Facit till Julkalendern 12 december 2010

Det enklaste för mig idag – när ni var mer än lovligt hemlighetsfulla – var att se vilka som nämnde "paff" med en eller annan stavning, bl.a.: Dieva, Luleå-Anna, Leopardia, Örjan och Ökenråttan. Andra nämnde listigt mitt eget namn, t.ex.: Zkop, Gittos mamma, Mimmi, Béatrice och Lisa FW. Béatrice, Görel och Kerstin nämnde Stockholm som varande stad – vilket är vad HB är mest känd för idag. Leopardia slängde i en kommentar ur sig precis hur många ledtrådar som helst (Eddie Axberg!) och avslutade snyggt med att det naturligtvis var Orlando Bloom igen. Agneta var en annan av tänkarna:

"Här får man färdas i såväl tid som rum. Alla stenar måste lyftas på , alla möjligheter prövas. Hittills har jag avverkat svenskt 1100-tal med Knut Eriksson, tagit en sväng till Himalaya och med Coldrige återknutit bekantskapen med Kublai Kahn för strax därefter hänga Marco Polo i hälarna. Den enda skjortan som skulle tvättas vill jag placera i någon folksaga. Decamerone, Tusen och en natt, Caterbury Tales far fgenom tankarna utan att ge napp. Namnen Ingmar och Monika känns som snubbeltrådar. Sedan  snö som samlats på hög …"

Bara ett par förklaringar nu (som flera listade ut): den femtonde kungen anspelade på Karl XV som kröntes 1860 och den döda drottningen var Desideria som dog 1860 och 1860 är det år som romanen Mina drömmars stad inleds med. Textstilen är tagen ur kapitlet "Mörkret" i just denna bok och fastän jag har förvanskat och trasslat till det och slätat ut den, kan man känna allitterationerna och de häftiga liknelserna. HB kunde nog sina stilfigurer.

Men vem var det som var HB? Ja, eftersom det blir ett ohyggligt torftigt facit om jag ska berätta om huvudpersonen Henning eller hans tillkommande Lotten (eller till och med meta-Lotten), så måste det ju vara författaren: Per Anders Fogelström – PAF – (1917–98). Här har vi en kämpande pacifist som under fattiga förhållande bodde med sin mamma eftersom pappan försvann till Amerikat för att aldrig återvända. I alla källor står det att den lille parveln Per Anders redan som liten lärde sig att hata fattigdom och förakta allmosor från de rika och att han med detta som drivkraft beslutade sig för att blir författare.

Tänk, den som ändå blev arg och kunde hitta en drivkraft – alla som ”lyckas” på ett eller annat sätt verkar vid ett visst ögonblick ha slagit näven i bordet och drabbats av hämndbegär eller i alla fall en önskan om att få förändra världen.

Han skrev alltså historiska romaner, Fogelström – och var väldigt produktiv! Den första succén var dock den helt vanliga romanen Sommaren med Monika (1951), som även gick som följetong i Folket i Bild 1952. Filmen med samma namn regisserades av Ingmar Bergman, så där rasslade det till i ledtrådsskafferiet igen.

Ingmar och PAF kände varandra lite grann och tyckte om att arbeta tillsammans. I slutet av 1940-talet träffades de en dag på Kungsgatan och replikerna föll så här:

– Vad håller du på med då? sa Ingmar. 

– Jag går och funderar på en grej som jag inte vet vad det ska bli, svarade Per Anders.

– Vad då?

– Jo, det är en tjej och en kille, som bryter upp från sina respektive jobb och familjer, hemskt unga, och sticker i väg ut i skärgården och sen kommer tillbaka och försöker etablera sig i en sorts borgerlighet. Sen går det åt hel­ve­te för dem.

– Det här ska vi göra film på! Kom ihåg att det här ska vi göra film på! ropade Ingmar och (som han sa själv) hoppade en meter, praktiskt taget.

Sedan tog det ett par år – men deras drivkraft funkade ju ganska bra så till slut drev de igenom projektet. Till SF sa Fogelström och Bergman att de skulle göra ”världens billigaste film, kolossalt liten och enkel".


När Fogelström sedan blev hyperintresserad av Stockholmshistorien, läste han på som en galning och tog  det han hade lärt sig och gjorde släktkrönikor och romanfantasier om rubbet. (Ungefär som ett julkalenderfacit fast en miljard gånger längre.) Och alla hans insamlade böcker om Stockholm (stockholmania) finns numera på Stadsmuseet vid Slussen – 80 väldigt slitna hyllmeter blev det till slut. När han själv beskrev vad det var som intresserade hon i historien svarade han:

– Hur var folk klädda under kläderna som man såg på bilderna?
– Hur bodde de och vad åt de?
– Hur var renhållningen ordnad, när fick man vattenledningar och kloakrör?
– Vad gjorde en sumprunkare, hur tillverkade man tvål?
– Hur kändes det för en sjuårig sotarlärling som fastnade när han kröp genom en smal skorstenspipa?

