De som inte har läst kommentarerna idag vet inte att Agneta har spakat flygplan, att Översättarhelena repar på söndagar och vilket cigarrettmärke Plastfarfar gillar eller att Dina har ätit banangratäng. Man lär sig så himla mycket varje dag.
När jag efter att ha spelat stormatch (och vunnit mot tvåmetersdamer!) i Söderköping, kastade jag mig in i kommentatorsbåset eftersom ni hade slängt iväg en gissning eller en ledtråd eller en dagsrapport ungefär var femte minut. Vatten-Sanna hade när jag kom in nyss konstaterat att det var ovanligt roligt i kommentatorsbåset: ”Två distinkt urskiljbara falanger som ger finurliga och ordvitsiga antydningar och båda är övertygade om att de löst hemlisbloggarmysteriet.” Och hakke höll nästan med: ”Jag tyckte mig nog kunna urskilja mer än två falanger. Eller var det två falanger som anföll på två flanker vardera? Deckare, hästar, fotbollsunder och så den ledande flanken full av messerschmittar. Efter att ha ägnat lördagen åt att handla hemliga presenter, fylla frysen med ekologiskt lammkött och kolla Henrik Schyffert försvarstal på digitalboxen har jag läst kommentarerna och läst om texten och kan bara kapitulera. Scotland Yard nästa för de kommentatorer som envist träffar mitt i prick!”
Gårdagens lucka fick skötas utan mig. Men redan när TBFKAEM konstaterade att det var en ungdomsbok från flydda tider, visste jag att allt skulle ordna sig. Däremot är inte alla till synes konstiga meningar ledtrådar. ”En match i tre perioder som varar femton minuter. Vad månne det vara? Det är nog en ledtråd.”
Nope, det tog bara en kvart tills matchen var slutspelad. Det var inte mer än så. Alla siffror är inte viktiga, sa Einstein. Eller nej, det gjorde han ju inte alls.
En initierad kommentar kom Cruella med, när hon påpekade att det var en undermålig översättning. För det får man ju hålla med om att språket med våra moderna ögon sett är stolpigt, ansträngt och väldigt forcerat. Fast å andra sidan har jag faktiskt en morbror som talar i skriftspråk, och det låter alldeles förtjusande. Hemlisbloggarens repliker ser ut så här:
– Jag vidtog mina förberedelser nyss.
– Det är klokare att passera det här landets gränser i mörker.
– Du milde, visst inte!
– Har ni hört det helt nyligen?
Nykomling visste besked: ”Även idag kan man tänka på gröna böcker, tror jag i alla fall, så här i flygande sväng.” Men vad menar Niklas? ”Det första som kommer upp är en gammal klassiker från ungdomen som inte handlar om PK men nästan.” Aha, Åshöjdens BK! Men näe. Men PK: ”En Algy som figurerade i PKs ungdomslitteratur hade en ingefärsvän och en som inte var stor längre.”
Jag kan fortfarande inte bestämma om det är Biggles eller författaren Captain W.E. Johns 1893–1968. Men vi tar väl den senare eftersom han finns på riktigt? Japp. Johns är britt, son till en skräddare och dotterson till en slaktare. Det har i och för sig ingen betydelse, men något måste jag ju skriva. När jag får nobelpris kan alla få skriva att jag är brorsonsdotter till en veterinär som dog av ett kobett. (Fast som egentligen dog av syfilis, men det var hemligt.)
Se, W.E. Johns såg ju ut som R:et Eklöw! (Om ni vill frossa i bokomslag på engelska ska ni titta hääär.)
För att fortsätta på den inslagna vägen där jag jämför mig själv med Bigglesförfattaren, så deltog han i katastrofen i Gallipoli i första världskriget (se filmen!), överlevde malaria, var krigsfånge, flög kors och tvärs och kraschade i havet, i öknen och i ett hus medan jag fotograferar mögel i duschar och stukar fingrarna.
Johns (som inte var ”captain” utan bara tog det som författarnamn, ett namn som inte står på de senare svenska upplagorna) debuterade som 29-åring, men gav inte ut sin första Bigglesbok förrän tio år senare. Och sedan skrev han och skrev tills nästan 100 böcker var skrivna. För då dog han. Vad jag inte visste var att han även skrev tio tjej-Biggles-böcker – om Captain Lorrington "Gimlet" King, på uppdrag av Storbritanniens flygministerium (kopplat till RAF). Johns var förresten den som nekade Lawrence of Arabia tjänstgöring. (Han fick dock bannor och släppte in honom senare.)
