Facit till Julkalendern 11 december 2010

Ibland tittar man på film och fattar ingenting. Eller så tittar man på film och tänker "nämen så vackert, alla blommor och underb… zzzzzz". Eller så tittar man på film och tänker "va, vem, varför, närdå och huuur?" och tjatar ihjäl alla som sitter intill.

Är det likadant i kommentatorsbåset?

Idag fick vi nämligen det rätta svaret väldigt tidigt på dagen.  Å ja ba här i min Julkalenderbubbla: "Neeeeeeeeeeej, neeeeeeeeeej, man ska vara diskret, ska jag radera, ska jag mejla, ska jag primalskrika bara lite här för mig själv och slita mitt hår till ikväll?" (Sedan lugnade jag ner mig. Man får ju faktiskt skriva vad man vill egentligen.)

Nu är det inte helt ovanligt med kommentatorer som knackar på, kliver in och säger "JAG KAN; JAG KAN! DET ÄR XXXX! och som sedan mejlar mig och säger förlååååååt, jag ville inte förstöra för alla andra, men jag blev så glad." Jag förstår er – jag är inte precis diskret själv.

Som tur var, kunde jag lita på felgissarna och förvirringsmakarna, varav två helt i onödan mejlade stora förlåtmejl om att de inte ville förstöra för alla andra. (Jag älskar er allihop.) Några som inte visste (till en början i alla fall):
Översättarhelena: "Dialys och ett rörande tal, det måste ju vara prinsen av Ockelbo."
Griskindspatrik: "Men så länge ogiftas jag på Häxan Surtant."
Pysseliten: "Herr de Berg ...ström, ...man, ...kvist, ...dal, ...gren?"

Förutom den ständigt närvarande Orlando Bloom – numera bosatt på Skebokvarnsvägen – dök det upp näsor, ugglor, öar, silver, Musse Pigg, Kalle Anka, träiga syrsor (hej Ökenråttan!), sanningar och osanningar, ser du stjärnan i det blå samt ugglan som egentligen är en varg. Och Heléne har faktiskt  en poäng i att man kan gissa precis som Griskindspatrik gör bara för att han heter så roligt. Luslina drog upp en av mina favvisar – Swedenborg – som inte har ett dugg med detta att göra men som kan nämnas varje dag, tycker jag. Och så har vi Anna-Eva som listigt antyder rätt svar: "Nu kan jag slå mig till ro. Kanske gePetter en chans i Så mycket bättre."

Gårdagens vinnare – Fru Decibel – var däremot väldigt diskret med rätt gissning som innehöll "lång näsa". Rosman likaså: "Eftersom jag tillbringar somrarna på Ven och gillar pinjenötter så är det kanske inte så konstigt att jag känner HB, har mött hans pappa G. och är välbekant med vännen TB [---]."

Jag kanske ska tala om att kollodium är intressant för att man dels kan använda det som lack på trä, dels för att det låter som HB:s pappa Collodis. Att flera av er helt i onödan associerade till dialys kan vi tacka googlandet för. Åh, vad ni lär er mycket!

Örjan var en av de förvirrade som undrade över de Berg- som var ack så avhugget. Och där kom jag och mumlade om ellipsligaturer för att ge er ledning. För så här är det i språkreglernas värld:

• Om något är avhugget eller avbrutet, kommer de tre punkterna (ellipsligaturen) raskt på ordet utan mellanslag.
• Om ordet är färdigsagt och avslutat men man vill antyda funderingar eller undermeningar, kommer ett mellanslag före punkterna.

De tre vännerna till HB var alltså

1. Birgitta Andersson, som spelade Hedvig med den av okunskap växande näsan och hennes uggla Helge (som egentligen var en varg)
2. Tycho Brahe, som hade väldeliga näsproblem
3. Cyrano de Bergerac, som hade en lite större näsa än de flesta.