Här kan ni lyssna på Mina drömmars stad, inläst av Helge Skoog.

Några av er nämnde i lönndom Slussen och det så kallade Slusseländet – som PAF intresserade sig för. Även om det inte är särskilt beskrivande för just honom, måste jag ändå störa er med detta fantastiska klipp från invigningen av Nya Slussen – 1935.
Vi ser Tage Danielsson nej förlåt, V-Gurra, södergossen Isaac Grünewald som "ordmålar en skål" och Katarinahissen som är så fint renoverad för det är ”inte den gamla ångpustande korglyftaren utan en funkissmäcker himlastormare som hissas upp av elektriskt spinnande ASEA-motorer”.

Men här! Det första direktsända färg-tv-programmet sändes faktiskt från Fogelströms hem på Fjällgatan i Stockholm. (Reportaget här från Aktuellt den 17 aug. 1967 är däremot helt i svart-vitt.)
”Alla svenska tv-tittare kan ta in dessa färgsändningar på sina vanliga tv-apparater, men det blir förstås i svart-vitt.”

Nu drar vi en vinnare! Idag har jag varit listig och pluppat i namnlappar i plommonstopet efterhand, och upp drar jag … men tänk om jag hade en hög hatt också. En stormhatt! Cylinderhatt! Chapeau-cl… Nej, nu ska vi se, fokus … på lappen står det HeMo!

Lucka 13 kommer runt halv åtta!

Comments

[Dammråttan]

Å, tänk att jag hade rätt. Om jag bara litade mer på mig själv. Sträckläste "Stadserien" och "Barnserien", som typ 12-13 åring.

[Béatrice Karjalainen]

Ha jag hade rätt men det var så enkelt att jag inte trodde på mig själv. Fast jag tog det knappast på innehåll dvs kopplingen till en viss bok. Mitt letande utgick ifrån att det var sommaren med Monika och Ingemar var ju för lätt så det måste vara någon annan med koppling till det. Aha skriven av någon annan kan det vara den snubben, ja men kolla han har skrivit om en Lotten, då tar jag honom. Resten av ledtrådarna kan jag inte direkt säga att jag kopplade.

[HeMo/Messerschmitt/Numera även Vän av ordning]

Ja. jajajaja. Fast jag var ju ute och cyklade långt ute när jag gissade. Men det är det som är det bästa med julkalendern. Man blir glad när man gissar rätt, och man blir glad när man gissar fel och ändå vinner. Och man blir glad när nästa lucka kommer, så man får gissa på nytt.

[Pysseliten]

Haha! Vi gjorde en lång tankeloop, både PK och jag, igår. Vi började och slutade på samma ställe, det rätta.

[Ö-helena]

Det var alldeles sant att jag hade tänkt gå och se Mina drömmars stad på Teater Reflex i Kärrtorp i förra veckan men inte hann. Några jag känner var statister i föreställningen, som var sån där härligt sjuttiotalig massteater. Nu var det ju extra retligt att det inte blev av! Och i lördags var sista föreställningen.

[Patrik (Griskindspatrik alltså)]

Det där var ju slappt av mig, att inte komma på en författare som jag faktiskt läst (även om det var mer än halva livet sedan), men jag hade massa grytor och löpband att hålla på med i går. Sorry.

[Dieva]

Yeees! En pinne i den bra kolumnen, nu gäller det att spika resten. Meeeen, hur troligt är det?? Noooot.

[Örjan]

PAFF var aktuell signatur i FiB/Kulturfront.

[Christer]

PAF är också en sorts elgitarrmikrofon till Gibson Les Paul (en s.k. "humbucker").

[Amiechan]

"– Hur var folk klädda under kläderna som man såg på bilderna? "
det förklarar ju mitt minne av underklädesberättelsen i någon av Stad-böckerna! *nöjd*

[Ingela]

Men jag hade ju rätt! Tänkte genast på Mina drömmars stad (dröm om ort) fast trodde inte på min första känsla utan ogissade helt åt flatters ändå. Kommentarerna hann jag aldrig läsa. VAB och VAM (inte "ar*iskt motstånd" utan vård av sjuk make) är ingen lek.