Lucka 6 var faktiskt inte lätt för er som inte har sett svart-vit tv. För såpass länge sedan var det som hemlisbloggaren var jättekändis. Nu tycker jag som bekant inte att man kan skylla på att man inte ens var född dåååå när något har visat sig ske för alldeles för länge sedan och man inte känner till det.
Som vanligt är jag osäker på vem som är först, men Ökenråttan skippade alla sina vanligtvis så inlindade formuleringar och hävde bara ur sig ett förnamn: Maria. Detta förnamn återkom ett par gånger, Agneta (samma generation som Ökenråttan, råkar jag veta) länkade till och med till West Side Storys Maria-sång.
Och så föll polletten ner och ni hittade flera programtitlar och böcker inlindade i texten och vinkelivinkade både fram- och baklänges. HeMo och någon till (hjälp mig, vem var det?) kom ihåg att en släkting ju var med i julkalendern förra året.
Lisa FW måste sägas ha haft i särklass mest närkontakt med hemlisbloggaren. Först nämns listigt kollegan Julia Child, sedan klämmer hon ur sig att hon rentav har jobbat med Ria Wägner (1914–99)!
Ria (brorsdotter till Elin Wägner och mamma till Veronica Wägner) hette alltså egentligen Maria och var fantastiskt produktiv med tentakler både i bok- och tv-branschen. Att jag lät henne prata och inte skriva beror på att det ju är som tv-personlighet hon är mest känd för allmänheten.
Hon slog igenom som 42-åring och var man än läser idag, står det att hon "inspirerade husmödrarna vad gäller matlagning och dukning". Jomenvisst – fast om man kollar på de många klippen som finns på Öppet arkiv, var det bra mycket mer som avhandlades i Rias program. Jag har under efterforskningarna lärt mig allt om att spela cittra och bygga små gubbar av kartong, men också att virka en tolvhålskaka.
Cissi Elwin gjorde 1996 en konstig intervju med Ria Wägner, som finns här. Hon ställer liksom inte frågor utan lämnar några påståenden som Ria får kommentera. Arne Weise sitter hela tiden bredvid och pysslar med sina händer och pillar på västknapparna och rättar till kläderna, men han säger inte ett ljud. Ria berättar om de första programmen (jag har förkortat lite):
– Det fanns ingen bandning då, vi visste inte vad vi gjorde. Jag såg inte mig på tv själv förrän efter sex år!
– Det kanske är bra?
– Det är förbannat bra, förlåt, mycket bra! Och programmen handlade inte bara om mat och dukning, vi hade sex olika inslag i varje program.
– Du ville göra det här för husmödrarna, det var inte bara mat det handlade om. Du hade massa andra inslag. [Ja, hon upprepar det Ria nyss sa.]
– Javisst, folk läste ju inte lyrik så jag hade massa kända skådespelare som kom och läste lyrik.
– Och så ville du ge kvinnorna självförtroende. Du har en sådan fin historia om kvinnan i klädaffären ...
– Ja, jag stod i en provhytt och provade kläder och så hörde jag en mor och dotter som talade med varandra utanför. Dottern sa ”Jamen du kan inte vara utan ärm i din ålder!” och mamman svarade ”Jo för det kan Ria Wägner och det kan jag också!".
– Det var inte så glamoröst, inte.
– Nej vi fick verkligen slita.
– Du diskade själv ...
– Javisst, och så hade jag mina egna kökssaker. Min man ringde mig på jobbet och frågade ”Var är stekpannan?” Ja den hade ju jag i studion. [Här höhöar Arne lite.]
– Att du orkade!
– Ja jag är lite trött nu.
Ria Wägners baklängevinkning ”vinkelivink” är nästan det enda folk minns idag. Fast många tror att hon ledde barnprogram, men det gjorde hon faktiskt inte. Nu tycker jag att vi stökar till lite på våra stadsbibliotek och ber dem gå ner i magasinen och dra fram de gamla reseskildringar som Ria skrev. Eller andra böcker – hon var som sagt en god skribent!
Ojoj, klockan är över midnatt! Jag måste genast dra en gissare! Hej vad det går! Tjolahopp vad jag kan dra lappar snabbt numera! Och här har vi ... Fredrik I! (Som såg Goblin-Charlott på tv och i båset gissade på Ture Sventon: ”Tures orientaliske vän hette Omar, och ett anagram på Omar är Mora. Mora ligger vid Siljan, och tar man Silja Line kommer man till Finland. Dagens bloggare är, kanske något förvånande, Väinö Linna.”)