Och HB var Pinocchio. Nu kan man ju inte berätta särskilt mycket om en trädocka som genom ett under kommer till liv som har ett erekterande näsparti, men hur många av er vet att kreatören till sagan heter Carlo Collodi (1826 –1890)? (Egentligen hette han Lorenzini, men som skribent tog hans sin mammas efternamn.) Han var en lite bråkig och stökig samt högljudd här-och-där-skribent som hankade sig fram, men som på ålderns höst insåg att barnlitteratur kunde vara mer lönande än politiska pamfletter.

Historien om Pinocchio  publicerades först som en följetong 1881, vilket får mig att sakna följetonger. (Inte följetänger.) Alla dessa fantastiska historier och klassiska sagor samt berömda storverk som tillkom med hjälp av skribenternas skaparångest och deadlinestress – vad motsvaras de av idag? I litteraturhistorien verkar det som läsarna har haft väldigt stor makt när de av tidningarna har krävt fortsättning på följetongen och författaren då glatt har lytt – och vips har Pinocchio, Oliver Twist och Sherlock Holmes levt vidare in i odödligheten.

Den version som i alla fall jag har vuxit upp med är Disneys, den med Benjamin Syrsa som samvete och Bengt Feldreich som sjunger på julafton. Ser du stjäää… Ah – ni ser väl där hur de tre punkterna kommer direkt på det avhuggna ordet utan mellanslag …? (Här kunde de två basketnämnande gissarna Leopardia och Niklas i Göteborg ha nämnt Bengts store son Sten, men icke.)

Roberto Benigni gjorde en filmversion av sagan så sent som 2002. Betyget 3,7 (av 10) antyder att den kanske inte var helt lyckad.

Här kommer en liten snutt om hur Walt Disney såg potentialen i den lilla trädockan med lögnproblem. (Om ni inte orkar se på hela – kolla hur de hittade på "undervattenseffekten" efter ungefär en och en halv minut.)

Béatrice nämnde en paradox, liksom även hakke gjorde häromdagen fast i mer vetenskapliga sammanhang. Denna gång handlar det om den växande näsan – Pinocchioparadoxen:

1. Näsan växer om Pinocchio ljuger – men det betyder inte nödvändigtvis att den växer enbart av att han ljuger.
2. Om näsan skulle börja växa trots att han talar sanning eller om den växande näsan gör att han ljög alldeles nyss mitt i sanningen, stämmer det ändå att näsan växer när han ljuger? (Eller så ska det inte vara ett frågetecken där utan en lugn punkt bara.)
3. Vad händer nu om Pinocchio säger "Min näsa kommer att växa"?

För övrigt ska vi nog tacka följetongsläsarnas krav på fortsättning. Annars hade Pinocchio mitt i sagan hängt sig själv i ett träd och det hade Disney säkerligen inte godkänt 60 år senare och då hade den svenske illustratören Gustaf Tenggren (1896–1970) inte fått vara med om att göra Pinocchiofilmen över där.

Om ni vill läsa hela sagan från början till slut, finns den här på engelska (Projekt Gutenberg).

Men! Vinnare! Plommonstopsdax! Jag blandar och rör om som vore hatten en häxkittel i ett Shakespearedrama och nu drar jag upp en ... Marius! (Misströsta inte, ovinnare. Det är mer än halva Julkalendern kvar!)

Lucka 12 kommer vid åttasnåret imorrn bitti!

Comments

[Ö-helena]

Mäh! Jag som trodde att Birgitta syftade på den där träskulpturen som föreställer den heliga Birgitta med avbruten (avskavd? avtrillad?) näsa. (Det vet ju alla att Daniel Westling är hennes släkting i rakt nedstigande led.)

[Fredrik I]

http://www.youtube.com/watch?v=Lv4t84A1rL0

[Örjan]

Tillfälligheter.
Min Berg hittade jag bekräftelse på i Christian Berg, som skrivit/komponerat(?) musicalen Pinocchio.
Birgitta med efternamnet Götestam som regisserat en svensk uppsättning.

