Facit till Julkalendern 13 december 2010

Idag vet jag banne mig inte vem som var först – och det är ju egentligen inte så viktigt. Jag kanske ska fokusera på något annat än förstlingen? Som att det äkta paret PK och Pysseliten kommenterar först och att de då sitter i bilen på väg till jobbet och läser lucka? Eller att Ökenråttan tror sig själv om att vara DRT? Och att Leopardia excellerar i ljuvliga associationsbanor som alla slutar i Orlando Bloom – med det rätta svaret inbakat:

"När Orlando Bloom hade inbrott var det bland annat några Diamanter som blev stulna. Någon som förklarat sin kärlek till diamanter är ju Marilyn Monroe. Och någon som förklarat sin kärlek till Marilyn är Anna Nicole Smith, som bland annat gör rollen Lucy i Sky-fi filmen Illegal Aliens från 2007. Många av Anna Nicoles möbler och annat ur hennes Marilynsamling gick på auktion tidigare i år. Och ja, Sonia (tidigare HB) auktionerade ut Orlandos saker förra året. Och vart vill jag komma med det här? Bortsett från det faktum att auktioner är kul? Jo, HB är ju naturligtvis Orlando Bloom."

(Och jadå, Leopardia som ställer språkfrågor mittialltihopa, "var" säger man närsomhelst utom när det handlar om vart något är på väg eller har försvunnit bort i fjärran, för då säger man "vart", som uttrycker riktning.)

Gittos mamma förtvivlar, den stackarn: ”Här sitter jag och försummar mitt jobb bara för hoppet om att få en tröja som jag aldrig kommer att använda ändå.” (Fast sedan hämtar hon sig igen: "Men så plötsligt mitt i allt slit fylls jag av en obeskrivlig känsla av lycka, sällhet och den mest subtila glädje man kan tänka sig.")

En parentes i sammanhanget är att det i båset finns en ständigt påfyllande relationslista som på intet sätt förklarar varför båset funkar som det funkar, men Maj Korners farmors farfar satt i alla fall i fängelse i nio år.

Lucka 13 var gjord som "ett tweet", och Bengt ska inte känna sig ensam eller gammgubbgrinig för att han inte har fattat grejen med Twitter. Han är i gott sällskap. Men de som gillar att twittra gör det med samma frenesi och glädje som ni, när ni trampar omkring i kommentatorsbåset.

Ser ni de enorma pupillerna? Och molekylerna?

En av luckans ledtrådar var de inledande orden: Lite ... Ser … dagbok = LSD. Och twittraren "Offenbach" hette egentligen Albert Hofmann (1906–2008)  – medan den riktiga Offenbach ju komponerade "Hoffmanns äventyr". År 1979 skrev Albert boken om sin stora upptäckt – LSD: My Problem Child. 

Men hur var schweizaren Hofmann ute och cyklade? Jo, det var alltså han som av en slump 1938 syntetiserade (”svängde ihop”) det som han kallade "LSD-25". Den här drogen har visat sig fungera väl som botemedel mot schizofreni och alkoholism och Albert själv tyckte att den funkade alldeles utmärkt på honom (även om han de facto inte hade någon sjukdom som skulle botas). Ända till pensionsdagen gick han tydligen på LSD – och nu ska ni få höra. Karln blev 102 år och såg ut så här när han var åttisjuåthalvt år:


Han dog av "naturliga orsaker", tydligen.

Jahaja, ro hit med lite LSD. Låt mig hallucinera och se ut som en barnrumpa också! Det kan väl inte kosta så mycket, enligt mina källor räcker "ett gram för att påverka 10 000–20 000 människor under tolv timmar". Men Hofmann insåg förstås att jag och likasinnade kanske inte skulle må så bra i alla fall, eftersom han har sagt:

"LSD kan hjälpa dig att öppna dina ögon. Men det finns andra sätt — meditation, dans, musik och att fasta."

Jag som varken har förmågan att meditera eller fasta har inte mycket kvar att hurra för. Sedan var Albert verkligen ute och cyklade den 19 april 1943, när han med flit testade LSD och sedan cyklade hem samtidigt som han antecknade allt han såg som genom ett kalejdoskop:

"Jag kände mig lite rastlös och lite yr på en gång. När jag kom hem lade jag mig och fick en obehaglig berusningskänsla samtidigt som fantasin gick på högvarv. Jag var ljuskänslig och det kändes som jag drömde när en massa bilder i konstiga färger och former for genom huvudet. Efter två timmar kändes allt normalt igen."