Härlig dam! När jag var liten så närde jag en dröm om att bli en bättre konsumentupplysare (och folkbildare) än Ria Wägner. Jag har en bit kvar, kan man säga. Jag får väl börja nyttja ärmlösa plagg, vid min ålder, så kommer kanske resten av sig själv.
Posted by: Håkan (hakke) | den 7 december 2010 at 00.10.17
Yes! Rätt av mig. Fast alla andra hjälpte till.
Posted by: bengt | den 7 december 2010 at 00.13.38
Tänk om ärmar eller oärmar har med DRT att göra.
Posted by: Kusinkusin | den 7 december 2010 at 01.24.32
Men översättningsfelet då? Det där med semolina. Vad syftade det på? Jag googlade nästan ihjäl mig efter det i går.
Posted by: Ö-helena | den 7 december 2010 at 06.51.46
de gamla reseskildringar som Ria skrev
MEN
Den verkliga gurun när det gäller reseskildringar var Ellen Rydelius, Rias mamma. Hennes Rom på 8 dagar som utkom 1951 var OVÄRDERLIG när jag var där 1953!
Posted by: den blyga | den 7 december 2010 at 07.04.15
(Ma)Rias mor skrev även Paris på 8 dagar. Jag har 1949 år upplaga och nej: jag har inte själv köpt den. SÅ gamla är vi inte, Agneta! Den skildrar en längst för svunnen tid. Hör bara: Man kunde knalla in till De Stora Modehusen och be att få se kollektionen. Då fick man slå sej ned i salongen och så kom husets mannekänger trippande och visade vad säsongen hade att bjuda. Sen var det bara att välja ... Haute couture var inte billigare på den tiden än nu, så man fick väl rädda sej ut med att mumla att man måste höra med sin man först.
Posted by: Ökenråttan | den 7 december 2010 at 07.39.22
Tänka sig! Det här jag ju säkert listat ut om jag haft tid igår, jag hör ju till den ålderskategorin som faktiskt sett tvärtomvinkningen i svartvitt.
Men så är det, ibland måste livet gå före till och med en Lottens julkalender. (Snyft)
Posted by: Görel | den 7 december 2010 at 07.52.59
Såja, tillbaka. Skönt. Mina subtila antydningar måste vara i världsklass när inte ens Lotten märker att jag refererar till Julia Child, om än negerande, långt före skrytlisa.
Posted by: Patr (Griskindspatrik alltså) | den 7 december 2010 at 08.39.13
Träffar ofta på ria i korsord. När jag gogglade hamnade jag på Svenska kokboksförfattare. Där fanns i mitt tycke en mycket intressant kvinna Anna Maria Rückersköld. Kanske kan jag lära mig länka så småningom.
Snöa inte in på kalendern idag sa min man och försvann.
Posted by: Molo | den 7 december 2010 at 08.46.01
Jojojojoooo, Griskindspatrik, det såg jag visst! "Inte en barnlek" skrev du!
Jag förstår lite hur Översättarhelena känner sig, förresten. Nämen va, har jag googlat i onödan? liksom ... cul-de-sac! Nejdå, klart du inte har gjort det i onödan, nu kan du ju allt om konstiga mjölsorter och dess kärnor.
Posted by: Lotten Bergman | den 7 december 2010 at 09.31.15
Ria Wägner och baklängesvinkningen är ett starkt men inte så utförligt barndomsminne, tittade nog med mormor. Den där sortens minne som är mer känsla än innehåll, så det hjälpte ju inte mycket för HB-jakt.
Posted by: Malinka | den 7 december 2010 at 10.09.27
Måste bli mer kryptisk.
Posted by: Patrik (Griskindspatrik alltså) | den 7 december 2010 at 10.17.06
Televinken var samtida med Ria i TV. Men det kunde ju även ha varit en ledtråd.
Posted by: Örjan | den 7 december 2010 at 12.04.38
»Paris på 8 dagar« skrev Ellen Rydelius tillsammans med dottern Ria.Den kom ut 1955. Kanske hade Ellen gett ut en egen Parisbok dessfrinnan. Sigge Hommerbergs »Om ni reser till Paris» i tredje upplagan från 1956 finns i vår bokhylla. Införskaffad av min man i hans ungdom. Vår senaste Parisguide, tryckt 1999, inköpte jag 2000, den heter kort och gott »PARIS« och ingår i »FÖRSTA KLASS 1KL. RESEGUIDER«. Den var faktiskt riktigt bra och användbar och går att läsa i även när som helst.Ursprunget är engelskt och deras slogan är »Guiderna som visar dig allt andra bara beskriver«. Med andra ord innehåller guiden ett riktigt bra bildmaterial.
Posted by: Agneta | den 7 december 2010 at 15.48.16