[Marius]

Nämen! Här jag hem i nästan ottan efter att ha varit ute på dåligheter (eller ja, det var ju snarare ganska städat och väldigt trevligt) och vad ser jag? Jag är inte kvar i plommonstopet, ety jag är dragen ur det! Hurra!

[Dina]

Lugn, Lotten. T o m när någon skriker ut det så tidigt som Bladfia gjorde så tar det mer eller mindre hela dagen för någon som jag att lista ut det ... (med mellanslag!)

[Rosman]

Tack för upplysningen om Cool lodis. GePetter var roligt...

[Citronen]

En uggla är en uggla är en varg är en err, ähh , vee ... (kolla mellansl...)

Emelie Uggla var ju Verner von Heidenstams första fru. Olga och Greta var fru nr 2 och 3. Verner den rackaren hade tydliga kopplingar till Heliga Birgitta, Tycho Brahe och strindBERG (men August hade fel ellipsligatur ... om det nu ska vara så noga). När polletten trillat ner, även på mig, förvandlades Uggla helt enkelt till Räven, lurendrejaren Ärlige John. Ja, eller möjligtvis den bruna katten Gideon ...

Kan även meddela att jag (okejdå, google) hittade "Docka av svenskt konstsilke från Borås. Birgitta Cordonné". Bullseye!

Ryggningen av halmtaken gjordes med ”dockor”, d.v.s. halmkärvar fästa med slanor ovanpå löshalm, enligt gängse tradition på Ven. Hela Ven är alltså fyllt av dockor. Kan det bli mer rätt?

Magnus o Brasse. Allt är förlåtet ...

[Amiechan]

Äsch, inte hade ett självmord hejdat Disney! Disney har ju gjort "Ringaren i Notre Dame", "Pocahontas", "Den lilla sjöjungfrun" osv. Bokens slut (eller verkligheten) är inget som någonsin hejdat Disney.

[Patr (Griskindspatrik alltså)]

De Berg, Cyrano förstås men jag hittade nåt märkligt nässällskap i Lund och Birger Berg.

[Bladfia]

Förlåt Lotten och alla stammisar, jag läste inte instruktionen ordentligt. Klantigt av mig.

[Ökenråttan]

Men har ni SETT DIsneys Pinocchio? Den är ju ruskigt otäck! Hade jag fått se den som liten så hade jag väl dött av skräck och fått mardrömmar för resten av livet. Den förfärliga valen som äter upp P:s pappa, Pleasure Island där vanartiga gossar blir förvandlade till ängsligt skriande små åsnor - nej säjer jag! Lille Maken och jag såg filmen en höstvecka då vi fått låna kompisen Larses hus vid havet för ett par år sen och vi har knappt hämtat oss än.

[Anna-Eva]

Men åh! Jag har fått ett omnämnande, vilken ära :)

[Håkan (hakke)]

Jag kunde! Oj. Vad är det som växer mellan ögonen. Aj, den slog i skärmen!

[Lotten Bergman]

Bladfia: Det gjorde alls ingenting -- du ser att förvirringen ändå var så total som den ju ska vara! Hurra!

Jag måste säga att era Birgittor och Berg-människor passar alldeles utmärkt in. Mycket imponerande! (Vad jag VILLE att ni skulle tro var att att Chris de Burgh hade ett litet finger med i spelet.)

Sätt plåster på näsan, hakke.

[Dieva]

Så irriterande, kom nästan fram till svaret men gick vilse på slutet.

Nåväl, fler förvirrande dagar kommer.

[PK]

Den som har sett filmen Roxanne inser nog att Steve Martin inte var en så bortitok gissning. Fast helt fel förstås.

[Lotten Bergman]

PK: Du ska veta att Steve Martin fanns i luckan under tillverkningen. Har du sett när han spelar mot Goldie Hawn i HouseSitter (1992)?

[Örjan]

Pinocchio den gamle?
http://www.youtube.com/watch?v=3KkOQds1Thk