Jag har en liten klick gissare som inte vågar skriva i kommentatorsbåset, ska ni veta. De är så förfärligt rädda för tangenter och offentlighetens ljus och ringer eller ropar in sina svar ute vid brevlådan. Och de har alltid rätt. Utom idag när de snabbt konstaterade att HB ju var Plupp och så fortsatte de med livet utanför datorvärlden.
Hihihi!
(Förlåt att jag skrattade till lite, Smultronblomman, Görel och Dina som också slogs av denna Plupp-tanke.)
Men annars var det ju ruskigt lätt idag; så lätt att det rätta svaret faktiskt aldrig skrevs ut direkt. Många av er använde ordet "lilla" som en signal till huvudrollsinnehavaren, andra nämnde sina katter eller klagar på hur verkets djur låter. (Korna sade tydligen "möh" och katten "jam" vid förra sekelskiftet. Mysko.) Kommentatorsbåset fylldes till bristningsgränsen av gamla återvändare och helt nya stjärnor – välkomna allihop!
Agneta visste besked och skrev "Hemligbloggaren fick ett allt förtidigt och blodigt slut. Någon sömnadskonst halp tyvärr icke därvidlag." Maria var däremot förvirrad: "Frågan är ju om det är rastret eller smulorna jag ser." (Med tanke på gårdagens pedagogiska genomgång angående HB-skapandet.) Luslina lekte kvällstidning: "Svältens tårar! Vi flydde i panik! Chocksvans! Så lätt kan DU orsaka skalv! Frossfällan!" Några av er kände någon som var släkt med HB och Fru Decibel visste till och med vem som hade spelat cello i en viss uppsättning av verket.
Och nu ett samfällt hurra och tjoho till alla som rimmade så vackert!
HB – har vi etablerat att HB betyder Hemlisbloggaren nu? – var Ivar Arosenius (1878–1909), som faktiskt dog på detta brutala sätt:
Flickan där till vänster är hon som red på katten i boken som användes i Julkalendern idag: Kattresan.
Fler gånger tidigare har jag berättat om författare som debuterar sent (min tröst) eller extremt tidigt (min avundsjuka). Här har vi ett inte så avundsvärt men vanligt exempel när den fattige konstnären som precis har lämnat ett bohemliv fullt av supande plötsligt dör. Och slår igenom. Och får en av världens mest populära barnböcker publicerad postumt. Ack.
Men nu gick jag ödet i förväg. Ivar Arosenius var alltså inte författare utan mest konstnär. Som de flesta andra berömda konstnärer på den här tiden, reste han efter skolan runt bland konstnärskollektiv i Europa för inspiration. Nuförtiden får väl alla inspiration på en strand i Thailand istället. (Sade hon bittert.)
Men så var det det här med att han var sjuk – blödarsjuk. Två av hans bröder dog i samma sjukdom, medan Ivar lyckades hålla sig vid liv genom att dricka enorma mängder alkohol och äta rätt samt gå många, långa promenader. Och i fyllan och villan vara uppe hela nätterna och inte äta rätt och inte alls gå några promenader, förstås.
När han gifte sig och fick dottern Eva (”Lillan” i boken), lugnade han ner sig betänkligt, målade av Lillan en miljard gånger och mådde som en prins. Bara för att sedan dö när han var lite förkyld när hon var två år gammal. Ett blodkärl i halsen sprack och han förblödde snabbt. (Se bilden ovan.)
Lillan och hennes mamma levde sedan gott på Ivars konst – det är då själva tusan att man ska behöva dö för att bli rik och berömd. De bodde utomlands under långa perioder och Lillan fick under hela livet tacka nej till intervjuer om sin pappa; hon mindes honom ju inte.
År 1918 målade Amedeo Modigliani av Lillan på ett som vanligt avlångt sätt (men jag har inte lyckats hitta just den målningen). Här anar jag en komplott med ugglor i mossen eftersom även Amadeo dog två år efter avmålningen! Och 1965 hittade Lillan sin mamma död på ett hotellrum på Rivieran – en läckande gastub hade förgiftat henne. Är inte det skumt, så säg? (Lillan själv levde sunt och klokt och kunde stå på händer ända tills hon dog för bara några år sedan.)
Tillbaka till Ivar nu. Det är den här tavlan som flera av er beskrev i kommentatorsbåset:
Självporträtt med blomsterkrans och stökig tröja med konstigt veck (1906).
Om just denna tavla skriver Expressen på typiskt konstnärsanalysspråk:
”Porträttet med den genomträngande blicken är samtidigt en bild av förgängligheten, där den vackra blomsterkransen kommer att vissna – även om den slog knut på symboliken genom att överleva Arosenius. Den finns fortfarande bevarad, i en monter bredvid porträttet på utställningen. Den veka blomman på konstnärens ena sida behöver en stötta för att hålla sig upprätt, och på andra sidan syns trollsländor. Som flyger en sommar och sedan dör.”
Nej, då är det mer spännande att läsa dödsrunan av signaturen S-e L-w i Hvar 8 dag den 17 januari 1909:
”Tung och solvarm mognar drufvan på Arosenii dukar för att i rika, ymniga klasar bekransa det hyllade Venusskötet, som alla nationer och tider tillbedja under amoriners och cherubers fjäsk
och fanfarer. [---] Men skön som han själf var i döden, sedan lifvets oro flytt från hans drag och helt lämnat rum åt hans andes majestät, skall det största och bästa af hans konst, sedan svallet kring hans äril lagt sig, gå till eftervärlden, lämnade åt glömskan den slagg, som finnes på botten af hvarje degel, hvari äkta oförgängligt guld luttras fram.”
