Facit till Julkalendern 19 december 2010

Idag var det sådär härligt och underbart förvirrat igen! (Jag förstår att jag njuter mer av förvirringen än ni.)

En som helt klart hade läst HB:s senaste bok var Leda: "Jag känner ju igen det. Tonen. Stilen. Metaforerna. Den där handen. Visst var den en morfars? Hm." Även Örjan fattade tidigt och gav sig in i båset med allehanda ledtrådar: "Jasså, den JOHNNY! Tänk honom hade jag kunnat sett  i sporthallen här i stan." Sedan råkade ni nämna olika grekiska artister, kalifer och ingredienser i grekisk matlagning och jag vet inte allt – hör på hakke: ”Vet ni att de fyra stånden är diskare, tidningsbud, bönder och de underbara båshängare som förgyller denna kalender.”

Godiva kom med dagens bästa innovationsidé: ”Kan man få kommenterarna som podradio i lurarna när man måste skotta snö halva dagen? Eller att radiosändningen bryts som för trafikmeddelande när det kommer en ny kommentar?”

Våra gnagare Gerbilen/Ökenråttan och Damråttan var på goda grunder förvirrade om därför måste jag be och ursäkt för min ordförväxling i texten: och är inte samma sak som om. (Hoppas att ni inte lade ner för mycket tid på den googlingen och lade hjärnan i lika djupa veck som bl.a. Fru Decibel.)

Många ledtrådar begriper jag faktiskt inte – t.ex. Bull59: "Jag tror att HB möjligen kan ses dansa balett med Ärtan." (Ni begriper väl att även jag googlar mig till veck både här och där?) Uppdatering: Bull59 svarar i kommentatorsbåset – och det är ett jätteintressant svar!

Ledtrådarna i hemlisbloggartexten var bl.a. de här boktitlarna:

• Tiden är inte oskyldig: dikter (1971)
• De sju timmarna i paradiset (1998)
• Ett enkelt brott: kriminalroman (2000)

Och hemlisbloggaren var följaktligen Theodor Kallifatides (f. 1938), som kom till Sverige från Grekland det finfina året 1964 – när han alltså var 26 år gammal och purgrek. (Samma år som Ed Sullivan välkomnade John Lennon och de andra Beatlarna, när Klara-kvarteret började rivas och när Eugenio Monti blev en osjälvisk hjälte under vinter-OS.) I detta facit ska jag faktiskt låta Kallifatides prata ganska mycket på egen hand. Han är nämligen inte helt nöjd med sitt nya hemland.

Känner ni igen den berömda författarposen med händerna under hakan?

Kallifatides sattes kanske inte på flyktingförläggning och fick kanske inte gå på SFI-kurs, men på något sätt lärde han sig ändå svenska via studieflit och jobb som bl.a. diskare och tidningsbud såpass snabbt att han bara åtta år senare blev redaktör för BLM och sedan har gett ut böcker på löpande band. Det är i sanning fascinerande, även om vi alla begriper att det finns en duktig redaktör bakom honom. I ett relativt nytt nummer av Språktidningen förklarar han att hans vanligaste språkliga misstag är satsbyggnad och de förnicklade svenska prepositionerna:

– Dem har jag i princip gett upp att försöka lära mig! Jag kan inte kosta på mig att leka runt på svenska. Jag söker mig gärna till större klarhet och tydlighet. Jag kan inte dekorera språket.

Ptja, det tycker jag nog att han klarar av. Han fortsätter:

– Att lära sig ett språk handlar inte bara om att memorera glosor. I alla fall inte om man aspirerar på någon annan roll i det nya landet än främlingens. Man måste lära sig ordens barlast, deras värderingar, kultur och historia … jag hörde folk säga att de älskade nyupptagen potatis. Hur kan man älska en potatis?

Theodor Kallifatides skriver om sitt moderspråk i "Ett nytt land utanför mitt fönster":

”Mitt grekiska språk blir mer som en oas än som ett instrument. Jag sjunger ibland högt obscena sånger på grekiska, berättar historier för mig själv på grekiska, svär på grekiska. Jag vilar ut mig och det är precis vad man bör göra i en oas.”