Stefan ”Boktipset” Mählqvist har skrev förresten 1983 ”Biggles i Sverige: en litteratursociologisk studie av W E Johns Bigglesböcker”. Så nu förstår ni hur viktig Biggles är? Själv läste jag alla Bigglesböcker som jag kom över i 10–14-årsåldern. De var gröna (ännu fler gröna böcker, ja!) B. Wahlströmsböcker, liksom Dante & Tvärsan och Tvillingdeckarna – som jag också läste. Däremot har jag inte läst andra röda böcker än Kitty. Inte en enda hästbok! (Men jag är ju så himla allergisk.) Nä, Biggles, det var mer min typ. Som (vilket både Jorun och Plastfarfar påpekade) inte går att låna på biblioteken eftersom han anses vara mindre bra litteratur. Pfffft. (Eller har han släppts in på senare tid?)
Ännu en av gissningarna måste nämnas, nämligen Görels: ”Det här är ju en helt ordinarie stickbeskrivning, med en extra finurlig montering.” Och så ska ni titta på Annas länk till oumbärliga böcker. Åh, en till, Godiva tror att det handlar om sex: ”Att med flit försätta sig i underläge, att komma ut ur duschen med en cigarett i handen, att notera med tillfredsställelse att resten av killarna är på väg mot omklädningsrummet och ’med böjda ben satte han full fart och befann sig snart på gränsen till sin egen förmåga ...’ ". (Cigarretter röker de hela tiden i Biggles, de slår dem mot handen och knackar på dem och askar här och där och dödar dem till sist.)
En vinnare! En vinnare! Plommonstopet är välfyllt, men alla har inte gissat. Sorgligt. Jag tar bort och känner mig som Meryl Streep i Sophies val. Men här har vi en lapp som det står ... blott två små versaler på: AB. Och vem än Fröken Näbbgädda är, så delas härmed ett extrapris ut (årets första!) till dig eftersom jag skrattade högt av kommentaren strax efter midnatt!
Nu ska jag få ordning på länkarna också så att ni slipper krångla för att hitta hit och dit. Lucka 13 öppnas vid åttasnåret imorrn! (Och detta facit fick fel siffra först så länken hit är knäpp.)
Där ser man hur man kan lura sig. Får skylla på att pappa inte lämnade några Biggles till mig att läsa. Det var Hemlgia 7:an som jag fick ärva av honom.
Undrar vilka de långa Söderköpingsdamerna var. Tänk om jag känner någon som lidit nederlag idag. Hoppsan, ursäkta. Igår.
Posted by: Susanna Caleklint | den 13 december 2009 at 00.22.26
Följande är ett öppet brev från familjen Toss-Finnsiö. Vi motsätter oss å det strängaste att en oss närstående ska belönas för sin retsamhet. Vi känner på oss att prisutdelningen kommer att stiga henne åt huvudet och att hon kommer att springa runt och pipa familjen i magen och ropa "Årets Näbbgädda! Tralala! Ni kan inte ta mig!" och liknande dumheter.
Så vi ber er vänligen men bestämt att inte skicka något pris.
Posted by: Familjen T-F | den 13 december 2009 at 00.25.41
Moi? Va? Säkert? Finns det fler ab?
Men fast jag gissade fel, har jag faktiskt läst min pappas Bigglesböcker på norska!
Posted by: ab | den 13 december 2009 at 00.26.22
De långa damerna hette Linda, Marlena, Anna, Cecilia, Therese H, Sandra, Linnea och Therese A.
Ena domaren var legendaren Chris Grundberg, lång även han.
Posted by: Lotten Bergman | den 13 december 2009 at 00.27.17
Åh, en lucka i min bokhylla.
Heders ändå, god kamp! :-)
Posted by: godiva | den 13 december 2009 at 00.33.26
Biggles, de där böckerna ogillade jag. Så tråkiga.
Posted by: Béatrice Karjalainen | den 13 december 2009 at 00.33.55
Legendaren...??
LEGENDAREN????
Posted by: ab | den 13 december 2009 at 00.42.13
Vad är väl en tröja?
