som bestod av en fontän av Carl Eldh i anslutning till Grev Turegatan. Fontänen har namnet en ljus idyll och det passade ju in en Luciadag. Därtill blev inte statyn uppskattad och det gjorde Eldh mycket ledsen. Eftersom man ser rätt där inte rätt finns i denna lek, så förställde jag mig att personen med skon helt enkelt inte kunde gå, eftersom den satt fast i statyn. Det är mycket lätt att tänka tokigt.
Posted by: Agneta | den 14 december 2009 at 00.44.07
Jag för givetvis statistik över allt. Inte för det hjälper till.
Posted by: bengt | den 14 december 2009 at 00.52.20
woho, jag blev omnämnd i kommentarerna :)
Jag väntade som sagt... Det sagt, det tog lite tid och namnen har alltid förvirrat mig lite - varför Gogo och Didi istf Estragon (som jag trodde var dragon ett tag men det är ju Tarragon).
Och nu vet jag att det kan bli ännu svårare eftersom det inte är författare (men Henke, honom skulle jag känna igen om det så vore dövstum och blind samtidigt ;) )
Posted by: chall | den 14 december 2009 at 01.04.26
Apropå teaaaater, så är Godot-föreställningen med Ernst-Hugo och Jan-Olof den riktiga. Liksom Lena Granhagen i Den goda människan från Sezuan. Och Maud Hansson i Den kaukasiska kritcirkeln. Dessa tre föreställningar är de mest magiska jag någonsin sett. Andra har varit fina och bra - men de här var MAGISKA! Man bara satt och gapade.
Filmmotsvarighet t ex Hillary Swank i Boys don't cry. Ungefär tre sekunder in i filmen ville man kasta sig in i duken och ge henne en Oscar.
Posted by: ab | den 14 december 2009 at 01.09.02
Jag hade fel (flera gånger!) och var faktiskt ganska förvirrad. Jag undrar så här i efterhand varför jag inte checkade Anna's kommentar, som jag ju tolkade rätt när jag läste den, men inte insåg att den VAR rätt!
Nåja, jag håller med Agneta om att du förgyller vår december och igår tog jag mig dessutom tid att vara med i leken, medan PK's laptop havererade och han envist vägrade låna min!
Posted by: Pysseliten | den 14 december 2009 at 07.23.41
Att envist vägra låna en dator låter skumt, har du kollat om han har feber?
Posted by: Lotten Bergman | den 14 december 2009 at 08.06.32
"Eftersom man ser rätt där inte rätt finns ..."
Lilla nobelpriset till Agneta!
Apropå den avslutande raden i min limerick måste jag passa på att citera bibeln, nämligen Psaltaren 106:17:
Posted by: Håkan (hakke) | den 14 december 2009 at 08.06.46
Jag har lagt in en filmsnutt nu för alla som inte har sett Godot förut! (Eller sett Godot och sett Godot, honom ser man ju inte. Men ni fattar.)
Posted by: Lotten Bergman | den 14 december 2009 at 08.07.28
Whohoo. Jag vann. Även fast jag inte gissade seriöst. Nu ska jag inte gissa seriöst på dagens hemlisbloggare.
Posted by: HeMo/Messerschmitt | den 14 december 2009 at 08.58.13
Känner igen namnet men inte alls min gebit. Nu på nästa lucka.
Posted by: Béatrice Karjalainen | den 14 december 2009 at 09.31.12
där dog min röda-tråd tanke... den dog i väntan på godot hrmmm
Posted by: Jessika | den 14 december 2009 at 09.53.56
Vem är då Godot? sa alla till Becket
Ett, två eller tre T?
Vilket får mig osökt att tänka på:
Husk de tre:
T.T.T.!
Slid,
men vid:
Ting Tar Tid!
Piet Hein
Posted by: den blyga | den 14 december 2009 at 10.42.55
Jag måste tacka er alla för korrläsning och påpekanden -- jag uppskattar det verkligen!
(Beckett har nu fått ännu ett t.)
Posted by: Lotten Bergman | den 14 december 2009 at 10.52.28
Denna lucka bör ha "kliat i fingrarna" länge för Lotten.
Tur att familjen skaffat sig nya telecomapparater så att vi fick se den.
Genialt, om vanligt.
Posted by: Örjan | den 14 december 2009 at 14.12.24