Den svenska som han tog mest intryck av när han kom till Sverige var Strindbergs, och då särskilt den i ”Fröken Julie”. Det sägs att första gången han sade en komplett och korrekt mening på svenska var en sen kväll i goda vänners lag. Han höjde sitt vinglas och klämde ur sig:

– Det tycks mig som om vi samtliga äro berusade.

Förutom Strindberg, inspireras han av våra gamla storheter: Stig Dagerman, Hjalmar Söderberg, Hjalmar Bergman, Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam samt de ännu äldre Lucidor, Bellman och Stagnelius.

Om man tittar på vad som sägs och skrivs om Kallifatides sätt att skriva, återkommer ord som kärleksfull, filosofisk, främlingskap, vacker och klar prosa med oväntade metaforer, klarsynta resonemang om kvinnosyn, lysande stilist, enastående energi. Boken som jag utgick från i luckan är den självbiografiska romanen "Det gångna är inte en dröm", men jag kan omöjligtvis läsa självbiografiska romaner som något annat än självbiografier, så det så. Och inte bryr jag mig särskilt mycket om vad som är sant eller inte – jag vill bara ha en bra historia, gärna med lite naket, biljakter och humor. (Äh. Skoja ba lite.)

I radioprogrammet Tendens från den 3 november 2009 framgår det dock att han på äldre dar har blivit rejält bitter efter att ha fått hundra miljoner litterära priser och gett ut en biljon böcker eftersom han uttrycker sig så här:

– Ingen vill ha mig som svensk! Efter 40 år som författare i Sverige kallas jag fortfarande invandrarförfattare, men jag ser ju inte längre på Sverige utifrån. Jag ser det ju inifrån!

Men … han skriver ju om hur det är att komma till Sverige som invandrare … ålrajt? Samtidigt kallar han den läsande pöbeln avvisande:

– Den sant konservativa – mest repressiva – kraften och mest invandraravvisande, det är den intellektuella i Sverige.

Eh. Men han blir ju läst och får priser och har ett förlag ... vad fattas honom? Däremot tycker jag att det är väldigt ont om blåögda basketspelare i den svenska litteraturutgivningen. I SR:s sammanfattning av programmet står det att han säger:

– Efter 70 år finns fortfarande ingen invandrare i Svenska Akademien eller på någon annan viktig intellektuell funktion i svenska samhället. De svenska intellektuella vill inte utsätta sig för en annan sort. I Sverige har de aldrig varit hotade eller ockuperade, aldrig behövt ställa upp på folkets sida!

Nämen Theodor då. Om Augustpriset sa han 2009: ”Ingen invandrad författare har fått eller kommer att få priset.” (Hoppsan.)

Hm. Det finns tydligen inga svenska avhandlingar om Kallifatides, däremot har studenter i bl.a. Frankrike, USA, Polen, Japan, Tyskland, Grekland och Italien skrivit om honom. Kan det vara därför han inte är så glad? Se här när han 2008 faktiskt trodde att han skulle sluta skriva:



”Hela mitt liv har jag gått min väg, jag har inte väntat på att bli utkastad. BLM, PEN-klubben, regeringsrådgivare. Jag känner att det är dags att kliva av för att förlaget ska slippa kasta ut mig. Jag vill inte vänta, hellre går jag.”

Efter detta deppiga meddelande gör jag ett lappkast och slänger ner lappar i plommonstopet på ett synnerligen muntert humör, liksom med en spik-i-foten-mentalitet. Förtvivla nu inte ni som inte har vunnit – det kommer fler luckor och fler år och kanske har jag en massa tröjor över på julafton! Jag drar nämligen två idag – eeeeeeeeeen Helena Vab-a-lot och eeeeeeeeeeeen Bengt!

Lucka 20 kommer någon gång mellan sex och halv sju imorrn bitti!

Uppdatering: Jag hittade en intervju där Kallifatides förklarar att det ju blev jättetrist att bara gå omkring utan att ha en ny bok på gång. (Som att sluta blogga, tror jag.)

Comments

[Görel]

Grattis Bengela Hab-a-lot!