Kan man få se en bild på årets tröja på tal om det? Så man får en påminnelse om att man ska lägga manken till, som vi säger inom rödryggefalangen ; -)
Posted by: godiva | den 13 december 2009 at 00.51.50
Gah. Chris Grundberg ÄR en legendar. Jag lovar, lovar! (Ok, runt 1982, men i alla fall.)
Posted by: Lotten Bergman | den 13 december 2009 at 00.56.15
Vad synd att jag på inga villkor kan lyda Toss-Finnsiö-familjen.
Posted by: Lotten Bergman | den 13 december 2009 at 00.57.42
Jag ska fixa en bild på tröjan imorrn förmiddag!
Posted by: Lotten Bergman | den 13 december 2009 at 00.58.35
Med en suck av lättnad konstaterar jag att min röda tråd är rödare än någonsin fast jag gissade alldeles åt skogen!
Posted by: Ö-helena | den 13 december 2009 at 02.02.25
Och jag faktiskt både äger och har läst Biggles, men fattade inte ens att det var det som andra falangen insinuerade. Jag fattar faktiskt inte fortfarande. Det var nog för längesedan jag läste böckerna.
Posted by: Dammråttan | den 13 december 2009 at 07.17.13
Grattis ab!
Sporttemat lurade mig alltså in på fel flank, nämligen den åshöjdska. Men det är aldrig för sent att ångra sig när man har några hundra kommentarer till hjälp. Däremot gick jag till sängs redan halv tolv (Ö-helena fick ta nattpasset) och har inte läst Fröken Näbbgäddas fyndigheter. Ett raskt hopp tillbaks till lucka 12 alltså i väntan på att klockan ska bli åtta.
Posted by: Håkan (hakke) | den 13 december 2009 at 07.53.42
Men nu undrar jag, vad krävs för att man är med i utlottningen? Måste man gissa, eller räcker det med att resonera? Hur exakt måste resonemanget vara? Är man med i utlottningen med tanken "En ungdomsbok från flydda tider"?
För övrigt tog jag bort den kommentaren, eftersom jag skrev att jag skulle googla på Algy och Ginger, och det ledde direkt till lösningen. Tänkte jag skulle vara lite finkänslig.
Posted by: HeMo/Messerschmitt | den 13 december 2009 at 08.53.37
Jag säger det igen (med fasa målad i stämman): Legendaren?
Lotten - ordet finns inte! Ännu mindre än "år tjugohundranio". Det finns inte!
Posted by: ab | den 13 december 2009 at 09.39.09
HeMo - man kan vinna såsom varande totalt felgissande och okvalificerad, det var jag. Det enda som krävs är att man gissar NÅGONTING, vad som helst, då får man vara med i hatten och kan bli dragen.
Posted by: ab | den 13 december 2009 at 09.40.34
HeMo/Messeschmidt -- det räcker med att vara en messerschmidt, så är man med i utlottningen.
AB: Legendar legendar legendar legendar! Tjugohundranio! Tjugohundranio! Tjugohundranio! Ha!
Posted by: Lotten Bergman | den 13 december 2009 at 10.36.31
Nu blir jag bekymrad, unga Lotten.
Tjugohundranio - OK, det finns en tokig Språknämnd utan fingertoppskänsla och kultur som förordar detta fasans bruk.
Men legendar? No defense, no excuse!
Posted by: ab | den 13 december 2009 at 10.48.43
How about SAOL som legendarisk referens, AB?
legendar [-a'r] s. -en -er (särsk. sport) legendarisk person
Fast å andra sidan tycker ju SAOL att e-post och e-brev är lika bra som det överlägnsa mejl, så man vet ju inte vad man ska tro.
Posted by: Lotten Bergman | den 13 december 2009 at 19.19.24
*fnys* SAOL har ingen ryggrad men fel. Även om hela språket i princip är uppbyggt på gamla missförstånd, behöver de väl inte SANKTIONERA de mest lättgenomskådade? Vad ska de då vara bra för? Om det är lika bra med selleri, menar jag?
Så - vilken felvaggad redaktör har propagerat för att nu ska ordet godtas, för nu säger minsann sportjournalisterna så?
Sms-språket nästa! u are 2 good 4 me... Och va ere för fel me sär skrivning nu rå?
Posted by: ab | den 13 december 2009 at 22.51.42