Hej och godnatt, alla ugglor! Vet ni att pantern i en tidigare version var en uggla? HB bestämde sig sedan för en korp, så där kan man ju inte analysera för mycket.
Idag visste nästan alla. I alla fall de som har fått analysera dikter i skolan och de som har gått svartklädda i ungdomen och de som har lyssnat på Alan Parsons. Ni var fantastiskt hemliga, kolla bara:
Mikael: "Kanske är det så att Alan Parsons är som synden - han finns överallt."
Micke D: "Efter en första lyckad gissning hoppades jag allt få till ytterligare en, men så blir det nog aldrig mer."
Béatrice: "Det är ju en gammal favorit för gothbrud."
Fru Decibel: "Goethe var en tysk pöt."
Och Leda rimmar!
"Å, den gamla favoriten! Nött och trött och ganska sliten
minns jag än när jag var liten och fick syn på kissekatten
mitt i mörka vinternatten. (Nu är jag väl bra i hatten?)
Den klängde upp och satt sent tyst på en gammal grekisk byst.
Till hälsning inte minsta knyst. Så jag ropte från min binge:
Tjena Inge!"
Edgar Allan Poe (1809–49) och hans "The Raven" var dagens hemlisbloggare, och egentligen vet jag inte riktigt vad man skriver om en sådan artist eftersom nästan alla löste luckan om inte direkt, så i alla fall efter lite ledtrådsgooglande.
Poe hade tydligen inte heller så kul.
Men nu vet jag! Vi låtsas att ni inte vet att han som 26-åring gifte sig med sin 13-åriga kusin (precis som t.ex. Jerry Lee Lewis) eller att han har inspirerat … låt mig se … alla. Jag menar verkligen alla.
Eller så börjar jag om och låter detta facit handla om hur man kan vara en slarver, suput, oansvarig barnrumpa och jag vet inte allt och samtidigt skriva så att hela världen häpnar i flera hundra år efteråt! Ja!
Ok, Lille Edgars mamma dog efter att pappan hade förlöpt hemmet (båda var skådespelare) så att Poe fick bo hos en man som hette Allan – som var rik och lycklig, givmild och svår på kvinnor. Och ibland väldigt sträng. Edgar växte upp i detta relativt trygga hem, men tackade genom att se till att han misskötte sig i skolan, i militärtjänsten, på olika arbetsplatser och i största allmänhet överallt. Varje gång det gick åt pepparn hjälpte Mr. Allan honom ur knipan tills en vacker dag när han faktiskt fick nog och bröt med den då 21-årige Edgar helt. Det sägs att det var Mr. Allans nya fru hade tröttnat på dels barnen som kom på köpet (inklusive den ohängde fostersonen), dels alla barn på bygden som också skulle försörjas.
Poe blev alltså tvungen att hitta på ett sätt att tjäna pengar, vilket då blev hans debut som skribent: under namnet "a Bostonian" publicerades ett gäng dikter. Sedan blev han främst recensent med en tydligen säregen stil. (Kom igen alla recensenter, skaffa er gärna en säregen stil!) När han var 22 år började han faktiskt att klara sig på enbart skrivandet – även om han hade problem med att hans texter stals rakt av och undertecknades helt andra författare. (Man gjorde det, det fanns liksom inga lagar och förordningar mot kopiering. Tur att Disney inte levde då.)
The Raven-raden ""Vainly I had sought to borrow from my books surcease of sorrow – sorrow for the lost Lenore", tolkad av Paul Gustave Dore.
Poe misskötte sig, han drack och levde rövare och hans unga fru tuberkuloshostade sönder hans arbetsro – men han klarade sig alltid genom att be alla han kände om hjälp. I januari 1845 fick han hela nio dollar för "The Raven", som idag är dikten på allas läppar. Och på några andra kändisars:
The Raven – The Alan Parsons Project
The Raven – James Earl Jones
The Raven – Christopher Lee
The Raven – Vincent Price
The Raven – Christopher Walken
Efter tips i båset: Simpsonsversionen med James Earl Jones (bedrövlig, dogmaliknande kvalitet, men i alla fall).
Eftersom Vincent Prices version enligt mig är bäst, får ni den här också:
Han läser den nämligen utan åthävor.
Dikten inleddes vid premiärtryckningen med några ord från redaktören:
”We are permitted to copy (in advance of publication) from the 2d No. of the American Review, the following remarkable poem by Edgar Poe. In our opinion, it is the most effective single example of ‘fugitive poetry’ ever published in this country, and unsurpassed in English poetry for subtle conception, masterly ingenuity of versification, and consistent sustaining of imaginative lift and ‘pokerishness’.”
Nu behöver ni aldrig mer analysera The Raven (som heter Korpen på svenska, men snälla rara, läs den på engelska hörni) eftersom min kortversion är så himla lättläst och glasklar. (Va? Ni tycker att den saknar rim? Och mystik? Samt skönhet? Och logik? Äsch, poesi, schmoesi.)