Wow, liksom.
Vill ni titta på två bilder till?
Prinsessan och trollet. Eeeew.
Vällust. Med ett annat troll?
Nu är det sent. Eller tidigt. Dagarna flyter ihop! Vi drar härmed den fjä…, förlåt femte t-shirtvinnaren: åååååååååhej! Å nej. Nu blir det bråk i den familjen: Gitto!
Lucka 5 finns häääär!
Som de flesta andra berömda konstnärer på den här tiden, reste han efter skolan runt bland konstnärskollektiv i Europa för inspiration.
Inspirerad av Bengt Jangfeldts bok om Brodsly,har jg ochså skaffat, och läser just nu, hans biografi över Axel Munthe: En osalig ande.
Han var i Paris på 1870-80 talen "då det begav sig"
Det är intressant att få nya perspektiv på "Kattresan" och Boken om San Michele!
Posted by: den blyga | den 5 december 2010 at 08.30.16
Jaaa! 2-2.
Posted by: Dieva | den 5 december 2010 at 08.51.42
Jaaa! Nu 3 av 4! Här kan den som vill också kolla vilka som spelade och sjöng i Kattreseoperan:
http://goteborgskammarkor.info/GK/Diskografi.html
Posted by: Fru Decibel | den 5 december 2010 at 09.07.48
Så alkohol är liksom en alternativ behandling för blödarsjuka? Intressant! Är det någon som har tagit patent på detta?
Posted by: Görel | den 5 december 2010 at 09.10.31
Alkoholen kanske rentav uppfanns just för de blödarsjuka, Görel?
Posted by: Lotten Bergman | den 5 december 2010 at 09.27.55
Är det någon som tagit patient?
Posted by: Håkan (hakke) | den 5 december 2010 at 09.29.15
Bravo hakke, I didn't see that coming!
Jag har hittat en inläsning av Kattresan som inte alls föll mig på läppen emedan jag inte aaaaaalls läser så. Här finns den:
http://barnensbibliotek.se/Boktips/Sagor/kattresan_svenska/tabid/492/Default.aspx
Ska testa klickbar länk också, vet inte om det funkar: klick!
Posted by: Lotten Bergman | den 5 december 2010 at 10.40.36
Jag var så himla nöjd med min ledtråd, men insåg i morse att ingen kanske hade fattat den eftersom man måste ha japanska tecken installerat på sin dator för att se den. Eller så var den bara för konstig :/
HURSOMHELST (nu känner jag mig som en som drar sitt skämt en gång till fast ingen skrattade första gången) så läste jag på Wikipedia att Kattresan hade översatts till japanska. Så då körde jag två rader genom Google Translate, från svenska till japanska och sen tillbaka igen, och fick detta resultat:
Katten åt så att han sprack,
Lillan skrek och ropte ack!
彼は壊れたようにお互いに猫、
私の赤ちゃん女の子が悲鳴を上げああ叫んだ。
Han bröt varandra som katter,
Ropade flickan skrika oh my baby
Det hade varit roligare, inser jag nu, att bara ha den senare svenska versionen som ledtråd. Men det är så dags att komma på nu!
Posted by: Anna | den 5 december 2010 at 10.50.29
Anna! Jag dör!
Han bröt varandra som katter,
Ropade flickan skrika oh my baby
Detta MÅSTE vi göra flera gånger!
(Jag bara fnissade åt tecknen och tänkte att du var jättefinurlig och trampade vidare i kommentatorsträsket så det var jättejättebra att du drog skämtet en gång till. Jag skrattar väldigt mycket, bara så att du vet.)
Posted by: Lotten Bergman | den 5 december 2010 at 11.38.41
Anna: Vansinnigt knäppt och roligt!
I likhet med dig var jag hemskt nöjd med min ledtråd: "I dag saknas faktiskt HB". Trots - eller kanske just på grund av - att Lotten förklarat att HB var hemlisbloggaren och ingenting annat. Och känner så här i efterhand att jag vill förklara...men jag hoppar det. :-) Nu till nästa lucka med språng!
Posted by: Huskorset | den 5 december 2010 at 11.43.11
Jag har för mig att det är den här som föreställer Eva Arosenius (Constantine), men just nu kommer jag inte på varför och hittar inga belägg för det heller.
Posted by: Ö-helena | den 5 december 2010 at 11.50.31
Fast hon ska bara ha varit tolv år 1918, och det där ser mer ut som en mogen 18-åring.
Det är nog en väldigt viktig uppgift vi har tagit på oss: hur såg Lillan ut i Modiglianis version?
Posted by: Lotten Bergman | den 5 december 2010 at 11.57.24
Grattis Gitto!
Hittade en Modiglianibild på ung flicka målad 1918, det skulle ju kunna stämma med åldern 12 år, eftersom Lillan var född 1906.
Posted by: Agneta | den 5 december 2010 at 12.44.11
Bra jobbat, Agneta! Visst kan det vara Lillan!
Posted by: Lotten Bergman | den 5 december 2010 at 12.53.09
ああ、私は感謝したい (Åh, jag ber att få tacka)!
Posted by: Anna | den 5 december 2010 at 12.55.35
Nu kommer nog inte min mamma vilja gissa på fler julkalenderluckor.
Hon var fullständigt övertygad om att det var Alice i Underlandet. (Svaret om Gustaf hänsyftar på slutet av en dikt av Fröding: vackert väder.)
Och till hennes försvar finns många av ledtrådarna även i den berättelsen.
Posted by: Cecilia N | den 5 december 2010 at 13.25.16