Dessutom formulerade han sig så här (översättningen blev så mesig, så vi tar det på utrikiska):

"I think that in human evolution it has never been as necessary to have this substance LSD. It is just a tool to turn us into what we are supposed to be."

Nu blev det ju inte så – flower power och de lössläppta tiderna gjorde den medicinska användningen av LSD komplicerad.

’This joy at having fathered LSD was tarnished after more than ten years of uninterrupted scientific research and medicinal use when LSD was swept up in the huge wave of an inebriant mania that began to spread over the Western world, above all the United States, at the end of the 1950’s.”

Den gode Albert blev en mycket välrespekterad man som forskade och skrev böcker och deltog i Nobelkommitténs arbete och jag vet inte allt. Ett år innan han dog fick en psykoterapeut i Schweiz tillåtelse att testa LSD på patienter som är dödssjuka, men om detta har jag inte lyckats hitta mer information än att alla gillade LSD (nähe?) och att försöken var väldigt noga kontrollerade. De nogsamt utvärderade patienterna fick medicinen kl 11:00 och fick sitta i ett lugnt och mörkt rum till 19:00 medan de berättade om sina fantasier och färger. Artikeln avslutas med:

”In any case, on the 40th anniversary of the Woodstock music festival, psychoactive substances that represented the apotheosis of the counterculture lifestyle are no longer just hippie elixirs.”

Albert var kompis med massa konstnärer (tror jag det), bl.a. Aldous Huxley som också hade provat LSD. Under World Academy of Arts and Sciences (WAAS) i Stockholm 1963 umgicks de intensivt och den 22/11 samma år (dagen när Kennedy mördades) dog Huxley i sviterna efter strupcancern som gjorde att han inte kunde tala och hade fruktansvärt ont. Dock dog han lugnt eftersom han till sin fru gav en lapp med instruktioner som hon lydde trots att läkaren på plats protesterade våldsamt:

"LSD—try it—intramuscular—100 mmg."

Här finns en extremt mesig intervju med Albert Hofmann från 2008:

– Your friend, Ernst Junger, I think his name is … säger intervjuaren.
– Yes, yes … svarar Albert lugnt.
– You both lived to be so old! It’s incredible!
– He was 102.
– And you’re also 102, correct? It’s very interesting, yes? (Den naturliga frågan borde här ha varit "tog Junger och du LSD tillsammans?", men nej.)
– Yeah.
– What are you reading these days?
– Nothing special.
– Are you writing anything?
– No.
– You’re just enjoying life.
– But I have visitors; I cannot speak very long. (Albert har här tröttnat på mesproppen.)
– OK. Thank you so much for speaking with me today.
– I don’t know you, but I am happy that it has a meaning for you to speak with me.

Gäsp.

Nu drar jag en vinnare! Det borde ju bli associationsdrottningen, men det är kanske lika bra att hon inte vinner eftersom hon i samma frenetiska LSD-stil ska fortsätta babbla ledtrådar om Orlando Bloom. Vinnaren äääääääääär, aj, nej, hon vann häromdagen. Vi drar en ny …. Malinka!

Lucka 14 kommer vid halv sju imorrn bitti!

Comments

[Fru Decibel]

Lite rätt hade jag ju då. Jag trodde det var Ernst Teodor Amadeus Hoffmann derselbe, han med äventyren. Och det finns en cykel som heter Hoffman.

[Håkan (hakke)]

När Lisa FW kommenterade sa det bara klick. Jag känner mig lite som kungen.

[leopardia]

Det här med ugglan - bortsett från den slående likheten - råkade jag hitta hur mannen bakom Ecstacy refererade till sin lilla klubb som The Owl Club, men jag är säker på att Hofmann även han tillhörde den. Kunde dock inte hitta några sk. bevis.
Jag läste just på Lottens andra sajt om skillnaden mellan kort och långt -, men jag hittar bara ett på mitt tangentbord och ber härmed om ursäkt för ifall jag använder - av fel längd.
Och till sist, jag försökte i ett tappert försök haka på Fru Berg-gissningen - om någon undrar över varför jag pratade om Margareth. Detta av den enkla anledningen att jag läste i någon tidigare kalender att man gärna fick skapa förvirring.