Eftersom dikten omedelbart blev en superhit, drog Poe den ett varv till genom att skriva en hel essä om hur han bar sig åt och tänkte under skapandet. Just den här essän finns det många som har klagomål på, bl.a.: "jahaja, om han nu jobbade så där noggrant så borde dikten fan ha varit bättre". Poe förklarar bl.a. att
- han övervägde varje aspekt logiskt – korpen (min panter) kommer in i rummet för att ta skydd från stormen ute
- inget i dikten är en slump
- ordet "nevermore" valde han för att det har så lagom långa vokalljud
- den handlar om en vacker kvinnas död: ju det mest poetiska ämnet i världen
- den skrevs för att passa både folket och kritikerna.
Jag har hittat ett brev där Poe noggrant beskriver hur han och hans fru tog in på hotell och fick en god frukost:
”For breakfast we had excellent-flavored coffee, hot & strong — not very clear & no great deal of cream — veal cutlets, elegant ham & eggs & nice bread and butter. I never sat down to a more plentiful or a nicer breakfast. I wish you could have seen the eggs — and the great dishes of meat. I ate the first hearty breakfast I have eaten since I left our little home.”
Ser ni de litterära kvaliteterna? Inte? Hm. Ok – stackars Poe – 170 år efter hans död drar jag upp ett gammalt brev och letar efter hans talang. Men det gör faktiskt även andra: William Butler Yeats tyckte att han var vulgär, fixerad av död och förruttnelse som han (Poe) var. Ralph Waldo Emerson tyckte att The Raven var urtrist och skrev "jag ser ingenting i den". Aldous Huxley måste ha tänkt på Liberace när han skrev att Poes böcker bara påminde om folk som tycker om att "bära en diamantring på varje finger".
Poe dog mystiskt och underligt när han bara var 40 år och det går hur många rykten som helst om orsakerna. Mest troligt är att hans hårda supande och allmänt dassiga livsstil till slut tog kål på honom. Om han inte blev drogad förstås. Han hittades nämligen yrslig och sluddrande en natt på en gata i Baltimore. Han fördes till sjukhus, men dog fyra dagar senare – utan att ha kunnat berätta vad det var som hade hänt. (Mystiken har till och med fått en helt egen artikel på Wikipedia.)
Nämen nuuuu drar vi en vinare ur hatten! Tack hörni för alla rapporter om glöggtillverkning och te- samt whiskyintag. Inget knussel, jag bara tar en ur högen: Gooodiiiiva! (Kolla, jag kan också skriva långa vokalljud.)
Nu ska jag rota fram lucka 19!
Dra en vinare ur hatten? Pja, varför inte.
Posted by: Luna | den 19 december 2010 at 00.55.04
Puh, sån tur! Jag skickade min man till sängs med HB två minuter i midnatt och har sedan dess suttit och stressknaprat pepparkakor - funderande på möjligheten att min tvärsäkra gissning kunde vara fel. Nu är ordningen återställd och han sover antagligen med rätt bok tvärs över näsan. Godnatt.
Posted by: Luslina | den 19 december 2010 at 00.59.30
Vilken tur att Lotten bara tog upp den diskreta delen av mitt nattliga svammel som typ innehöll hälften av allt han publicerade. Var på väg att maila Lotten och be om ursäkt för att jag nästan skrek det rakt ut så där mitt i natten. Men jag hade faktiskt slagit ihop datorn och lagt bort den och pang så kom svaret till mig dock utan grodspelande och Usher i lurarna.
Grattis Godiva till en välförtjänt tröja!
Simpsonsavsnittet av The Raven är för övrigt riktigt roligt.
Posted by: Béatrice Karjalainen | den 19 december 2010 at 01.00.41
YES!! YAIIII! Ännu ett rätt. (Det andra för i år, men ändå)
Men visst har han kalendrats förut?
Posted by: Plastfarfar | den 19 december 2010 at 01.01.33
Yippiikaeeeeeeyh! Det lönar sig att vara nattuggla!
Åh, vilken sympatisk sport det här, säger en som inte tog den här luckan förrän långt över fem i tolv och enbart tack vare båsipporna/ne!
(över/efter fem i tolv?)
Posted by: godiva | den 19 december 2010 at 01.08.46
Tycker ni att Godiva är en vinare eller ska jag rätta till vinnare?
Posted by: Lotten Bergman | den 19 december 2010 at 01.18.51
Plastfarfar: Om Poe har varit hemlisbloggare förut, så har jag förträngt det. Men har han varit det, så beror det väl på att författarna börjar ta slut nu?
(Skoja ba.)
OBS: Man får vara HB hur många gånger som helst. Bafatt det är jag som gör reglerna.
Posted by: Lotten Bergman | den 19 december 2010 at 01.21.54
Glöggare i så fall, men det rimmar ju inte på... eh. Det var inget.
Posted by: godiva | den 19 december 2010 at 01.27.38
Sa jag hurra!!?
Posted by: godiva | den 19 december 2010 at 01.28.24
Och tack för Simpsonlänken!
Spam & gonatt!
Posted by: godiva | den 19 december 2010 at 01.33.28
Glöggare rimmar på blöggare. Om det var till någon hjälp.