[Görel]

Eller var Bengla Har-en-lott?

[Lotten Bergman]

Snyggt, Gör-El!

[bengt]

Om jag är eeeeeeeeeeeeeeen så tackar jag och Helena. Vi är kompisar för livet nu. Tillsammans mad DAMråttan.

[Örjan]

Den bobåkande osjälviske Monti hjälpte konkurrent med en skruv (eller bult?)till sin trasiga bob. Engelska-"Bolt"
Clara var en av orkanerna 1964. (Omedveten dubbeltråd av Lotten?)

[Ö-helena]

Det där med händerna under hakan: Jag har faktiskt fått rådet av en halvkänd författare att jag bör posera så om jag någon gång vill bli författare. Bara delvis på skoj, tror jag.

[Lotten Bergman]

Det var en omedveten dubbeltråd, Örjan! Och dubbeltråd måste vi skriva upp som ett nytt Julkalenderuttryck – ett sådant som man kan snubbla på.

Kom igen nu alla: sätt händerna under hakan och kolla om förläggarna kommer rusande!

[godiva]

Jaaaa!

(Hmm. Tack mamma, som knäckte det direkt, men sen var det så roligt att läsa om te som kallnar på fat och annat i båset.)

Visst var han väl charmerande skarp och viril i ett Babel-program nu i höst!?

[Håkan (hakke)]

Hade aldrig klara't utan båshängargänget. Tack, och grattis till valda delar (H-Val & B*t).

Mellan sex och halv sju imorrn bitti sover jag sött med händerna på täcket, strax under hakan. Vi ses till elvakaffet, när det nu kan tänkas infalla.

[Örjan]

Ang Akademins mer än 70-åriga historia.
Tidigare finlands-svenska (eller norska) ledamöter?
Någon som vet?

[Lotten Bergman]

Det Babelet missade jag, Godiva. Här finns ett litet, litet klipp från programmet, men Theodor får inte prata mycket:
http://svtplay.se/v/2231908/babel/klipp__boktips_hustvedt__zennstrom_och_kallifatides

Testar klickbar länk.

[Lotten Bergman]

Ah, här pratar han jättemycket! (Och förklarar varför han fortsatte att skriva.)

[Plastfarfar]

Ah! Andra namnet på raken. Min lätt kodade ledtråd CMN för BLM hjälpte tydligen ingen. Så kan det gå.

[Bull59]

Kallifatides,Ernst"Ärtan"Brunner,
Per Ragnar och ett par till kan ses motionera på Hammarby boxningsklubb ett par gånger i veckan.Dom kallar det lunchbaletten

[Dammråttan]

ÅÅÅÅÅÅÅ! NU fattar jag! (Förlåt Niklas att jag är så trög, som du försökte hjälpa mig på traven). Jag känner mig som kunderna måste göra, när de HÄNGER över en pall med glögg och undrar "Var har ni gömt glöggen?" (Jag skojar inte, det händer mer än en gång om dagen, man ser inte flaskorna för alla pallar med flaskor, eller nåt).

[Ökenråttan]

Betr. om och och: Närå, det förorsakade inget googlande, Lotten. Jag/vi känner igen en felskrivning när jag/vi ser den. Även om man ändå måste kolla med skribenten om ev. avsiktlighet, i varje fall när skribenten är Lotten.

Ö h t googlar jag väldigt lite i kalenderfrågor. Antingen kan jag eller också har jag inte en susning och då hjälper ju inte googlet.

[Kerstin utan blogg]

Ja jisses, ibland är det svårt att fatta de mest övertydliga ledtrådar. :)

Men det där pratet om fiskar då?? Var det bara vilseledning?

Jag har gissat i 3 år utan att vinna nån tröja. Första året hade jag väl iofs 1 eller möjligen 2 rätt så det räknas knappt.

[Lotten Bergman]

Bull59: Jag hade ingen aning om boxningen/baletten! Vad häftigt!

[Helena Vab-a-lot]

Åh, tack! Tacktacktack!

Man behöver alltså inte vara särskilt skarptänkt om man bara ser till att vara i hatten varje dag.