[Fredrik I]

Hahaha, jag sitter här och funderar på om jag ska framhärda i åsikten att HB igår var Ulf Lundell. Jack Offenbach. Cykelturen med problembarn. Intresset för kemiska substanser. Jag tyckte att det var klart. :-)

Men jag får glädja mig åt två saker. 1) Jag förvirrade säkerligen många av er, och 2) jag fick tänka tillbaka på min egen cykelsemester.

[Sanna]

Jaha jag var inne på fel Hoffmann. Originalet. Det bar därför det inte stämde.

[Pysseliten]

Oh yeah, förvirring it was!

[Lotten Bergman]

Cooooooooolt! Stor båsförvirring!

Aha, nu fattar jag -- det är när Lundells Jack är ute och cyklar med sina kompisar (Kjell Bergqvist?) och en av dem kör ner i vattnet, Fredrik I?

Leopardia: Man SKA skapa förvirring och påstå att allt mynnar ut i Orlando Bloom. Och det där med olika längd på strecken är överkurs: skit i det!

[Patr (Griskindspatrik alltså)]

Men va fan jag var ju inne på Hofman men sen vart jag tvungen att jobba och sen blev det kväll och jg hoppade på gökboet. Så kan det gå. Nöjd med att löst LSD-spåret.

[miastick]

Åå, honom googlade jag ju igår. Men avfärdade. Jag lär mig mer och mer här, tex säg ja till dina associationsbanor. Härligt!

[Ö-helena]

Hur kunde så många kunna det? Jag har aldrig hört talas om karln!

[miastick]

Ja, Jack och Kjell Bergkvist var också min gissning. Fast den skrev jag inte. Idag ska jag posta allt.

[Görel]

Det här hade ALDRIG gissat på egen hand. Förmodligen inte ens med ledtrådarna som jag inte hann läsa.

[Fredrik I]

@Lotten. Visst, det var Jacks cykeltur på Gotland jag trodde det handlade om. Även yrsel spelar ju en viss roll på den resan.

Ugglan förstod jag inte, men jag tänkte att Ulf Lundell säkert blivit påhoppad av Magnus Uggla, och eftersom Ulf betyder varg och de båda har vunnit rockbjörnar så var rovdjurschocken ett faktum.

[Béatrice Karjalainen]

Jag var oxå vaken när facit kom men fick skrivförbud av sambon som tyckte jag skulle sova. Läste och blev skitsur. För min första association var fan det där är ju någon som är hög på droger och vill flyga iväg. Men inte tänkte jag på att Lotten kunde vara så finurlig. Som den droghatare jag är hade jag inte en suuuusning om att det fanns en upphovsman till LSD. Aha om texten varit skriven med en rad för varje mening hade det blivit en akrostikon ni vet ordet jag lärde mig av googlingen för lucka 12.

[Lotten Bergman]

Hade vi inte sedan flera dagar bestämt att det är ugglan som är en varg?

Béatrice: Jag mötte min djefla man när han var på toa efter tre timmars sömn och jag var på väg upp med en kopp te. Dygnsrytmerna krockar liksom inte ens, de är totalt i ofas!

[Lotten Bergman]

Och finge jag välja, skulle varenda, varenda, varenda lucka innehålla akrostikon, gärna som flätor. I löööööv them.

[Malinka]

Men hallå! Jag är verkligen en riktig turknutta. Och så oförtjänt, för hittills har jag bara lyckats gissa rätt på Per Anders Fogelström (och då först efter en massa båshjälp).

Bugar och bockar.

[Christer]

Leopardia: Här är lite överkurs på överkursen om du har lust.
Se till att NumLock är på. Håll ner Alt-tangenten. Skriv 0150 på det numeriska tangentbordet. Släpp Alt-knappen. Häpp!

[leopardia]

–
-

Tack Christer!

[Dieva]

Jag halkade in på rätt spår via vargen eftersom flickan Lucy som var förebild till Lucy i själva sången har drabbats av lupus. Men sen försökte jag få övriga ledtrådar att passa in på John Lennon och Beatles innan Hakke pekade mig i rätt riktning.

[LisaFW]

Observera att mitt recept med räkskal faktiskt var en ledtråd. Kitinets upptäckare, minsann.

[Lotten Bergman]

Jag observerade! Jag observerade! (Men fick googla mig till vad det var jag egentligen observerade ...)