Posted by: Anna SF-T | den 19 december 2010 at 08.27.53
Inte en siffra rätt, men så gav jag ju inte luckan många knop i går heller. Att jobba lördag på Systembolaget i juletider med förkylning i kroppen, tar ut sin rätt. Kanske, kanske att man har mer tid idag. En av sönerna ska på två kalas och dottern vill åka pulka. Vila in måndagen var det...
Posted by: Dammråttan | den 19 december 2010 at 08.42.47
Alltså jag vet inte vad jag ska säga -- jag som läste ALLT han skrev på sjuttitalet. Hur kunde jag bomma detta? Jag får skylla på att 1) det var hemskt länge sen jag läste honom och kommer väl inte ihåg så mycket, 2) på den tiden var det inga som var svartklädda eller gothiska (så ringde ingen klocka hos mig).
Men det kanske är ett tecken på att jag ska ägna julen åt lite omläsning. Ska nog slänga in lite Ray Bradbury också för fala tiders skull.
Posted by: Görel | den 19 december 2010 at 08.56.12
Jag tror att jag gissar på Allan Parson idag. Och garderar med mr Brown.
Posted by: PK | den 19 december 2010 at 11.01.45
Som sagt. Min HB var (och är) Maria Ernestam med debutromanenen "Caipirinha med döden". Jag vihåller fortfarande att den till fullo stämmer in med lucka 18 ...
"Jag släppte in honom när han bad om det och hade faktiskt ingen tanke på att jag hade kunnat stänga dörren och be honom dra, ja varför inte åt helvete.
Döden vandrade högst påtagligt in genom dörren, drog av sig klädnaden och slog sig ner i mitt vardagsrum utan att ta av sig skorna. Stolen han valde vid sitt första besök var ju också både inbjudande och bekväm, en nersutten, klarblå samvetsfåtölj från andra sidan seklet som aldrig har misslyckats med att få besökare att känna sig som hemma. Naturligtvis fick det konsekvenser för mig, och för honom med för den delen. Man flyttar inte in i någons sammetsfåtölj utan att det påverkar."
Say no more. Nudge, nudge.
Å förresten så stämde det rätt bra med Thérèse Raquin av Émile Zola också ... Textanalys:
"I slutet tror sig Thérèse se Camille. Hon inbillar sig se honom sittandes på en stol (säkert en samvetsfåtölj!) framför sig.
Laurent drömmer mardrömmar om att Camille ligger undersängen i väntan på att utkräva hämnd. Han föreställer sig att katten är Camille."
I rest my case.
Posted by: Citronen | den 19 december 2010 at 11.02.39
Fast jag gissar ju på dagens lucka, nr 19. Och dom senaste ledtrådarna leder mej i riktning mot Kalles Klätterträd, och en som har klättrat i träd är Orlando Bloom. Blommor är ju som bekant egentligen små träd och träd är ju det som Kalle planterade med uppfinningen han fantiserade ihop där uppe i sitt träd så rätt svar blir då Tarzan.
Posted by: PK | den 19 december 2010 at 11.08.54
Sedär, tänk om jag hade litat lite bättre på mig själv! Fast jag skyller på A.S. Byatt, som hoppade in i mitt huvud sådär att jag inte kunde separera henne från den amerikanska pojken (som jag har i bokhyllan men inte hunnit läsa).
Posted by: Malinka | den 19 december 2010 at 11.33.42
Om man googlar "Lottens julkalender", så är den här sajten den första träffen, inte själva kalendern. Vad jag kan se finns det ingen länk härifrån till kalendern förutom den lilla till nästa lucka längst ner i dagens facit. Det kanske skulle vara bra att ha en länk på en prominent plats?
Posted by: Ö-helena | den 19 december 2010 at 11.50.19
Vid första genomläsningen kom jag att tänka på slutet av romanen Upptäckten av himlen av Harry Mulisch. Där flyger en korp in genom fönstret o s v Men det var i Rom. Mulisch har alltså som många andra använt sig av Poes dikt.
Jag ville inte avslöja att det var en korp. Eftersom det i kalendertexten talades om Aten skrev jag att det inte var en Minervauggla, den uggla som var en av Pallas Athenas attribut (avbildades på hennes sköld). Då visste jag inte att Poe först hade skrivit om en uggla – vilket hade varit ett naturligt artval eftersom fågeln flög in och satte sig på en byst av Pallas Athena.
Posted by: ZKOP | den 19 december 2010 at 12.37.34
Att missa Poe - vilken skam! Sammeten borde ju i alla fall ha lett mej på rätt stråt. Snyft!
Posted by: Ökenråttan | den 19 december 2010 at 13.10.30
Rättelse. Pallas Athena avbildas ofta tillsammans med en uggla, dock inte på skölden.
(Minerva är Pallas Athenas motsvarighet i romersk mytologi.)
Posted by: ZKOP | den 19 december 2010 at 13.24.31
Jag tycker hemskt mycket om era förklaringar här -- både ni som lämnade korrekta ledtrådar och tvärtom!
Ö-helena: nu finns det en liten diskret lotten.se-länk längst upp till vänster!
Posted by: Lotten Bergman | den 19 december 2010 at 14.54.41